Sommarens glada dagar


Jag och min älskade vän Ófeigur (foto: Anna-Sara)

I söndags bestämde jag mig för att köra lite töltträning men Óffe. Tölten har inte varit så jättebra den senaste tiden så jag hade inga som helst förväntningar. Särskilt inte nu när jag inte tränar honom med boots.
Jag blev väldigt glatt överaskad när han gick riktigt bra. Höga knän och en helt okej takt. Passtaktig är han alltid mer eller mindre men nu känns det som att hösten kommer bli riktigt rolig.

Igår skaffade jag mig en ny fyrbent liten kompis. Tindur! Följde med Anna-Sara till Úlfur som står med Ylva och Birgers hästar Dísa och Tindur i Kaalasluspa. Det var så varmt så vi badade med hästarna allihopa och det var riktigt roligt.


Jag och Tindur leker Baywatch (foto: Birger)


Yeeehaa! (foto: Birger)


Två glada lirare i sina bästa dar (foto: Birger)

Jag är iallafall ledig

Det har hänt mycket under den gångna veckan.
I torsdags följde jag med Kerstin och tre tanter på en övernattningstur. Jag var nöjd för att jag fick rida Óffe. Men det var ju ganska jobbigt också. Det regnade hela torsdagen, det var renkött till varenda måltid (jag är inte ens lite förtjust i renkött), jag sov sjukt dåligt på tre stora stenar och på fredagen brände jag kinden och det gjorde förfärligt ont. Dagen slutade dock ganska bra. Jag lyckades tvinga med mig mamma på Harry Potter på bio, hon har bara sett första och andra filmen.
Emma hade en festival på sin bakgård i lördags. Den flyttade till solen och blev då en framgårdsfestival.
Igår följde jag med på en forsränningstur på Torne älv. Jag blev blöt.
Härliga tider.

Så mye penga har jeg ikke

Idag fick jag en hel predikan av en norsk unge på ca 8 år. Han tyckte att jag hade så dyrt i shopen och malde på om att det inte var nån diamantaffär och att små saker ska vara billiga och stora saker ska vara dyra. Han påstod att ingen har råd att handla i shopen och att jag lika gärna kunde stänga igen butiken. Sen vände han bara på klacken och gick.
Mycket märkligt.


Jag är inte bitter

Då var det ensamheten och jag i helg igen då. Morsan har dragit till Stockholm-wannbe-town (vilket de flesta känner till som Luleå) även denna helg. Här bryts inga mönster.
Anton har konverterat till skogsmulle och dragit med grabbarna till en stuga nån stans nära rensjön(?!).
Willy är på sverigeturné och är snart på gotland som många andra kirunabor.
Det är härligt att några i den här familjen har ett liv.
På jobbet händer inte mycket. Om jag skulle sitta i shopen hela dagarna skulle jag resultera i ett enda stort liggsår. Jag har därför bestämt mig för att bli förste telefonsvarare i repan. Det går ganska bra så länge det inte är fransmän som ringer, då går det mindre bra men funkar det också.
Nästa helg får jag vara ledig för första gången på hela sommaren. Kanske man ska dra en vända på IKEA som så många andra människor.

Jobbet - som att komma hem

Det där med jobb kan vara lite jobbigt. Jag börjar alltid 12 men är så sjukt trött när jag ska vakna så jag verkligen vill skjuta mig i huvet.
Jag har fått en sån dundrans hosta. Tur att det är lungt på jobbet nu. Att hosta gäster i ansiktet är förmodligen inte ett vinnande koncept. Inte ens när man inte menar det.
Åse anser att komma till jobbet är som att komma hem. Där hänger man både på arbetstid och på fritid. Känns ju inte riktigt okej.
Det finns bara en enda vettig förklaring. Det måste vara för att man verkligen gillar sina jobbarpolare. Jag hänger dock inte mycket på jobbet om jag inte måste. Är det så att jag inte tycker om folket på jobbet eller är det för att jag inte gillar själva arbetsplatsen så mycket att jag vill vara där när jag kan vara i tex Puoltsa? Hmm, tål att tänkas på.


Michael Jackson - The King of Pop



Kan det verkligen vara sant? Är popkungen verkligen död?
Jag kan inte påstå att jag är ett äkta MJ-fan men han är enormt beundransvärd.
Det är obegripligt att en människa kan dansa som han kan. Han är en mästare, ett geni fullkomligt i en klass för sig. MJ har man alltid tagit för given och nu lever han inte längre. Jag kan inte säga att jag saknar honom för allt han har skapat finns kvar och kommer att finnas förevigt. Han verk är odödliga men jag måste säga att jag sörjer.
När jag var 4 år blev Rädda Willy min favorit film. Det var även i den filmen som jag fastnade för en MJ låt. Det var Will you be there som spelades när slutexten rullade förbi och det är en låt som fortfarande ger mig rysningar.
När jag var liten tyckte jag att MJ såg riktigt läskig ut. Det tycker jag inte nu längre. Jag anser att han har lyckats. Han skapade ett Neverland som ingen annan någonsin kommer kunna göra. Han lyckades göra sig odödlig och hans ansikte fritt från att åldras. Hela han är ett mysterium och det är inte meningen att det ska lösas.

Vila i frid, nu får du äntligen sova ordentligt.

RSS 2.0