KOM HEEEEEEEEM

matilda, kom hem nu. jag har så tråkigt utan dig!
vem ska jag skratta med? du är ju ljuset i mitt mörker.
hoff.
kom hem nuuuuu. och vettu, när du kommer hem kommer du få dras med mig HELA tiden. jag ska flytta in hos dig.
får jag det?
red offe igår. han va rolig. men du får ha honom för digsjälv.
men det var iaf kul, testar han gärna igen. så ska jag coacha er till framgång i vår!
kommer bli awesomeeee...
bara -40 idag. blir kanske o rida sen.
INTE. höhö.

Ska man skratta eller gråta?

Jo jag måste ju nästan berätta om det här.
I ett tidigare inlägg skrev jag om när en kille juckade på mig på krogen. Idag blev jag juckad på igen fast i backen under totalt nyktra förhållanden.
Jag stod böjd och fifflade på min bindning när min nya kompis kommer och sliter tag i min hjälm och riktigt juckar på den.
Vad fan är felet? Hur kommer det sig att jag har blivit ett offer för torrjuckande? Jag begriper inte. Ska man skratta eller ska man gråta? 
I ren chock är "Tack" det enda jag kan slänga ur mig i min stora förvirring.

Happy day

Idag var en galet strålande dag. Solen sken och det var bara så där sjukt roligt att åka snowboard.
Jag gillar när man gör såna där roliga men mindre avancerade saker. Idag åkte jag sista timmarna med min nya vän Simon och nå random polare till honom. Dom ville se hur många man ryms att hoppa samtidigt på samma hopp.
Ena polaren var impad av mina stora hopp och jag fick även beröm för min pop vilket ledde till att jag var en given deltagare i experimentet.
4 man radade vi upp oss och körde. Lite svängrum måste man ju ha så mer än så blev det inte men det var galet roligt.
Jag måste säga att det var grymt roligt att få beröm för mina hopp även om jag är en fjolla som bara kör raka airs. Det känns bra att äntligen kunna flyga stort och verkligen älska det igen!
Efter denna soliga dag ser det verkligen ut som att jag har käkat massor med bajs. Goggelbrännan gör sig inte direkt diskret i mitt vampyrbleka ansikte.


Snabbast vinner?

Hemma brukar jag ofta få höra att jag pratar för fort. Folk tar tag i mig och utbrister "andas!" . Jag anser själv inte att jag kvävs när jag pratar men tydligen kan det uppfattas som det.
Igår satt jag och pratade med engelsmannen som plötsligt tog tag i mina axlar och sa åt mig att andas mellan meningarna. Aldrig trodde jag att jag skulle lyckas prata lika fort på engelska som jag pratar på svenska. Det är väl bara ett tecken på att man är hyfsat van att prata engelska nu...


Bara en vecka kvar...

En vecka återstår innan jag måste åka hem. Jag kommer med största sannolikhet gråta på söndag när jag lämnar mina nya kära vänner. Nå nå, den dagen den sorgen.

Vi var förbi Joey på en runda hot tub. Sen hängde vi i deras condo och jag fick en kram av mitt nya span som bor i samma hus.

På tal om kramar. Idag på bussen så började vi snacka om hur roligt det vore att sätta sig brevid en random kille och fråga om man kunde få en kram. Jag var ju bara tvungen att genomföra denna ide. En technine kille sitter ensam på bussen och jag lämnar min ordinarie plats och sätter mig smått nervös brevid honom.

Matilda - "Can I get a hug?"
Random - "What? A hug?"
Matilda - "Yes?"
Random - "Sure!"

Så sken killen upp som en sol och jag fick en kram. Sen tackade jag bara för mig, önskade killen en trevlig dag och gick tillbaka till min plats.

Late update

Nu är jag äntligen på ett ställe med bra internet. Australiensarnas högkvarter.

Nå nå. Jag var ju i Denver här i veckan och det var ju trevligt men ändå inte. Jag pallar fan inte med shopping. Hur kan man hänga i timmar på Victoria's secret? Tjejer är helt enkelt bara för jobbiga. Jag tog mig igenom dagarna med en enda butik i huvet, Anime Store. Till slut fick jag äntligen åka dit och det var som att komma hem. Så mycket awesome prylar. Jag hade velat köpa massor med grejer men fick begränsa mig till sånt som ryms i väskan hem till Sverige. Ca 260 dollar lyckades jag spendera på Anime Store och övervikt lär det ju bli hur som helst för jag köpte ju en del andra prylar också.

Just nu nöter vi puder igen men jag hoppas nästan att det inte snöar så mycket mer medans jag är här. Vill ju åka mer park innan jag måste lämna detta underbara land.

