Kaninhoppning?
Jag har kommit på att jag vill börja med kaninhoppning. Devil som hatar att hanteras kanske skulle gilla att hoppa hinder då man slipper ta i henne så mycket med händerna vid hoppning.
Om inte annat kan hon bli en äkta soffkanin. På soffan trivs hon, bara man inte klappar henne för då blir hon putt.
Jag kollade upp en del vad kaninhoppning egentligen handlar om. Trots att jag nu är inne på min femte kanin har det där med hoppning aldrig blivit av tidigare för min del. Här i Göteborgstrakten finns dock en del tävlingar och klubbar så nu vill jag faktiskt prova på. Det kostar bara 200 spänn om året att vara med i en klubb/förening och att tävla är inte heller dyrt.
Jag har övat lite hoppning med Devil i selen över skurmoppsskaftet. Hon fattar att hon ska över den så jag tror att det här med hoppning kan vara hennes grej!
Om inte annat kan hon bli en äkta soffkanin. På soffan trivs hon, bara man inte klappar henne för då blir hon putt.
Vi donar på
Kaninen som alltså fått sitt slutgiltiga namn Devil (kallas även Rorschach av Jumme) får stå ut med våra familjeaktiviteter trots sitt otrevliga beteende.
Wångis kom förbi på frukost i morse också.
Män och husdjur kan vara det sexigaste som finns. Det är allt jag har att säga.
Idag klädde jag på henne en sele vilket gick helt galant och tog med henne ut på taket i solskenet. Hon skuttade snällt i kopplet och verkade trivas i friska luften. På vägen in ville hon inte sitta i famnen och högg mig strax under mitt vänstra nyckelben. Det blev ett märke men inge blod så det gick bra.
Det är min taktik, tvinga med djuren på alla möjliga upptåg och låt dem finna sig i det. Devil grymtar och hotar en hel del men det känns faktiskt som att hon lugnat sig lite. Hon hugger inte efter en varje gång man matar henne vilket är klart positivt.
Nu när hon bevisligen kan gå i koppel får hon kanske följa med till stallet nästa helg.
Wångis kom förbi på frukost i morse också.
Män och husdjur kan vara det sexigaste som finns. Det är allt jag har att säga.
Nu heter hon Devil
Jon-Henrik är aldrig nöjd men nu heter kaninen i alla fall Devil. Döpt av JH efter Fantomens varg med motiveringen att de båda skall tämjas utan rädsla.
Nu får han vara nöjd för nu får det vara färdigdöpt. Devil är det senaste förslaget så Devil it is.
Det kommer att ta tid
Kaninen som från början kallades Fluffis kallar jag nu för Maja-piraya. Hon har vågat sig ur buren några snabba svängar men det är tydligt att det kommer att ta lång tid för henne att släppa sargen. Hon är väldigt otrygg vid beröring och det är ett spel på liv och död att ta ut och in matskålen. Så fort man kommer för nära börjar hon grymta och backar man inte direkt gör hon ett utfall. Det gör ont att se henne så otrygg och frustrerad.
Väl i famnen är hon lugn. Det är synd att det är en sån kamp att få henne dit.
Se men inte röra. Glad i mat är hon så jag är inte orolig för hennes fysiska hälsa. Den psykiska däremot verkar allt annat än frisk.
Jag lyfte upp henne idag och satte henne på soffan. Där var hon inte lika argsint men grymtade och visade sitt obehag när jag klappade henne. Jag kommer dock fortsätta att lyfta henne med vantarna på. Klappa henne kan jag göra utan vantar när jag väl fått ut henne ur buren.
I övrigt äter hon massor men dricker lite dåligt. Det är nog ingen fara med tanke på den mängd gurka hon glatt proppar i sig på en dag. Vätskebrist tycks hon inte ha än i alla fall.
Nu förstår jag tydligt att kaniner inte är lämpliga som husdjur i barnfamiljer. Åtminstone inte när barn får fri tillgång till djuret. Kaniner är känsliga och måste hanteras därefter. Hur Pirayan blev så aggresiv kan jag bara spekulera i men jag tror faktiskt inte att hon föddes elak. Hon har nog känt sig otrygg hela sitt liv och kommer kanske aldrig att bli bättre. Än tänker jag inte ge upp. Min förhoppning är att hon och Katt blir kompisar. Även om hon aldrig kommer gilla människor får hon stanna så länge hon trivs med Katt.
