Skärpning Matilda!

Tycker det börjar eka här, . jag får väl ta tag i det själv då som vanligt.
Imorse åkte min häst hem, det var jättetråkigt och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra av mitt liv.
Har kommit på migsjälv med att tänka att jag ska göra det och det för att sen komma på att han inte ens är här!
Har inte varit utan honom sen jag köpte honom, så det blir verkligen udda, och helt plötsligt har jag hur mycket tid att slå ihjäl somhelst.  Ja, tur att jag tog med mina pärlor och pärlplattor då. Mamma får skicka ner ett strykjärn, eller så får jag åka och köpa ett på Clas Ohlsson.
I veckan red jag tre lektioner för Sara, och han gick jättebra, i torsdags var det helt sjukt! Han travade lång och låg på stor volt hela tiden och var hur mjuk och trevligt somhelst. Jag var i chocktillstånd.
Ångrade mig såklart när jag insåg att dom verkligen kommer och hämtar honom men räddningspatrullen hade redan bestämt sig, så det fanns inget att göra. Dom vill ju ha hem honom när dom kan så dom sen slipper tänka ut hur han ska komma hem mitt i mörka vintern. Så alla pengar som skulle gått till stallhyra går till hemresor till mig istället. Känns så pissigt när det gått jättebra på lektionerna men jag tror jag kommer kunna ta hem det till honom sen efter att ha lärt mig ordentligt på skolhästarna.
Åker hem redan om 2 veckor så han ska få ta det ganska lugnt med extra-matte Matilda tills dess. Prio ett är att bygga upp hans lårmuskler så han orkar jobba ordentligt.
Så i fredagskväll kom hela klanen hit. I lördags shoppade vi inne i Östersund och jag fick ett par helskodda Mountain horse byxor, eftersom jag måste ha nya byxor till stövlarna (vi måste rida med ridstövlar el shortchaps). Sen köpte jag även lite grejer som Ulfur kan tänkas behöva hemma.
Red med ridbyxorna igår på lektionen och det var lite ovant med stövlar som jag annars bara har på tävling men bra också.
Märks att mamma varit här, hon tyckte förståss att jag blivit mager, vilket jag kanske har blivit men här har man inte tid eller ens möjlighet att köpa och äta en massa godis. Men nu är kylen helt full, jag kommer aldrig kunna äta upp allt. Typ 8 liter läsk har jag. Helt galet.
Ja Matilda, du får rapportera här varje gång du ridit Úlfur.
Åh vad jag saknar honom, min lilla bejbis.
Idag har jag deppat och legat i sängen hela dan och lyssnat på en ljudbok. Klev upp fyra och åt middag.
Kul liv jag kommer ha.
Finns dock ett russ med samma färg som Úlfur här som är skolans, den ska jag alltid klappa och pussa på.

