Mitt bästa band med min bästa låt
JAG PRATADE MED MATILDA I LÖRDAGS! de ni!
=^.^=
Nu sitter jag här i huset med sämst internet så jag skriver ett bättre och mer detaljerat inlägg senare.
Idag är det en slappar dag för mig, Johanna och Lowe. Vi var på väg mot backen men ångrade oss och åkte hem. Träningsvärken har lagt sig över hela kroppen och jag är inte så kaxig när jag måste kliva ur sängen på mornarna. Men smärta kan inte bryta ner mig inte! Jag är piggast på bygget och jag funderar själv på om jag någonsin kommer bli så där stört trött som alla andra är ibland.
Sann besvikelse...
Hur som helst så jagade vi denna stackars asiat först i hoppen sen vidare förbi diverse rails och sen störtade vi efter honom i pipen. Han stannade till slut i botten av pipen och då tog Sisi genast tillfället i akt att fråga varifrån han kom. Till vårat stora förtret var han korean och hela jakten som varit så otroligt spännande resulterade i ett stort misslyckande. Besvikelsen blev ett faktum...
Annars är det bra här. Idag fick jag ett blomsterbud dock var jag själv inte hemma just då men det var ändå en trevlig överaskning så tack ska ni ha alla ni som skickat så fina blommor åt mig :)
Nyss var vi ute och spelade biljard. Jag drog en helt otrolig runda tillsammans med Johanna och Lowe. Jag satte de tre sista bollarna och lyckades även skickligt sätta 8an. Vilken seger! Jag har ju länge funderat på om jag har någon dold naturbegåvning. Kanske är det biljard jag borde satsa på.
Anna-Sara, dö inte utan mig. Jag kommer tillbaka och då ska vi leva loppan och åka på Uppcon :D
Vilken besvikelse, jag vet.
Anna-Sara.
Gråt inte.
Jag saknar Matilda.
Förrvirrande dethär med tidsskillnaden.
Hursomhelst måste jag ju för Matildas skull blogga om mitt liv när hon är borta. Så hon har koll.
Ja jag vet ju inte ens i vilken ände jag ska börja, det händer ju så otroligt mycket i mitt händelserika liv att jag har hundra saker jag känner att jag bara MÅSTE berätta om!
Inte.
Jag jobbar mest som vanligt. Hänger i stallet och rider min häst.
Idag har jag dock gjort en ganska rolig sak, jag har köpt en ny sadel! Så nu kan Matilda också rida min häst och tycka att sadeln är awesome, för det är en Z-a! Ja, jag är nöjd över mitt inköp.
Och ja, jag är en sadelnörd. Och hästnörd ja.
Har under domhär snart 2 åren (fy fan va tiden går fort!) haft en miljard sadlar på Úlfur. Men nu känns det som att vi hittat rätt.
Och förresten, han har börjat tölta igen!
Han har haft en period när han BARA travat. Så jävla irriterande.
Men nu börjar vi vara back on track igen hoppas jag.
Livet i byn rullar annars på, Offe och Úlfur leker gärnet i hagen på dagarna.
Sokki är fortfarande en hand hög.
Lunar har fortfarande VÄRLDENS bästa liv.
Och det måste jag bara också skriva lite om, Lunars liv. Fy fan jag hade lätt bytt med honom närsom! Han är världens coolaste katt. Han latar sig och blir klappad. Idag när jag skulle hänga upp en sadel högt upp såg jag i ögonvrån hur han låg där på sin hylla och ålade runt. Han är min hjälte.
Ja Matilda, du hör ju hur jag låter. Kom hem.
Awesome åkning
Sjukt grym dag! Nya brädan känns faktiskt inte allt för konstig men skorna äter ju mina stackars fötter. Hojja, hoppas jag går in dom fort.
Strålande sol vare hela förmiddan och löjligt rolig åkning. Aldrig i mitt liv har jag haft så roligt i puderskogsåkning. Sisi drog en ofrivillig men sjukt snygg frontflip i skogga och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag trivs så bra här att jag blir typ hög.
Nu är vi på ett mysigt litet internetcafé så jag slänger upp lite bilder.
Jag med min nya bräda och mina awesome plåster + pytteängeln
En alldelse äkta amerikansk burgare
På topp äre 3914 möh. Syrehalten i luften är inte den bästa men jag har inte drabbats av höjdsjuka, inte än iallafall
Här är mina kära boendekamrater
Hello Breckenridge!
Resan hela vägen från Arlanda tog ca 20 timmar men jag klagar inte. Det var faktiskt inte alls så jobbigt som jag trodde. Jag känner inte av tidskillanden heller, ställde om mig direkt och mår inte dåligt på nåt sätt :D
Jag älskar det här landet. Det är verkligen som på TV fast ändå så obegripligt. Jag kan inte riktigt förstå att jag verkligen är här.
