Matilda Forsén

När det ringer i min telefon blir jag alltid lite glad. Det är bara härligt att veta att någon faktiskt vill mig något. Därför är det extra lamt när någon ringer fel.
För en stund sen ringde det nån på min norska mobil. Jag begrep nästan inte alls vad människan sa. Jag vet inte om det var en man eller en kvinna och om sanningen ska fram tror jag faktiskt att denne någon kan ha varit utvecklingsstörd.
Hur som helst frågade människan gång på gång efter Jan-Ove och jag svarade gång på gång att människan ringt fel. Budskapet var inte lätt att få fram. Människan rabblade upp numret och menade att det visst var Jan-Ove denne hade ringt till och jag sa åter igen att så inte var fallet. Jag hade svårt att förstå människan och sa även det flera gånger. Efter ca 4-5 minuter förstod människan att jag inte var Jan-Ove och samtalet kunde äntligen avslutas.
Norge är ett underligt land.

Det finns mycket man kan vara rädd för. Något som skrämmer mig är det faktum att jag är tjej och kan alltså faktiskt nån gång råka bli gravid. Jag är även hemskt rädd för att växa upp.
Mina rädslor håller dock redan på att komma ikapp mig. Erik tycker att jag är precis som hans morsa och jag tar hand om/gnäller på/räddar mina sambos mer än vad jag borde. Igår städade jag hela vårat rum och tvättade hela 3 maskiner. Är jag som en vuxen människa?
Detta måste få ett slut. Jag har väldigt svårt att acceptera det här.
Kan tilläggas att jag slocknade som en sten och var död i 2 timmar efter mitt vuxna, moderliga beteende. Det hela var förmodligen en engångsföreteelse.
Jag vill ju bara vara ett barn! MAMMA?!

Lördag, jag är ledig. Helt okej må jag säga.
Malene berättade tidigare för mig att det spökar i stallet och i går fick jag själv uppleva lite spökerier.
Jag höll på att ta ut hästarna på morgonen när det lät som att ytterdörren flyttade sig. Det är en stor tung dörr som inte flyttar sig själv så jag kollade om det kom någon men det gjorde det inte och dörren hade inte flyttat sig heller. Tänkte inte så mycket mer på det. När jag skulle leda ut Pus en annars snäll Achal-teké så spurtade hon förbi dörren. Egentligen var inte det heller så konstigt. Hästar är levande och gör inte alltid som dom brukar. Det var när jag kom in och stängde dörrarna som det blev lite obehagligt. När jag stängde den inre stalldörren (är som en liten hall man går igenom) upptäckte jag att en dörr, som jag inte visste fanns hade öppnat sig bakom stalldörren. Dennna läskiga dörr, som är kamouflerad i väggen är dörren upp till vinden. Jag såg en brant, smal trappa av mörkt, gammalt trä. Det var bara så ruskigt obehagligt. Vindsörren är inte speciellt lätt den heller så jag vette fan hur den kunde öppna sig själv bara så där. Hur som helst kommer jag aldrig våga gå upp där själv... aldrig.

Igår böt Torkel sängkläder. Det ser så galet nice ut att jag tror att jag måste göra det samma. Att nyduschad få lägga sig i en renbäddad säng är bland det bästa jag vet. Det är höjden av renhet. Det luktar så gott och känns bra helt enkelt. Det som känns lite besvärligare är det faktum att jag måste ta en kalldusch för att få uppleva denna lockande känsla av freshness. På detta kollektiv är varmvatten en raritet.

Så där ja. Nu tror jag att jag är på rätt spår igen. Härligt att skriva en massa svordomar så där.
Måste bara klargöra att allt inte är så illa. Eller mycket är men det finns fina stunder även i Norge. Jag har ju faktiskt träffat en underbar kille ♥


Mjölnir ♥

Det där var bara så fruktansvärt löjligt skrivet av mig att jag förtjänar en smäll. Undra om jag kan gå till trafikketaten och byta min böter mot spörapp istället för pengar? Det skulle gynna alla.
Har nån lite awesomeness att banka i min ultimatlama personlighet?
Alla slag är välkommna!
Ring dygnet runt mån-fre för att boka en tid.

Den här staden vill inte ha mig här och gör allt för att bli av med mig. Oslo försöker gång på gång att vända min bil emot mig. Låt min jävla bil vara! Jag hatar dig! Hoppas du dör! Ursäkta språket men det är så att jag fick en jävla PARKERINGSBÖTER i morse. Å jo, sanna mina ord. Det är helt sant men ooo så otroligt. Ge mig en jävla medalj också när ni ändå håller på.
Och vad äre för jävla fitta till lapplisa som glider ut och botar folk klockan 5 på måndagmorron? Tog människan 6 minuter att skriva lappen. Hoppas du får sparken! Gör större p-fickor så slipper halva min bil komma utanför! Oslo är tydligen för litet för en hederlig folkabuss! Jag hatar dig!
Jag har ingen att skrika på därför skriver jag istället mina innersta tankar kring detta.