7 svåra år

Efter mitt inlägg i torsdags gick jag och la mig. Somnade tidigt och sover som en stock när jag i en dröm långt borta hör hur någon bankar på dörren. Inser att det inte är en dröm när Lotta går och öppnar, jag kollar på klockan och den är 23.30. Bakom dörren står två gymnasie-ettor som frågar i lite halvt panik om någon utav oss äger en ljus islandshäst. Lotta svarar ja och får reda att hästen är lös. Vi klär på oss i dvala, och jag tror fortfarande jag drömmer. När vi kommer ut möter vi folk och får reda på att hästen är lös ute på en åker ovanför skolan. Just när vi är påväg dit möter vi en flock människor varav en har min häst i släptåg. Får reda på att det har varit 30 personer som försökt fånga honom, att han varit inne i Alsen (byn) och att det varit fullt pådrag. Stallchefen är väckt och flera lärare är inblandade, den som fångat honom är hovslagarn som slagit armarna om halsen på honom och hängt som en vante.
Jag och Lotta förstod genast att det är den som kvällsfodrat som inte kollat att boxdörren är stängd, den behöver en extra liiiten knuff för att den ska gå igen helt.
Jag har panik, är så arg och rädd att jag tro att jag ska explodera. Kollar igenom honom och kyler benen med kylgele. Som tur var så fick han inte en skråma!
Står och pratar med tjejerna som gått ner med honom och det visar sig att det var gymnasie-elever som märkt att det var en lös häst, det första några gjort i ren panik var att springa emot honom, och det är ju inte det smartaste man kan göra. För sen brakade det lös, han hade tydligen enligt en tjej attackerat en utav hennes klasskompisar genom att springa emot henne med öronen bakåt. Helt förståeligt.
Håller på att spricka av ilska och går och stormar in hos en utav tjejerna som hade jouren. Tände alla lampor och väckte henne.
Hon ligger och sover trots att hon vet att hästen är lös och att hon fått ett telefonsamtal att hon ska gå och väcka mig.
Jag frågar om hon vet vem som gett Úlfur sitt kvällshö och hon svarar "jag tror det var jag".
Jag är väääldigt upprörd och säger att hon inte stängt dörren ordentligt och att han varit lös och hela fadderullan. Frågar om hon vet vad som kunnat hända, och säger att det var jäääääävligt tur för dig att han inte är skadad. Har världens utläggning men människan förstår ingenting! Hon säger bara okej och nickar och när jag säger att man ska dra igen dörren ordentligt och kolla två gånger att den är stängd får jag bara till svar "ja, men tänk om jag kollade den två gånger!" i världens kaxigaste ton. Jag håller på att explodera och skriker ännu mer och får bara ännu mer spydigheter tillbaka. Det slutar med att jag ger upp och skriker att hon kan dra nått gammalt över sig innan jag drar igen dörren.
Idag är det lördag och jag har ännu inte fått ett förlåt. Jag HATAR henne. Hon är helt jävla tom i planeten.
Så oengagerad och tom person har jag aldrig mött, utan ansvarskänslor eller medlidande. Hon kan aldrig haft hand om ett djur. Att hon inte ens hjälpt till att få fast honom och bara lugnt gått och lagt sig igen är för mig ett mysterium!
Jävla idiot!
Igår var detta hela skolans samtalsämne, den lösa hästen. Får veta att redan 21.30 har våran ridlärare Sara fått samtal om en lös häst, och 22.15 knackade folk på hos en klasskompis och frågade vart jag bodde. Hon pekade och stugan ligger inte mer än 30 meter bort men dom kommer och väcker oss först 23.30. Han har alltså varit lös i 2 timmar medans jag ligger och sover! Uppenbarligen jättestressad och rädd.
Jag är så besviken, arg och ledsen. Ringde till mamma efter att jag skällt ut personen i fråga, och hon har aldrig hört mig så arg i hela sitt liv. Jag skrek och grinade om vartannat.
Mina klasskompisar och alla jag mött känner precis samma sak, och en utav dom grinade av ilska. Man beter sig inte så mot folk, man ber om ursäkt. Om hon gjort det hade saken varit ur världen.
Vad hade hon gjort om han hade skadat sig riktigt ordentligt? Jag står som ett frågetecken och kommer begära ett samtal med henne och våran mentor. Hon ska veta vad konsekvenserna hade kunnat bli och att ett förlåt skulle sitta bra.
Úlfur mår efter omständigheterna okej. Inte en skråma.
Igår blev han skodd och det gick bra. Jag var och gav honom lunch när han stod i en box i skostallet, han var stressad och hoppade i taket för en hund som skällde.
På söndag åker han hem.
Jag kan inte ha honom i en hästhållning som är såhär, han mår inte bra av det. Han står i ett travstall med 6 travhästar och en islandshäst. Delar hage med islandshästen, som är en 5e del så stor som hans hage hemma. Han får mat lunch, middag i hagen. Hästen han delar hage med bantar, så jag kan inte ge honom så mycket mat jag vill och hästen i fråga är mycket mer ranghög än honom så han äter upp maten. Dom leker heller aldrig i hagen och hon som har den andra hästen tar och lämnar hästen inne efter att hon ridit på eftermiddagarna så antingen blir han ensam i hagen länge eller så får jag ta in honom tidigt jag med.
På morgonen tempas dom av olika personer beroende vem som har jouren och hanteras också olika.
Endel personer låter hästen bestämma vart den ska och tvärtom. Úlfur far illa, han blir stressad av att inte få äta, vara ute, inte ha någon kompis och att inte ha en fast och säker hand.
Det fungerar inte, och nu efter det som hänt känner jag att jag inte kan lita på alla som hanterar min häst. När alla inte känner samma ansvar är det bara jobbigt.
Jag går runt och oroar mig för att han ska ha det bra och må bra hela tiden.
Så på söndag åker han hem igen, han ska få sova ute hela vintern och äta hur mycket han vill och leka med sina 20 olika kompisar. Då slipper jag oroa mig så mycket att han inte trivs. Jag kommer inte heller oroa mig över hans hosta om han sover ute och är ute i friska luften så gott det går.
Jag kommer såklart oroa mig till döds förmodligen, men jag har skrivit en manual hur han ska skötas till punkt och pricka!
Det kommer bli jättetungt och tråkigt men jag vill det bästa för honom. Om han behöver lugn och ro ska han få det. Jag vill inte ha en stressad häst. Han ska bara få vara häst!
Jag har aldrig varit utan honom mer än max en vecka, så det kommer kännas vääääääldigt tomt.
Han är ju min bejbis!
Som jag sa till mamma, dom kan ta o bränna mina kläder och mobba mig och göra vadsomhelst men när dom håller på o slarvar med min häst då blir jag vaaaaaaaaaaaaaaaaaaaansinnig!

