så vare årets sista dag...

Jaha. jaja men jaja. det var det. Adjö för detta år då.

Smell you later homie...

Värdelöst...

Och så kom jag hem

Nu är jag hemma.
Usch.
Norra norrland ligger inte på pluskanten för mig. Ingen guldstjärna i hörnet inte.
Minus:
Älgar överallt. Onda älgar.
Snö. Överallt. Jättemycket.
Kallt. Jättekallt. Snö + kallt!
Mörkt klockan 1. Jättemörkt. Det hinner inte ens bli ljust.
Jag är besviken. Och imorgon är det julafton.
Jag ska till stallet och mocka skit och slita arslet av mig.
Halleluja.

I bought no gift this year
And I slept with your sister.
I know I should have thought twice
Before I kissed her.
But with the year we had last
And the dress that she wore,
I just went along for the ride
And I came back for more.
And I'm sorry baby.

That's all ok honey 'cause see,
I bought no treat this year
And I slept with your brother.
I wrecked your daddy's car
And went down on your mother.
I set your record collection on fire
And said I never knew.
Felt kinda bad about that
And I know you did too.

So whatever you say
It's all fine by me.
Who the fuck anyway
wants a Christmas tree?
'Cause the snow keeps on falling
Even though we were bad.
It'll cover the filth
We should both just be glad.

And spend, spend, spend
This Christ-Christmas together.

I married you last year
Bet you thought I was sober, right?
But I was drunk as a skunk, yeah
And I made a mistake.
This could all have been over.

Oh honey, please don't
Excuse you behavior.
'Cause I hired a hitman
And changed your will.
It's now all in my favor.

So whatever you say
It's all fine by me.
Who the fuck anyway
wants a Christmas tree?
'Cause the snow keeps on falling
Even though we were bad.
It'll cover the filth
We should both just be glad.

And spend, spend, spend
This Christ-Christmas together. (x4)

Holding on
Without any reason.
'Cause something strong
This holiday season.

So whatever you say
It's all fine by me.
And who the fuck anyway
wants a Christmas tree?
'Cause the snow keeps on falling
Even though we were bad.
It'll cover the filth
We should both just be glad.


Och så kom Anna-Sara hem

I torsdags åkte jag och tant Åsa ner till Wången för att hämta hem A-S. Det var en intressant resa må jag säga. Åsa vågade knappt låta mig köra bilen och frågade ett antal gånger om jag kunde köra en liten bil och om jag hade kört hennes bil förut. Jag svarade ja på samtliga frågor och varför hon var så nervös när jag körde vet jag inte riktigt. Själv sa hon då och då att hon inte kunde se nånting och hon kunde inte se en rondell förän vi var mitt i den. Dåligt mörkerseende har hon tydligen också. Undra vem som borde vara nervös? Lyckligtvis tog vi oss fram levande.
Väl på Wången hände det inte så mycket. Folk var på väg därifrån nu i juletider.
Jag fick sova på soffan och frös hela första natten. Att det skulle vara kallare än -30 ute nere i södern hade jag inte räknat med.
När det var dags att åka hem proppades bilen till bristningsgränsen med ett helt berg av väskor och prylar. Givetvis fick jag klämma in mig i ett redan proppfullt baksäte medans dom andra satt något bekvämare fram i bilen (dock var det ingen av oss som satt särskilt komfortabelt). Åsa borde verkligen skaffa en större bil.
Roligt hade vi ändå. Eller ja, jag och A-S iallafall. Vi spenderade mycket av tiden till att mobba Åsa.
Hem kom vi till slut men samtliga hade ont i hela kroppen.
Inatt sov jag över i Puoltsa och nu saknar jag min säng mer än nånting annat.

Bara 2 dagar kvar...

Och jag måste packa, jag vill inte. Jag hatar att packa. Det är svårt.
Jag vet inte hur det kommer bli att komma hem. Jag kommer sakna allting så mycket att det kommer bli väldigt svårt till en början. Vi har gjort så himla mycket tillsamans under domhär månaderna.
Det blir inte coolt.