Som plåster på vreden fick jag en playboardtidning på posten. Visserligen på norsk men klibbas och en dvd följde med. Inte illa.
Kreativ av bitterheten, klippte jag ut lite bokstäver från ett klistermärke och pimpade upp min norska telefon med de ord jag anser beskriver Oslo City på bästa sätt: Sophora.



Men tro inte att jag lägger mig så lätt! Jag blir kvar här ett tag till. Sanna mina ord Oslo, det är inte över än, det har bara börjat!

Ni vet när man tänker att man ska göra nånting stort, vara en hjälte, slå ett rekord och möjligen rädda världen innan man dör. Shit vad mitt jag-vill-bli-ihågkommen-som-awesome-efter-min-död-tänk boostade när jag såg den här bilden.  Själv orkar jag inte dra igång ett liknande projekt men jag deltar gärna om nån annan drar i trådarna.


Mänsklig konst gjord på 18 000 man

Söndag. Trött. Arg. Ledsen. Varm. Kall. Städdag. Trasigt. Glas. Bastu. Hungrig. Makaroner. Huvudvärk. Trångt. Besvärligt. KUK.

FML.

Igår var jag o så lycklig. Ponnyhästar är det bästa jag vet. Mitt nya liv som norsk stalledräng har börjat riktigt bra. Jag gillare! Ófeigur är mannen i mitt liv men jag erkänner att jag vänstrar lite med en norsk fux vid namn Mjölnir. Han gillar att pussas och jag är ju så ensam här, förlåt Offe men det kunde inte undvikas! Slänger upp en bild på Mjölnir sen när jag orkar.

Var nyss och hämtade bilen borta i Sandvikatrakten. En hjärtevärmade reunion. Som jag älskar min trogna motordrivna springare. Dock tog det mig ett bra tag att hitta rätt. Min GPS och verkligheten håller inte riktigt med varandra men efter mycket om och men och x antal "Gör om rutt" kom sig lillbussen på plats. Anders var snäll och följde med mig så jag slapp krångla alldeles ensam. Det är jag oerhört glad för. Som jag längtar till den dag jag klarar storstadstrafiken på egen hand.

Idag fick jag paket på posten igen. Tack käre mor! Kick awesome rosa tröja men bästa och mest nödvändiga var tandkrämen. Jag har snart slut på min gamla så det var perfekt.

Tänkte visa lite hur det ser ut där vi bor från utsidan. Om det inte var så sunkigt på insidan hade det varit ett riktigt pangställe.


Så här ser det ut när man kommer genom grinden. Fönstrena högst upp i mitten är våra.


Här är ytterdörren.


Så här ser det ut i trappuppgången. Den är inte så snygg och det är sjukt jobbigt att gå hela vägen upp.

Vi gymmar nästan varje morgon. Det trodde jag aldrig att jag skulle palla.

Det är alltid lättare att ta åt sig när nån annan hävdar att man är awesome.

Det känns som att allt bara går sönder och försvinner här. Ingen sömn får jag på nätterna heller och det börjar nästan gå för långt över min gräns för välmående. Jag kan inte minnas en enda felfri natt sen jag kom hit. Vad i helvete är det frågan om? Hur som helst tär det mest på mitt humör. Jag tål inte nånting. När Erik stod med näsan i kylskåpet och slängde ur sig "Matilda, var är osten?" ville jag slå honom. HUR FAN SKA JAG VETA VAR OSTEN ÄR?! DEN ÄR VÄL DÄR NÅNSTANS. RING ANDERS HAN HADE DEN SIST! STÖR MIG INTE JAG ORKAR INTE BRY MIG! Ungefär så lät det i mitt huvud men jag la band på mig och svarade irriterat att jag inte visste.
Min laddare till datorn har gått sönder också. Hallå? Lycka och välfärd, var är du? Inget svar, alltså inte här.

Jag behöver en kram, helst flera stycken, helst nyss...

Sökte jobb på Max som ska öppna här i Oslo i vår. Idag fick man komma på informationsmöte vilket jag och Dogge från kollektivet gjorde. Egentligen begriper jag inte riktigt vad detta möte gick ut på. Det var mest bara skryt om hur awesome Max är (vilket jag inte tänker neka) och vad utvecklande det kan vara att jobba där. Sen fick man lämna in sitt cv så hör dom av sig i veckan om man får komma på intervju.
Jag sökte mest det jobbet bara för att söka. Lär nog inte vara kvar här när dom öppnar så jag kommer inte ta det jobbet om jag får det men det är ju aldrig fel att glida omkring och vara awesome. Kan ju alltid visa Max vad dom går miste om... Ja, det var ett litet försök att boosta mitt ego men nej, det funkade inte fast jag skrev ner det.