Jag måste vara frisk

Det är ju helt otroligt vad mycket sjuka människor det finns här i världen. Ja, Jag menar folk som är helt sjuka i huvet. Jag brukar se mig själv som något mentalt störd många gånger men nej, nu har jag insett att jag är fan frisk. Jag tänker inte ta några exempel för jag har inte för avsikt att puckla på någon bakom ryggen. Jag ville bara få ur mig att världen är full av idioter i alla former.
Jag lider med Anna-Sara och Úlfur. Nu ska jag rycka upp mig och hålla modet uppe. Det finns mycket att bli arg för men det tjänar ingenting till för det finns inget jag kan göra i nuläget.
Jag ska vara så glad jag bara kan.

Snart är ordningen återställd

Kungen är påväg hem!
Idag köpte Úlfur sin biljett. Jag tog in honom för att rida och som så många andra gången förrut spände jag fast honom i gången med kedjorna som är på båda sidor, i grimman. Hästen kunde inte stå still, men jag brydde mig inte desto mer utan gick för att hämta ryktlådan. Jag hann inte långt innan han efter en stunds steppande fram och tillbaka i gången fick panik, halvstegrade och drog till grimman och hela kroppen så att grimman ströp hans lufttillförsel och han blev som fastfrusen i backen. Då fick jag givetvis panik och drog och slet i grimman så att spännet gick upp och han kunde andas. Det var jobbigt och jag blev såklart chockad och började grina. Så i vanlig ordning slutade mina försök till ridlektion i tårar. Så jag bytte häst och fick rida Áki igen.
Det känns väldigt jobbigt men idag bestämde jag mig för att han ska få åka hem.
Tillbaka till hans stora hage, med många kompisar och hur mycket mat han vill äta. Han ska få leka med Kristall, Breki, Frans, Otto och alla andra kompisar. Han är inte värd att stå i ett jättestort stall där han bara känner en enda häst som inte är speciellt lekfull. Han är inte värd att gå i en jätteliten hage och harva runt i ridhus dagarna i ända.
Älskade lilla bejbis ska få komma hem. Så därför anställer jag dig Matilda att motionera honom i skogen ibland. Det känns onödigt att bråka med honom när jag ändå ska åka hem om 3 månader.
Jag ska åka hem och rida honom en gång i månaden iallafall hade jag tänkt försöka mig på, så får vi se.
Men snart har lugnet lagt sig över Puoltsa också!

Hmmf

Då kan man ju konstatera att semestern snart är över. Snart måste jag börja jobba igen.
Visserligen kommer det nog bli ganska bra för just nu gör jag inte mycket vettiga saker på dagarna.
Sover, sover, kollar lite diverse anime, sover, tar mig ut till puoltsa, äter, sover. Och så där går det runt. Man kanske skulle ta och göra nånting av sitt inte allt för fullspäckade liv.

Jag skulle vilja hitta på nånting roligt idag. Min hals är ännu inte riktigt okej men jag hostar mest på kvällarna nu så det är väl på väg att bli bra. Undra om Simon vill leka med mig idag. Det vore roligt. Mest av allt saknar jag Anna-Sara. Vi har alltid roligt.

Onsdag

Onsdagar här på skolan innebär för våran del Hovvård, med den aktade hovisJonas. Alla flickors önskedröm. Hovslagare och brandman, men nä, jag tycker han är ful.
Jag skämms mest medans dom andra smörar sig och har sig. Men hovvård är ett roligt ämne även om jag är livrädd att slå mig på tummen.
Idag hade vi dessutom hovvård hela dagen kan man säga, efter lunch hade vi Tema Unghäst och denhär gången var det en annan hovis som hade föreläsning. Han skor skolans islandshästar och är allmänt islandshästmänniskoaktig. Han lärde oss ett nytt ord "fjantblod", helt rätt tycker jag (och mina kurskompisar) som alldeles för ofta får höra om varmblod som världens bästa (och ENDA!) hästras.
En härlig bild på våran frys. Det är domhär hovarna vi lär oss att slå på tappskor på!