För övrigt har jag hittat en ruskigt söt engelsman. Han ropade mitt namn i liften och vinkade febrilt. Jag tror att jag är kär.

matilda, hallå? hallå? matilda?

tycker det var längesen sist jag...
snön bara öser ner och jag ska dra på mig lite kläder o rida lite häst hade jag tänkt.
har börjat rida igång kátina riktigt duktigt nu. i helg fräste vi runt i hundra knyck genom skogen.
strålande solsken och knappt en minusgrad.
livet på en pinne.
finns inget bättre än att skrutta runt på en häst.
hejdå. tjock-ulla väntar.

Ja jösses

Senaste dagarna har det kommit massor med snö och vi har pumpat puder så benen värker. Jag saknar att åka park men det har inte varit aktuellt i snöovädret (men givetvis älskar jag att det snöar så oväder var väl lite att ta i).

Efter mitt smygbegär att få byta nummer med en kille har ju nu faktiskt lyckats med det. Dock är jag osäker på om det var till min vinst eller till mitt stora förtret. Han har en lila jacka så det är ju positivt. Han vill hänga med mig och gå på bio men jag pallar ju inte sånt där och är nu lite rädd. Man är ju trots allt uppfostrad på det där klassiska sättet "prata inte med främlingar". Vi får se hur det blir med den saken.

Imorn hoppar jag och 5 av mina trogna vapendragare i bilen och styr mot Denver. Det kommer bli awesome! Jag har skrivit upp adressen till animeaffären jag googlat fram så nu jävlar. I veckan hittade jag inget mindre än Shonen Jump på City Market. Jag blev så glad så jag nästan ville gråta.

Jag har just orsakat en jordbävning i köket... förlåt...

Jag saknar Coop

Igår hittade jag och Sisi det omtalade Oxygen Bar. Vi var ju bara tvugna att prova på lite syre. $12 fick man punga ut för 15 minuter syre. Det fanns lite olika varianter som joy, energy, passion osv. Vi testade energy som skulle pigga upp men jag kan inte påstå att jag kände av nån effekt. En slang fick man stoppa i näsan och så vare bara att andas. Slangen får man behålla.

Jag har fått en ny kompis. Jag kallar honom för Mr Busdriver då han kör bussen som stannar nästan precis utanför oss. Han frågade om jag känner en svensk kille vid namn Andreas som är snickare. Jag svarade att jag inte gjorde det.

Att handla i detta land är inte det enklaste. Det finns massor med roliga prylar men det är just det som gör det hela smått problematiskt. Ska man ha till exempel jordnötssmör finns det ca 100 olika varianter och märken och så är det för nästan alla produkter. Jag skulle handla värktabletter i dag och när jag kommer till rätt hylla ville jag nästan springa gråtandes därifrån. Det finns så galet många olika! Hur ska man veta vad man ska ha? 20 olika mot huvudvärk, 20 olika mot förkylning, 20 olika för ont i ryggen, ja jag tror jag har gjort mig förstådd. Jag måste fota hyllan nästa gång. Tacka vet jag Coop och Apoteket.


Härliga tider

Jag ber om ursäkt för att jag inte haft ork att gå till The Crown för att använda internet och uppdatera bloggen på länge men nu sitter jag här.

I helgen drog vi till Keystone. Dom har riktigt fina parker men ack så avancerade så jag måste säga att jag föredrar Breckenridge. Jag börjar känna mig hemma här och jag kommer med största sannolikhet att gråta som ett barn när jag måste åka hem. I Keystone finns en väldigt lustig barnlift. Ett sånt där rullband på ca 50-70 meter men det festliga i det hela är att den är liksom inbyggd och liknar en rymdskeppstunnel (om man har lite fantasi). Mysig grej som tog ca 10 minuter att avklara.

Igår var vi och badade på rec center. Mycket litet bad men med en awesome vattenkana, diverse barnprylar, en skum liten pool med strömmar som gjorde så att man åkte runt runt, motionssimbassäng, 2 hot tubs, bastu, ångbastu samt en förfärligt fiffig badklädtorkare som torkade badkläder på några sekunder. På rec center kan man även utöva diverse sporter men jag har inte utforskat dom destomer.

Veckan har bjudit på riktigt grymma dagar i backen. Strålande sol som får bajsranden att arta sig. Åkningen är verkligen sjukt bra, så där bra så att jag känner att jag verkligen älskar att åka snowboard. Det finns så många roliga boxar här, verkligen alla former och varianter. Allt är faktiskt bra i parken. Dom tar så väl hand om den, parkskötarna. Pipen är också riktigt bra. Man får liksom perfekt pop om man inte drar nå jävla felskär och hugger det vill säga.