Väl i famnen är hon lugn. Det är synd att det är en sån kamp att få henne dit.
Se men inte röra. Glad i mat är hon så jag är inte orolig för hennes fysiska hälsa. Den psykiska däremot verkar allt annat än frisk.
Nytt projekt
Jag har sen i somras känt att jag vill ha ett till djur. Jag älskar ju djur mer än man borde och ett liv utan dessa är nog, helt allvarligt, inget för mig.
Katt klappar kaninen.
Däremot så köper jag i vanlig ordning inga djur, jag hittar missuppfattade individer som andra människor vill bli av med. Katt har varit lite nere på sistone och jag är övertygad om att hon vill ha en kompis. Länge tänkte jag att en till katt vore kul men sen kändes en kanin rimligare då de är billigare i drift.
Eftet ca 5 minuters slösurfande på blocket så dök hon upp. En aggresiv kaninhona på ca ett år som hugger så fort hon kommer åt. Jag ringde på annonsen och fick åka och titta på odjuret. Och visst högg hon, som en dåre. Så fort jag satte ner handen i buren gjorde hon utfall efter utfall. Familjen hade bara haft henne ca två veckor. De hade köpt henne av en familj som påstod att de sålde henne på grund av allergi. Jo tjena, en kanin blir inte aggresiv av att byta hem. Den har förmodligen alltid hatat människor då den antagligen blivit felaktigt hanterad från början.
Det är sorgligt att se djur under en sådan stress. Jag tyckte så synd om både kaninen och den lurade familjen att jag tog med henne hem.
Väl hemma tog jag på mig mina tjockaste vantar och lyfte upp henne. Det gör ont att bli biten men det är inte bara därför jag har vantar när jag hanterar henne, jag vill inte skrämma henne ännu mer genom att tveka eller rycka till vid hennes utfall. Med vantar kan jag snabbt ta upp henne innan hon hinner hetsa upp sig för mycket. Väl i famnen är hon totalt snäll. Hon får inte panik och hon försöker inte bitas. Det verkar vara buren och vaktar till fördärvet.
Det är dock illa. Hon hugger efter en när man tar ut matskålen men också när man sätter tillbaka den full med mat. Det är egentligen det enda problemet. Katt har hon inget emot, inte ens när Katt petar på henne genom gallret.
Vi får se hur det går. Blir hon aldrig glad tar jag bort henne. Hon ska inte behöva byta hem fler gånger.
Katt klappar kaninen.
Solen kom fram och stannade ett tag
Det har varit strålande sol två dagar i rad nu. Det kanske är sant det som sägs, att Göteborg är fint på sommaren. Regnet är då helt klart det som hittills fått denna stad att framstå som outhärdligt trist och tråkig. Nu känner jag hopp.
En glass i eftermiddagssolen på taket är aldrig fel. Särskilt inte när de säljer mjukglass för 9kr på kiosken nere på hörnet.
En glass i eftermiddagssolen på taket är aldrig fel. Särskilt inte när de säljer mjukglass för 9kr på kiosken nere på hörnet.
OUT TO SEA? THE PLASTIC GARBAGE PROJECT
I söndags var jag och Jon-Henrik på Sjöfartsmuseet och tittade på utställningen:
OUT TO SEA? THE PLASTIC GARBAGE PROJECT
Verkligen en riktigt bra utställning som handlar om allt skräp som hamnar i havet där plast spelar en central roll. Plast har lång livslängd men tillverkas ofta som engångsmaterial vilket skapar stora problem när dessa plastprodukter hamnar i naturen då plast inte bryts ner lika fort som till exempel papper. Fiskar fastnar i skräpet som hanmar i havet och fåglar äter plast eller fisk med plast i magen vilket för dem leder till en plågsam död. I förhållande till sin storlek har dessa fåglar ofta enorma mängder plast i magen.
