Spelar ihjäl mig med Happy Days
Här om veckan eller när det nu var tog Jumme med mig på en överraskning. Vi var och lyssnade på Yann Tiersen. Sjukt mysig konsert. Helt klart något jag rekommenderar!
I hårda pluggtider lyssnar jag järnet på låten Happy Days just för att den är så förbannat glad i motsats till all skola jag måste lägga min tid på. Det är dock trevligt att plugga också men all läsning tar sån tid. Jag läser nog för långsamt så varför inte göra det till glad musik så man kan dö stressdöden lite munter ändå?
Fenomenologi, vad fan är det?
Mitt nya hatord är fenomenologi.
Delar av mina anteckningar.
Mot slutet av dagen orkade Kenneth inte med mer. Han fick fel på ögonen och brännsår i hjärnan. Vi är uppenbarligen inte så filosofiska...
Det är en filosofi som läggs fram genom oändligt med liknelser. Det är subjektivt och objektivt men samtidigt inget av det. Så där håller det på genom förklaring efter förklaring.
Sen ska vi kunna det här med fenomenologi inom arkeologi också, tenta på det sen.
Katt är så lätt att förtrollas av
När det känns som jobbigast med studierna är det mer eller mindre omöjligt att fokusera på just det man innerst inne känner att man måste. Alltså studierna.
Internet slukar egentligen ganska lite av min tid men just när jag borde plugga som hårdast kollar jag varenda klipp på så många sidor jag bara kan.
Efter ett tag får jag lite ångest. En timma förlorad till ingen nytta... Jag går ut i köket och lagar en kopp te som är så svart att det kan misstolkas som kaffe och intalar mig att "nu jävlar ska jag leverera! Akta er skolböckerna för nu kommer jag!".
I regel sätter jag mig vid datorn igen och öppnar diverse skoldokument. Ögnar igenom men kommer på att jag måste kolla mailen eller nån tidningssajt. Påminner mig snart om att det inte är läge för slösurf.
När jag redan vådats i närmare två timmar vad händer då? Givetvis kommer Katt från ingenstans och vill sitta i knäet och vara ivägen. Då smälter mitt hjärta och jag kan bara inte knuffa undan henne. Hon är för söt och för självständig att jag bara måste ta vara på stunden. Om det ändå var Katt jag studerade, då skulle jag verkligen kombinera nytta med nöje...
Min bästa bebis!
Devil förvånar
Projektet med Devil går fram och tillbaka. Förra veckan gjorde hon dock något jag aldrig trodde hon skulle göra; hon slickade på mig! Att slicka är ett ömhetstecken från kaniner. Jag dog lite inuti. Äntligen visar hon att hon någonstans i sin arga själv söker kontakt. Hon vill ha närhet ibland och det är sannerligen mer än jag vågat hoppas på. Jag kämpar nu aktivt med att få henne att sluta försvara sin bur och sluta attackera matskålen när hon får mat. Än så länge går det ganska dåligt för hon attackerar eller rusar omkring och morrar varje gång.