Jag har inte ridit min häst på 10 dagar, och idag lät jag och Lotta han och Taktur springa lösa i ridhuset ett tag. Dom brände på som bara den! Det var roligt att se. Men jag tror att det var nått i görningen idag för att när Lotta skulle rida Taktur var han som helt förbytt och bockade och hade sig. Det är nått med luften här...
Så hon gav upp.
Jag ber iallafall till Gud att det går bra imorgon när vi ska rida lektion. Jag orkar inte med en dampig häst. Det räcker med att han var skitjobbig idag när jag skulle leda honom från hagen, han sprang och drog och bockade och var helt bananas.
Om han fortsätter att missköta sig skickar jag hem honom! Men det vill jag inte för idag pratade vi med Gummi när han var här och hade kurs och han kommer gärna och har lektion för mig och Lotta.
Jaja, får se hur det går imorgon. Jag kan ju skriva en rapport.



Regional Midur 12-13/9

Då var tävlingen i Boden avklarad.
Det gick ju bra trots mina dåliga tävlingsnerver men jag saknade Anna-Sara jättemycket.
Mycket fina hästar fanns på plats och Óffe skötte sig bättre än förväntat.


Sylvia på hingsten Demantur frá Minni-Borg
Riktigt snygg häst måste jag säga.


Gubben Berg och Frasse


Kerstin och Breki

Lägger upp fler bilder på pixbox senare.

Vi hämtade Mattis nya häst Ottar också. Sötare ponny får man ju faktiskt leta efter.


Söt Otto <3


Tack så mycket älskade lilla snutt Matilda!

På lördag fyller jag år, och idag märkte jag att jag fått ett paket med posten. Så alldeles nyss innan jag började pränta dom första bokstäverna i dethär inlägget öppnade jag det, det innehöll en massa godis av en mamma som vill göda mig och VÄRLDENS finaste tavla som Matilda målat på Úlfur! Jag tror jag dör, den var så himla himla fin! Kunde INTE fått en bättre present! Den var så fin att jag känner mig helt gråtfärdig!
Tack Matilda!
Jag ska ladda upp en bild här sen på den.
På tal om min lilla snutt (Úlfur) så har just nu i detta ögonblick faktiskt lånat ut honom. Japp, det har jag.
Jag har endast låtit några få personer rida honom så Sanna som just nu i detta ögonblick är i stallet och ska rida honom ska känna sig hedrad. Mycket hedrad.
Det är mest pga att jag ska få lite hjälp och att Sanna har hjälp mig jättemycket med att spruta honom hela veckan. En riktig ängel. Jag blir själv helt skakig när hon ger honom sprutan utan att veta varför, kanske för att jag är så otroligt rädd om honom.
Så iaf ska hon nu ta sig en tur med honom och Lotta och Taktur.
Hoppas det går bra.
Det känns så konstigt... Han är ju MIN häst, mitt liv, mitt hjärta och mitt allt.
Men det är ju bara en tur, men jag är ju världens hönsmamma så.
Sen vill jag önska Matilda och Offe tusen miljarder lycka till ihelgen! Men det värsta som kan hända är att det går dåligt och det gör det ju för alla nångång, huvudsaken är att man har kul :)

SnuttDutt

Lunar rent lider av sällskapssjuka.
Han kommer jamandes vad man än gör och klänger och klättrar på en som besatt. Så fort jag sätter mig ner kommer han springandes och hoppar upp i famnen på mig. Han har inte varit så mot mig förut. Han känner sig nog förfärligt ensam nu när nästan alla hästar och folk har varit borta under sommaren. Men det är mysigt och vi har himla kul ihop.


Jag är så arg!

Jag är så arg så arg just nu på alla saker mellan himmel och jord men mest på
  • Besserwissers
  • Fjortisar
  • Folk som rider på pessoabett (inga namn)
  • Folk som rider på pessoabett (eller det kanske jag sa?)
  • Besserwissers
  • Fjortisar
Och idag var jag med snutt hos Wångens egna veterinär, han fick ny medicin och dessutom ska JAG injicera pencillin i hans hals tom fredag. Jo tjena, lycka till till mig. Är han inte spruträdd förr blir han det då.
Jag kommer drömma om mantrat "triangeln, rätt in, spruta in halva, vicka nålen, spruta resten"!
Matilda, jag avlider.