Bland Os-gubbar och lusekoftor

Anna-Sara is back!
Den här gången sitter jag i en jättefin lägenhet i grannlandet Norge. Hafjell och Lillehammer för att vara exakt.
Lotta, min sambo, drog med mig, halvt ofrivilligt. Hon har jobbat här i flera år och ska jobba här efter kursen, så dethär är hennes marker.
Bilresan hit gick snabbt, men den var dryg också. Sista milen innan vi var framme höll jag på att somna.
Men man kan ju som inte stupa på mållinjen så jag höll mig vaken.
Sov här på en soffa ända tills liften gick igång imorse, den är vägg i vägg med huset, och låter inte lite.
Nu åker Lotta ett åk med hennes bräda och jag sitter snällt kvar här och ugglar.
Detdär med bräda/skidor är inte riktigt min grej känner jag...
Imorgon åker vi till Mora, och sen vidare mot Wången och sista veckan på måndag morgon.
Känns helt lame att det är slut faktiskt.
Man har fått så bra nya kompisar och vi har haft jätte roligt!
Men och andra sidan saknar jag min häst, min familj och min Matilda jättemycket också. Så det är både skönt och oskönt.
Vill börja köra in Úlfur när jag kommer hem. Det vore jätteroligt om man kunde spänna han för släde eller vagn!
Ska tömköra honom jättemycket och sen försöka hitta en sele som passar så han kan börja dra lite grejer, skaklar eller så.
En tjej som går 3:an på gymnasiet har kört in hennes islänning och kör henne på travbanan som vilken annan ponny somhelst, jätte roligt! Det är ju så att man önskar att man hade en travbana, har ju som inga fina vägar att köra på alls, men jag vill verkligen få honom inkörd!
I tisdags körde vi för sista gången, vi fick köra stor häst (varmblod) för första gången! Vi satt i dubbelsulky med Madde bak. 3 bakvarv och 1 rätvarv! Och det enda jag kan säga är, fy faaan va ont jag hade i armarna dagen efter! Vilka hästar, hästen sprang 16 varv på banan (1 km är banan) och låg på som bara den! Ulfur hade ju dött efter ett varv. Dom är verkligen vältränade, det är inspirerande tycker jag. Ska börja träna intervaller med Ulfur också, så han får kondis och muskler och orkar jobba.
Jag fick knappt stopp på hästen och drog allt vad jag hade, och tillsist saktade hästen av... Men det är helt sjukt, det enda dom tänker på är springa.
Sen har vi ridit för Vignir och Gummi i veckan. Gick bra på båda lektionerna. Fick till sista passläggningen i torsdags jättebra, det är så roligt och rida pass! Lilla Y är verkligen oumbärlig. Jag kommer sakna honom jättemycket! Han är så bra!
Nu ska jag dricka julmust och försöka sparka igång Idolfinalen på tv4.se, hoppas det går.
Sen kommer Lotta och då ska vi åka och titta på hästarna hon ska jobba med i vinter. Hejppa!

Yosh!

Nu har Lowe bokat flygbiljetterna till USA. Jösses, jag kan inte riktigt få in i skallen att den här resan verkligen ska bli av. Hela 5 veckor ska lilla Matilda vara i det stora landet. Eller ja om jag nu inte dör eller får piggepest innan. Då äre bara visum kvar att fixa sen är jag redo.

En liten gnutta ljus

Mitt i all misär träffade jag en ruskigt snygg engelsman idag.
Det var dagens highlight.