Att tänka på vad vi handlar, i vilken mängd vi gör det och att sedan sortera våra sopor är något vi alla känner till att vi bör göra. Trots att vi hemma hos oss tänker på allt det här var utställningen verkligen ett uppvaknande. Jag blev riktigt berörd och mådde dåligt när jag gick därifrån. Jag vill aldrig mer köpa en plastpåse.
Jag hoppas verkligen att fler rökare inser hur sakdligt det är för djur och natur att slänga fimparna på marken. 75% av allt skräp som hamnar i havet kommer från inlandet så det går inte att skylla nedskräpningen på kuststäderna. Vind och vatten för med lätthet plasten ut i haven oavsett hur långt bort från havet man bor.
Det kanske är lite svårt att se men på tavlan står det hur många år det tar för olika produkter att brytas ner. Till exempel ligger en tappad fiskelina kvar i vattnet i 600 år.
En fågel som satt i sig på tok för mycket skräp. Fotot på bilden är taget av Chris Jordan.
En hög uppfiskat skräp som bara utgör en bråkdel av allt skräp som ligger ute i världens hav. Det är svårt att inte bli tagen av allt detta. Vad gör vi egentligen med vår planet?
Här kommer ett urdrag från Sjöfatsmuseets hemsida, läs hela texten om utställningen här.
"OUT TO SEA? är en utställning om ett av vår tids största miljöproblem – marin nedskräpning. Varje år hamnar mer än 6 miljoner ton sopor i havet. Bara längs Bohuskustens stränder sköljs det upp ca 8000 m3. Det innebär en kubik sopor per timme, dygnet runt, året runt.
I världen tillverkas idag 8000 kg plast varje sekund. Bara under åren 2000 - 2011 var plastproduktionen lika stor som under hela 1900-talet. Plastprodukter finns idag överallt och utgör en naturlig del av vår vardag. Plast är billig, enkel att bearbeta och kan ges nästan vilka egenskaper som helst. Det är ett fantastiskt material men också med en stor nackdel: de flesta plaster är inte nedbrytbara.
Plastskräp skadligt för djurlivet
Många fåglar och marina djur dör varje år på grund av att de snärjt in sig i plastföremål eller ätit plastskräp. Till exempel har man funnit att 95 procent av stormfåglarna i Nordsjön hade plast i sina magar. Plast kan börja sin skadliga resa vid en Bohusläns kust för att sedan förflytta sig långa sträckor via havsströmmar. Den marina nedskräpningen är därför ett globalt problem och det är svårt att se konsekvenserna bara genom att undersöka sitt närområde.
Sönderdelas till mikropartiklar
Om plast hamnar i naturen försvinner den aldrig helt. Den bryts inte ner kemiskt eller biologiskt utan sönderdelas bara till mindre partiklar. Dessa mikroskopiska partiklar och fibrer av plast är spridda omkring i haven och mängderna mikropartiklar kommer fortsätta öka under lång tid framåt. Plastkornen tar sig in i näringskedjorna och till slut når plasterna oss genom maten vi äter."
En liten koll
Igår kom veterinären och kikade på Offe. Jag tycker inte att han lagt på sig fullt så mycket som jag hade hoppats under vintern trots fri tillgång på hösilage och mer kraftfoder än han någonsin fått innan.
Revbenen känns fortfarande tydligt och rumpan är liten och benig. Veterinären tyckte dock inte att han var mager, bara tunn. Efter att hon klämt och känt överallt konstaterade hon att han har mycket muskler. En riktig lättnad för mig att få kvitto på att musklerna är tillbaka. Hon tog ett blodprov som jag än inte fått veta svaren på men hon trodde inte att hon skulle hitta något konstigt i blodet.
Det tar troligast bara längre tid för honom att gå upp i vikt. Veterinären säger att jag kan öka hans lucern med det dubbla och tillsätta någon matsked rapsolja. Offe är pigg och framåt men enligt veterinären brukar inte hästar balla ur på olja och lucern så jag provar med det. För snabbare behöver han inte bli.