Äntligen! Efter att inte brytt mig om att kolla posten förra veckan hade jag nu fått hela 1 kuvert, 1 paket och 1 vykort. Kick awesome!
Tack mamma! Hemskt trevlig docka trots att dockor i största allmänhet är lite otäcka.
Tack även Abbe och Marika! Det väntade jag mig inte. Tur att ni skickade en karta, annars lär jag aldrig hitta hem.

Likheten är slående

Jag gillar inte att vara blödig och jävlig men jag kommer ändå med ett blödigt erkännande. Idag vill jag som alla andra vara med min älskling men så är inte fallet. Jösses som jag saknar dig min snygga hjälte Ófeigur ♥! Och jo, lite skulle jag vilja hångla och äta karameller och få illamånde-framkallande-gulliga kort med fina ord men så är inte heller fallet.
Sånt är för dyrt här så nån måtta får det väl ändå vara.

Idag har jag trots brist på hjärtan haft den bästa dagen på väldigt länge. Jag blev faktiskt kär. En galet snygg kille på fyra ben med den finaste vita bläs jag skådat. Idag har jag nämligen varit i ett stall och klappat runt 15 hästar varav 13 är islänningar. Det kan nog även kallas mitt nya jobb och det ska bli så sjukt awesome.
Jag vill inte ha några förväntningar men jag hoppas så innerligt att detta innebär lite lycka och välfärd till min förvirrade sinnestillvaro.

Japp, det är i just det huset som vi bor i. Huset där det ränner kackerlackor i lägenheten längst ner. Vi bor dock högst upp och har inte träffat på några oönskade husdjur än. Det har funnits ohyra här men just nu verkar det vara ganska lugnt.

Hur som helst, till alla som jag känner som inte sett senaste avsnittet av Uppdrag granskning. Här lever vi men det är inte fullt så illa som det framstår. Eller vi far inte så illa som man kanske kan tro.

http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning

Idag äre söndag och jag har inte gjort nånting. Slappar i mina rosa Hello Kitty-tofflor och småfryser lite. Torkels grabb lirar Zelda på SNES och Nordhags grabb är borta och rullar bräda. För att hedra mina kära rumskamrater har jag ritat en teckning på oss alla tre. Mer behöver man inte göra en söndag som denna.

Norge är ett hemskt dyrt land. Nu sitter vi alla tre i rännstenen igen. Vi har inga pengar och tills der rullar in kommer ialla fall jag att leva på apelsiner och nudlar. Nu när jag har mitt tillfälliga norska personnummer måste jag öppna ett bankkonto så att jag kan få ut den lilla lön jag jobbat ihop i Kirkerudbakken.
Imorn ska jag besöka stallet som kanske blir mitt framtida jobb. Om det inte blir så har jag nog inget annat val än att signa upp på ett bemanningsföretag och börja jobba på dagis. Kan man bli en hora för pengar kan man väl stå ut med snoriga norska småbarn för pengar också. Dock känns ingetdera som något man strävar efter.

Over and out!

Frida ville spela på min synt. Plöttsligt dog den och det kom rök ur ena högtalaren. I panik slängde hon synten i duschen. Vi var nämligen beredda på att det skulle slå lågor ur den när som helst.

Jag vet inte vad som har hänt. Vem är jag? Hur blev det så här?
Imorse vaknade jag kl 06.00. Varför? Jo för att gå på gymmet och köra nån jävla cykel. Typ spinning. Jag trodde jag skulle dö. Det jävligaste är att instruktören hojjar järnet och skriker "SKRUVA UPP MOTSTÅNDET!" utan att se minsta ansträngd ut när man själv badar i svett och upptäcker att man dessutom snart får svettlökar på knäna.
Man kan dock se mig som vinnare. Jag orkade upp och ta mig till gymmet. Det gjorde inte Anders.

För några dagar sen sökte jag jobb på en islandshästgård utanför Oslo. Igår träffade jag Malene, tjejen som driver stället. Hon är själv bara 23. Vi pratade hästar i 2 timmar och hon ville gärna provanställa mig några dagar. Så jag ska besöka gården och hästarna nån dag för att kolla hur det ser ut osv. Det slog mig dock att jag inte har nå hästkläder med mig. Lame. Åka dit och titta kan jag ju alltid.

Efter mötet med Malene rusade jag hem greppade brädan och hängde på Simon upp till Tryvann. Åkte bräda hela kvällen och kom hem strax efter tolv. Vilken härlig dag jag hade.