Besvär

Det brukar vara roligt när det händer saker på jobbet men i mitt fall händer det mest bara besvärande saker.
Idag blev det nästan lite väl besvärligt.
Att liftarna tjorvar och är otrevliga det har jag nästan vant mig vid men idag var det inte ens något som gick sönder. Det besvärliga var en tysk turist som hyrde en snowboard.
Han såg direkt att jag var brädåkare och frågade om jag kunde ta ett åk med honom. Jag sa gensat nej eftersom att jag faktiskt jobbade. Han försökte ändå få mig att ta ett åk och han sa att han skulle hålla ett öga på mig. Läskig typ som var minus snygg så jag tänkte bara att jaja gör det då.
När vi stängde på kvällen kom han fram och frågade om jag skulle ut i kväll. Men jag går då fan inte ut på en sketen måndag utan nån rimlig anledning så jag sa nej jag ska inte ut.
Då sa han bara "don't worry, we can go out the next time i visit Kiruna". Jo tjena tänkte jag bara och klämde ur mig ett mycket besvärat "sure".
Jag hoppas att jag aldrig mer träffar den där killen.

Monday you can fall apart, Tuesday, Wednesday break my heart

Ja en sånhär onsdagskväll hade faktiskt kunnat vara rolig, men inte denhär. Ikväll har jag och Lotta suttit framför tvn, hon har spelat Sims och jag har bara surfat runt planlöst på nätet och försökt hitta nått roligt och sysselsätta mig med.
Lyckades inte så bra faktiskt.
Men dagen har varit helt okej. Hade en jätterolig lektion om hur man tar hand om sitt läder, vi var nere på sadelmakeriet.
Jätteroligt.
Ja, det var kul.
Imorgon ska vi rida för Gummi igen. Red min älskade lilla plutt Y igår, han gick JÄTTE FINT! Jag är så nöjd, första lektionen jag hör "idag red du verkligen jättebra" som feedback. Jag älskar lilla Y, jag kommer typ grina när jag åker hem. Han är så fin! Tänk om han var min häst, vad kul han och Ulfur hade haft...
Nu ska jag sova, tror jag. Godnatt.

Bot mot tristress

Eftersom Anna-Sara verkar så väldigt depressiv i föregående inlägg tänkte jag än en gång tjata lite om roliga saker. Har man så tråkigt så klockorna stannar så finns det ett underbart botemedel: Anime

För att göra det lite enklare ska jag ge några bra exempel.

Naruto
En mycket känd och älskad anime. Med all rätt. Många dolda budskap men även många tydliga. Humor, sog, kärlek, svek, lycka, spänning, jag hade kunnat rabbla upp hur mycket som helst. En serie med det mesta helt enkelt så ge den en chans för den är helt och hållet underbar.




One Piece
En anime som faktiskt bara är rolig. Inte särskilt djup om man inte vill. Pirater, Pirater, Pirater är allt som behöver sägas. Det bästa sättet att avsluta en bitter dag är att kolla några avsnitt One Piece. Än så länge har jag inte blivit besviken.




Fairy Tail
Ny anime. Gillar man Harry Potter så kanske det här är nåt att kolla på. Kan inte säga så mycket annat. Mangan är störtrolig så det ser ljust ut.




Det var allt jag tänkte försöka pracka på dig Anna-Sara. Finns så klart oändligt mycket mer anime men det här är en bra mjukstart. Så kamma dig nu och kolla!

Puss och kram från din bästaste bästa Matilda ♥


"Ingenting är speciellt kul"

är ett uttryck jag myntade för nån vecka sen, det ska beskriva tristessen på Wången. Alla i Häskö har tagit det till sina hjärtan.
Och det stämmer delvis, ibland mer, ibland mindre.
Nu mer.
Totalt värdelöst.
Ihelg var jag ju somsagt i Mora. Det var roligt. Jag gillar Mora, tror jag. Hoppas jag.
Ja, man blir ju deprimerad för mindre.
Igår satt jag och Lotta och blev uppätna av depp och tråkigheter så vi åkte en sväng och kollade hur det såg ut i Åre. Skitfint. Men, inte speciellt kul.
Idag var vi en sväng i Östersund, fint, men inte speciellt kul. Inte speciellt fint heller för den delen...
Äh, antingen är det för att det bara är knappt 3 veckor kvar eller så handlar det om helt andra saker. Men luften har gått ur oss allihopa tror jag. Jag känner mig ledsen och lame över allting.
Ingenting är speciellt kul.
Hela livet var ett disco, kan man säga.

RSS 2.0