Kalaset blev dock allt annat än billigt. 2474 kronor landade notan på. Helt sjukt att det kan kosta så mycket för en undersökning samt blodprov. Var är världen på väg? Nå väl, förhoppningsvis slipper vi kontakta veterinären på att bra tag. Han ska dock vaccineras i april men jag tror att jag själv kör honom till veterinären så jag slipper betala tusen kronor i bil- och inställelseavgift.
Var är motivationen?
Jag har väldigt svårt att hitta motivation att plugga. Allt känns svårt och därför jobbigt vilket gör att jag inte vill göra någonting alls. Mest är det uppsatsen som grämer mig...
Katt är ljuset i mitt mörker!
Testar hästar
Lädergrimman jag köpte till Offe på eurohorse-mässan sitter som handen i handsken. Jag är så nöjd!
Mitt i maten är det svårt att se snygg ut men grimman sitter bra.
Den nya lila grimman sitter också bra.
Hårfagre Gassi.
Mitt i maten är det svårt att se snygg ut men grimman sitter bra.
Prydd med namn så ingen ska råka ta fel.
Den nya lila grimman sitter också bra.
Idag provade vi byta häst jag och Isolde. Jag fick prova hennes Gassi och hon fick prova min Offe.
Det gick verkligen över förväntan för mig. Jag har ju hört så mycket om hur känslig Gassi kan vara och trodde faktiskt inte att jag skulle kunna rida honom alls men när jag väl satt där kände jag mig ovanligt hemma. Första gången jag rider en häst brukar jag känna mig ganska osäker och inte riktigt veta var jag har hästen. Jag kände mig helt trygg på Gassi. Det är just den där känsligheten jag trivs med. Offe har liknande drag, just att han är kanslig och framåt. Offe är dock betydligt lugnare och mer trygg i sig själv nu för tiden men de har samma typ av aura på nåt sätt. Det var jättekul och nyttigt att sitta på en annan häst. Det vill jag göra om!
Hårfagre Gassi.
Gothenburg Horse Show
Idag har jag för första gången i mitt liv varit på en riktig horse show. Det var verkligen helt fantastiskt roligt att sitta och heja i publiken. Jon-Henrik var med mig och trots att han han mest såg besvärad ut är han nöjd med kvällen han också.
Henrik von Eckerman red helt fantastiskt och nollade i kvällens båda klasser men fick en rivning i omhoppningen av sista klassen och slutade där på sjätte plats.
Bara för att Malin Baryard-Johnsson är just den hon är får hon också vara med på bild.
Sista klassen vanns av en italienare. Jag har faktiskt inte så bra koll på ridsporten trots att jag har en häst så här nämner jag inga namn.
På mässan kunde man köpa massor med hästprylar. Jag investerade i en svart lädergrimma med namnbricka till min älskade häst.
Hästprylar i alla färger och former. Inte Jummes favorit sysselsättning men han skötte sig väl. Lite plågade får man bli ibland.
Jag var i alla fall så glad att jag nästan fick dubbelhaka.
Henrik von Eckerman red helt fantastiskt och nollade i kvällens båda klasser men fick en rivning i omhoppningen av sista klassen och slutade där på sjätte plats.
Bara för att Malin Baryard-Johnsson är just den hon är får hon också vara med på bild.
Sista klassen vanns av en italienare. Jag har faktiskt inte så bra koll på ridsporten trots att jag har en häst så här nämner jag inga namn.
Vi satt ganska högt upp och långt bort. Med ögonen såg man jättebra men inte med mobilkameran, där av lite suddiga bilder.
På mässan kunde man köpa massor med hästprylar. Jag investerade i en svart lädergrimma med namnbricka till min älskade häst.
Hästprylar i alla färger och former. Inte Jummes favorit sysselsättning men han skötte sig väl. Lite plågade får man bli ibland.
Jag var i alla fall så glad att jag nästan fick dubbelhaka.
Som sagt, jättekul att se internationell hästhoppning live. Det här vill jag definitivt göra om. Tiden och pengarna räckte bara till en kväll i publiken men det räcker för mig. Jag är jättenöjd och morondagens finaler kan jag se på svtplay.
Tack och god natt!