Imorse fick jag ett trevligt mail. En förälder till en av mina snowboardkids hade skickat ett mail till klubben där det stod att jag gjort ett fantastiskt jobb med deras son som först var lite rädd men nu älskar snowboard. Det är härligt att man lyckas med nånting vettigt mellan varven. Jag är stolt över mina kids, uppenbarligen lyckas jag få dom att i hyfsat tidig ålder förstå tjusningen i världens skönaste sport.

Nä nu ska jag kolla lite vampyranime och sen ska jag glida med kids i Kirkerudbakken.

När man bor 3 pers väldigt tätt inpå varandra är svårt att vara helt oberörd. Man påverkas av varandra så är det bara. Vi är inte så snälla mot varandra hela tiden. Erik var en bra grabb innan det här men snart kommer han vara lika elak som oss andra.

Igår fick jag väldigt snuskiga meddelanden på fejjan. Jag fick även nakenbilder på min mail. Detta hade jag nog satt stopp för om inte Erik och Anders blivit eld och lågor och fått mig att spela med.

Att leva så här är dock inte bara dåligt. Jag kommer efter denna norgevistelse förmodligen vara helt immun mot allt som har med bröst och nakna tjejer att göra. Det är inget jag nånsin brytt mig om men nu vet jag med säkerhet att jag i alla lägen kommer vara helt oberörd. Mina pojkar gillar naket.. väldigt, väldigt mycket.



Idag har jag på Anders initiativ städat min del av rummet. Anders började bra men med facit i hand har han bara slängt det mesta av sitt stök i sängen. Han är lite som en klassisk norrlänning. Börjar bra men avslutar sällan. Är det dåligt inflytande från mig?

Igår köpte jag och Erik likadana skor som Anders. Nördigt och billigt. Skorna var ju på halva priset. Mina avviker dock i färg då jag inte har nog stora fötter för herrmodellen.

Som rubriken antyder höll jag på att bli lite bloggrapead men jag såg det minsann! Tack Erik.

Nånå, jag ska väl anstränga mig lite och skriva om mitt galet spännande liv. Ähum...
Har sen senast varit på jobbet där jag har fått min första norska kompis sen jag kom hit. Han snygg och han är också ny som snowboardfrölla och bor som jag i centrala Oslo så vi åker tåg och buss tillsammans bort till Kirkerudbakken. Har fått ett säsongskort i backen nu också. Det går som ändå ganska bra.

Igår skaffade jag en billig telefon och norskt nummer. Ni når mig på nummer +4794124554.

Och nu till det otroliga. Idag har jag och Anders gjort vårat första session på Elixia med personlig tränare. Jag vet, helt jävla ofattbart. Först och främst det sjuka faktum att jag tränat på ett gym och så dessutom med en personlig tränare. Mamma, jag känner inte igen mig själv. Allvaret har börjat, jag kan inte banga nu. Snygg och stark till beachen 2011. Yeah right.

Det finns en ölflaska med något oidentifierbart på botten i vårat rum. Jag tippade på mögel eller sagg. Anders sa att han inte la sin sats där. Betyder det att hans sats ligger nån annan stans i rummet? Har han runkat på vårat rum? Ibland vet jag inte vad jag ska tro.

Här om natten drömde jag en väldigt verklig och levande dröm om min älskade hund Amico som jag var tvungen att ge bort för ett par år sen. Idag fick jag veta att han är i hundhimlen.
Jag är chockad. Det känns fan inte bra alltså.
Han var den stördaste, dampigaste och allmänt jävligaste hund jag mött men samtidigt var han den mysigaste, coolaste och mest kramgoa vovve man kan tänka sig.
Vila i frid lille man ♥

Jag gillar inte när jag lämnas ensam hemma. Det är som ganska tråkigt och högst omotiverande att inte ha sällskap. Dock lämnas jag sällan ensam så det får helt enkelt bli min chans att kolla anime. Mitt dagliga intag av anime är farligt lågt.
Min Bleachposter hänger på väggen och fönstret har jag täckt över med min Narutohandduk så begäret går att hålla under kontroll. TV-spelande lider jag ingen som helst brist på, skön t.

Norrmän kan vara väldigt omständiga. Mitt skattekort har dom jävlarna skickat upp till Kiruna istället för hit till Oslo. Hur jävla lamt kan det bli. Hallå! Lycka och välfärd! WTF? Var är min lycka och välfärd?
Kanske borde skaffa mig ett jobb...

Snäll som jag är lånde jag ut mina kick awesome propplurar från apple till Anders. Otroligt nog har han lyckats tappa dom och sin mp3-spelare. Snäll som jag är lät jag honom låna min ipod och mina fetinglurar men klargjorde att lurarna var trasiga och måste behandlas med respekt. Grabben kommer hem med trasiga lurar och telefonen hade han dessutom lyckats tappa. Telefonen kom dock tillbaka ganska omgående då nån nere på Fisken hittat den på gården.
Han kostar fan bara en massa pengar men han har iallafall en mustasch.