Fy fan, snart åker jag till Boden

Nu är det inte långt kvar till tävlingen i Boden. Jag är nervös men igår gick det strålande så jag får hoppas att det blir så bra sen också.
Matti sa att går Óffe så bra så är hans tölt upp mot 6-7 poäng. Vi får väl se hur det går.
Ottar kommer också till Boden på fredag (Mattis nya lilla ungsnutt). Vi tar med honom hem på söndag. Ska bli så spännande att se honom. Jag tror att han är jättesnuttig.

Igår var jag på bio, Public enemies. Riktigt bra film. 4 av 5 toasters.
Och inte nog med det, Helena var där. Kors i taket! Hon hade åkt in till stan!

Idag ska jag hjälpa gubben Berg att bygga hage och sen ska jag duscha Breki och rida och kanske försöka duscha Óffe också. Blir nog en lång dag...
Om bara Anna-Sara var hemma, vad roligt vi hade haft.

Det är bra Matilda, inte jag heller

Fy fabian vad trött jag är.
Och ändå har jag sovit superlänge, sov till kvart i 10 imorse. Så länge har jag inte sovit sen jag var hemma.
Idag var dagen jag tvättade, bytte sängkläder och dammsög mitt rum. Fatta vuxenpoängen!
Man kan ju bli mörkrädd för mindre.
Igår var vi inne i Östersund på clinic för nån portugis, som var beridare för den statliga portugisika ridskolan. Det var en nisse med bruna ridstövlar och pösiga ridbyxor som inte alls var rolig att lyssna på.
Nästa helg fyller jag år, och min stugkompis och en annan klasskompis ska åka hem över helgen. Så det blir bara jag och en annan tjej kvar. Suuuperlameee....
Och Matilda mitt hjärta ska tävla, jag kommer vara så nervös.
Och Ottar kommer jag missa. Jag vill faktiskt också åka hem.
Men jag skulle nog inte kunna lämna min lilla snutt i någon annans händer.
Jaja, Ottar får bo in sig i Puoltsa så kommer jag sen när han är redo!
Jag saknar Kristall och Dingo och Turbo så jag dör!

Jag är inte kristen

Idag var jag på Vegas dop.
Jag gillar inte riktigt det här med religion. Visst är det fint med kyrkliga tillställningar men jag vill egentligen inte ha någon ting med det hela att göra. Det må hända att det fins en gud (eller flera stycken för den delen) men jag fattar inte syftet med att göra allt i gunds namn. Dop, bröllop, begrvaning, allt gör man inför gud för att han ska ta en med sig i sina händer och i utbyte ska man bära med sig gud i sin själ och bla bla bla. Bibeln må vara vad den är men har gud verkligen sagt att det ska vara så? Om han är så förfärligt mäktig kan han väl ta vara på alla människor oavsett vad det är för ena.
Men nej, inte tar han hand om oss som är lite tveksamma säger bibeln. Bibeln kan ju fara åt fanders.
Om man är honomsexuell tille exempel, då vill tydligen gud inte veta av en. Det tycker jag är intressant. Kristendomen ska ju ändå följa med i utvecklingen. Bara för att gud inte räknade med honomsexualitet betyder det då att han inte accepterar det i dagens läge?
Jag vägrar då sjunga psalmer och läsa böner. Jag tror att det är en enda omgång rappakalja..

/ Matilda i funderingarnas land

Dom senaste dagarna har jag

  • Flyttat hästen till stall A
  • Mött mer än en lärare som inte har en aning om hur islandshästar (eller alla hästar för den delen) fungerar, har bl a fått höra att hästen borde komma in klockan 13 varenda dag, för annars fryser den!
  • Tagit en lång ridtur med gymnasiebarn på en alldeles övertaggad och tittig Úlfur (samma gymnasiebarn som såg min fina avramling förra veckan, känner att jag verkligen gjort ett bra intryck...).
  • Vägt min 386 kg tunga(lätta) häst.
  • Skrattat åt våran klass' eviga Larz Kristerz och Skogsturken skämt.
Jepp, livet går vidare här också men jag hoppas verkligen att min häst vänjer sig snart vid domhär omgivningarna!
Han går ute 7-21 om jag inte ska rida, han står i en ganska stor hage med Taktur som även är hans boxgranne så han lider inte. Men han saknar Frasse, och det gör jag också. Det är inte så cool att ha stallkompisar som heter Joe Copp, Great Jewel och Västerbro Ticket. Tacka vet jag Fransmannen, Offe och Blossan...

RSS 2.0