Annars spelar vi biljard, går och handlar, går till internet, går in i solbrillsbutiken och kollar på den snygga killen på kryckor som jobbar där eller ligger i soffan på dagarna. Det här kallar jag semester.

jahej matilda, anna-sara här

jag saknar dig! offe saknar dig! ulfur saknar dig! mamma saknar dig!
mamma pratade förresten jättemycket om dig här för nån dag sen. hon saknar dig verkligen!

ja vad ska man säga? jobbat hela förra veckan, jobbat helgen, jobbar veckan. ledig helgen.
jobbar och sliter och skrattar åt diverse dumma saker turister, hästar, hundar, katter, renar och älgar sysslar med.
för att ta lunar som exempel. idag besämde han sig för att sätta hunden på plats en gång för alla.
jag såg riktigt hur han satt på sin katthylla och planerade hur han skulle göra. pannan i djupa veck precis sådär som bara lunar kan. sen hoppade han ner, precis framför den stackars hunden och lurade in henne i sadelkammarn. vad hunden inte visste var att han gömt sig bakom dörren och hoppade fram fräsande med klor, tassar och hår som bara flög överallt.
den hunden kommer nog inte besvära honom mer.
jag älskar lunar. han är kung.

det är rena rama cirkusen här nu. en massa renar och älgar överallt. rådjur och grejer också. riktigt zoo.
det är ganska underhållande att se offe, gyllir, ulfur och blossi springa i bredd och jaga stackars vilsna renar runt runt i hagen.
rena cirkusen!

en sak som inte alls är lika rolig är att jaga tröga hästar. idag var juni & játning ute på vift i fel hage. insåg ganska snabbt det var kört att försöka få tag i juni som tyckte det var jättekul när jag sprang runt med snö till knäna för att försöka få fast henne, så jag satsade på játning istället som jag fick fast.
men när jag fick fast henne var det inte lika lätt att gå med henne till stallet som man kan tro, nä, jag gled efter henne på skorna längs salkos väg ett bra tag innan jag fick henne att förstå att hon gick lite fel.
då var jag arg.
hotade tom att göra korv av henne.
ja usch.
tacka vet jag ulfur. han är en lite ängel. idag var vi ute i skogen i 1 timme och travade och klättrade.
SJÄLVA! ja, jag är så stolt över honom att jag spricker.
numera kan jag och ulfur rida ut själva som om vi gjort det hela livet.
det är roligt när han litar på mig.


nä... alltså. jag är jätte trött.



Och så blåste japanen bort...

Alla dagar är inte perfekta. Idag blåste det utav bara satan och man ville nästan gråta när man satt i liften. Vi gav parken ett försöksåk men insåg att det stormiga vädret bara hade negativ effekt.
Min nya vän japanen åker hem i morn så honom hann jag inte träffa idag. Det är himla tråkigt. Roligare liftkompis kommer jag inte hitta i första taget.

Nå nå, då vinden var en riktig jävel passade vi på att glida i skogen istället. Det är mysigt i skogen med höga träd och lä för vind. Dock sitter träden nästan lite läskigt tätt vilket resulterade i en rad ofrivilliga bonkningar.

Nu är det dessutom helg och backarna proppas med folk. Detta speciellt till Sisis stora förtret då hon krockade med en skidåkare idag. Hon klarade sig utan skador men det är det ju inte alla som gör. Mina roommates har lyckats med följande:

- En sprucken hjälm
- En nästan sprucken hjälm där ytterskalet släppte från innerfrigoliten
- En svullen, lila haka

samt diverse hälhugg/tåhugg, blåmärken, smärta, sveda och träningsvärk.
Jag måste då tillägga att ingen har skadat sig allvarligt så oroa sig inte.


Poolare

Biljard är en trevlig sport. Igår spelade vi biljard hela kvällen och fick en hel bunt med nya kompisar eller poolare som man så fyndigt kan säga.
Jag fick spela med en så förfärligt gullig kille med blåöga som var så sjukt grym på att sänka alla bollar utom 8an. Jag ska dock inte klaga. Jag kunde ju inte bidra med mycket. Fick sätta en boll per spel. Trots min lagkompis great awesomeness förlorade vi hela tiden.

Idag var vi och spelade igen.
Det här med att nöta är liksom vår grej (jag, Sisi och Mari). Vi nöter i backen, vi nöter biljard, vi nöter hot tub... Vi nöter allt som går att nöta och nu är biljard ganska högt prioriterat. Det är lamt att förlora mot alla locals hela tiden så nu jävlar ska vi bli proffs.


Varje dag händer det nåt lustigt

Det är helt otroligt vad mycket det är som händer här hela tiden. Inte en lugn dag går förbi utan att nåt roligt eller oväntat händer. Shit vad jag vill ut och resa mer efter det här.

Igår lyckades jag smita in på två krogar. Först på ett ställe där det var ladies night och alla tjejer fick gratis öl sen vidare till "Köttmarknaden" som är ett sånt där discodansit där större delen av människorna är kåta som kanniner och juckar hej vilt på varandra. Jag trodde jag skulle avlida av skratt när en kille glider fram och iskallt juckar på mig. Folk hade iprincip sex på dansgolvet. Desperation har fått en helt ny innebörd för mig.
Jag överlevde kvällen men har inget sug efter att gå tillbaka till det stället.

Idag förväntade jag mig en helt vanlig dag utan skumma händelser. Gårdagen var ju trots allt helgalen så jag tänkte att nu äre väl lungt ett tag.
I backen hittar jag dock en ny asiat. Hahahahaha det är så stört, jag vet men jag tycker att det är så kul att leta efter japaner så jag kan liksom inte låta bli att smygleta efter dom.
Jag störtar efter asiaten som för övrigt åker sjukt fort men lyckas inte komma särskilt nära. Till slut ser jag honom stå ensam i liftkön och jag störtar från mina kamrater och beräknar var jag ska stå för att komma med i samma lift som den mystiske asiaten (det finns liksom flera liftköer till samma lift). Otroligt nog stämmer mina beräkningar och jag hamnar bakom honom. Jag frågade lite försiktigt om jag kunde hoppa på samma lift och det fick jag. Asiaten är ruskigt trevlig och frågar allt möjligt och jag hör att han inte är amerikan även om han pratar sjukt bra engelska. Jag frågar vart han kommer ifrån och till min stora förvåning så är han inte bara asiat utan en alldeles riktig japan! Han tycker att det är riktigt trevligt att jag gillar japan och vi pratade på om allt från snowboard till anime. Nu kan jag glömma mitt stora misslyckande med japanen i Aspen. Det tråkiga är att den här nyfunna japanen bara är här i 5 dagar till innan han återvänder till Tokyo. Jag får se till att åka mer lift med honom. Han var sugoi. Jag tror att vi hade kunnat bli som bästa vänner.

Winter X Games 14, jag var där

Jag är så innerligt glad över att jag och Johanna drog iväg och kollade på X games i fredags. Det var en helt galen dag.
Det var lite som att gå på festival. Det fanns massor med små tält som olika sponsorer hade satt upp och man kunde fiska diverse gratisprylar. Och tur var ju det för vi glider in i typ en vagn där oakly håller till för att roffa åt oss varsin bandana. En kille pratar lite med oss men vi reagerar knappt och glider vidare.
Området är ganska litet. Allt är som ihopklämt till våran stora glädje. Man såg liksom allt från samma ställe. Efter att vi glidit runt ganska länge bestämmer vi oss för att sätta oss ner och vila fötterna lite.
När vi sitter som lugnast kommer den där killen från oakley och frågar om han får sitte med oss. Det går ju givetvis bra för vår del och vi sitter och snackar om allt mellan himmel och jord.
Hela min skumma japangrej är ju på väg helt över styr men jag bestämmer mig för att fråga oakleykillen om han kanske känner nån japan. Jajjamen visst gör han det och 5 minuter senare ropar han över en alldeles riktig japan som knappt kan engelska och jag blev så förvånad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag fick inte fram många ord. Det kom så plötsligt. Där stod det ju en japan som enligt oakleykillen behövde en fru men jag blev totalt ställd och sumpade min chans.
Den här oaklykillen visar sig vara nån som är ansvarig för oakley på nån högre nivå och han bjuder med oss på fest i oaklyhuset. Retards som vi är tackar vi nej till detta once-in-a-lifetime-erbjudande för att vi inte har några andra kläder och för att jag inte är 21. Jag menar nå fan hade vi ju kunnat ha kul i den där villan oavsett anledningen till att vi var där. Ångest.
Oakleykillen insisterar på att vi ska hålla kontakten och vill att vi blir vänner på facebook. Vi fick varsit visitkort och sen får vi se hur det blir med den saken.
Det sista och mest spännande vi ser på kvällen är snowboard finalen i pipe. Till min stora lycka och förvåning så är det en japan i finalen och grym var han. Jag kanske har hittat mina drömmars japan...
Hur som helst lyckas vi komma upp på pipevallen och ser det hela på nära håll.
Det var helt galet och jag kunde inte förstå att det verkligen var på riktigt. Lilla jag står och tittar på en helt galet populär tävling med sjukt grymma åkare och får se världens bästa snowboardåkare, Shaun White, totaläga pipen.
Efter tävlingen ser vi honom stå bakom prisutdelningscenen och jag kan inte låta bli (hur töntigt det än må vara) att ta honom i handen och fråga om jag får ta en bild med honom. Det fick jag och jag passade på att vara ännu fjolligare och säger att jag hade hans bräda när jag var 14.
Det var bara en helt awesome dag med japaner, Shaun White och en hel drös med sköna människor.


Svenske Bodin flippar med skoter


Japanen Kokubo, jag fick tyvär ingen bättre bild på honom...


Galet mycket människor


Hahaha idolbilden jag och Shaun White


RSS 2.0