Breck är en sjukt mysig stad med fina mysiga hus som påminner lite om husen på Disneyland i Paris. Gulliga små verandor med fina träräcken i alla färger och varianter. Ett riktigt sagoställe.
Idag var det meningen att vi skulle ta det lugnt och bara glida runt och köpa diverse förnödenheter men det blev ju allt annat än lugnt. Ett jäkla springade i alla affärer och sen vidare till grannbyarna eller va man ska säga men till slut fick jag ihop all utrustning jag behöver. Det tog ca 12 timmar innan vi äntligen kom hem och fick vila.
Huset vi bor i är stort och har plats för 9 pers. Det finns ett flertal toaletter och till och med en hottub. Så mycket annat finns inte att berätta. Lägger förmodligen upp bilder på det sen.
Har man tur kan man lyckas komma åt nåns internet här från vårat fina boende men det är näst intill obefintligt så jag kan inte lägga upp några bilder just nu. Jag hoppas att jag orkar ta mig till stationen en bit härifrån. Där finns det internet så då kan jag förmodligen ladda upp lite bilder.
Idag fyllde jag ju år också. Eller ja, igår blire väl så här dags men ändå.
Någon tårta fick jag inte men Johanna köpte mig en liten present. En liten burk med enhörningsplåster. Hur awesome som helst! + att det följde med en liten leksak i burken. Jag fick inget midre än en pytteliten ängel. Jag tror skarpt att det är min lilla skyddsängel och ska behandla den som mitt lilla barn.
En annan grej har jag också gjort idag... Hör och häpna! Jag åt en alldeles riktig amerikansk hamburgare! Jag som hatar såna där äckliga sega saker som man riskerar att få sega klumpar och brosk i. Men här vare annorlunda och jag tröck i mig hela. Dock kan jag ju inte påstå att jag är frälst men jag kommer säkert kunna äta flera såna där. Jag har bildbevis men det kommer som sagt senare.
Det får räcka för idag, nu äre dags att sova.
Nykär = fetma?
Jag måste ju bara berätta om det underliga utlägg jag hörde tidigare idag.
En tjej och en kille går förbi. Killen är rundare än vad han brukade vara förut och domen blir: "Vad rund han har blivit. Tjejen där är säkert hans tjej och dom är säkert nykära och sitter hemma i soffan och äter chips varje kväll".
Ett ganska intresant utlägg. Att vara nykär kanske faktiskt kan påverka hälsan. Man får helt enkelt se upp med för många myskvällar.
Ett steg närmare
Det var en intressant resa till Arlanda må jag säga. Jag och Johanna fick minsan göra ett besök i cockpiten. Jag har aldrig varit in i en cockpit, inte vad jag vet iallafall och definitivt inte medans planet är i luften. Snart är jag inte längre tonåring så jag kände att jag måste få leva ut mina barnadrömmar.
Av nån anledning blev jag nästan nervös där med piloterna haha.
Dom måste ju tro att vi var utvecklingstörda så som vi frågade om vi fick se hur dom flyger. Roligt vare och lite bilder fick jag ta.
Här sitter dom och degar, dom glada piloterna
Helskinnade landade vi på Arlanda och har nu avklarat första etapp på vår resa.
Nu sitter vi och gör ingenting på hotellrummet. Det är ganska tråkigt att vänta till morgondagen. Jag hade gärna hoppat på flyget till USA redan nu.
Such a Thing as Love
Jag är faktiskt lite stolt över min bästa vän. Hon har sakta men säkert börjat riva sin personliga mur av hat mot japan och allt som hör det till.
Hon har faktiskt fastnat lite för en japansk popdänga. Ai nante. Dock finns det en engelsk cover på låten, I don't feel the same, och hon föredrar ju givetvis den nu när hon kommit över den men det värmer att hon accepterar lite av det fina med japansk populärkultur.
Då kan man ju undra, japanska eller engelska? Helt klart den japanska!
Packar...
Är fortfarande mitt i packningen. Jag har säkert med mig massor med onödiga prylar och jag får helt enkelt hoppas att allt som är viktigt är med och att resten löser sig.
Jag har inte nån resfeber nu heller men det kommer kanske imorn. Då börjar min resa även om jag inte tar mig längre än till Arlanda. På måndag smäller det och det blir att åka flygplan väldigt många timmar. Som tur är har jag inga som helst problem med att flyga. Jag är inte flygrädd och jag brukar inte drabbas av någon form av "flygsjuka". Dock har jag aldrig flygit så långt som jag kommer göra nu. Det är verkligen långt till USA...
Musik som musik
Jag finner det här med jdrama högst roande men jag har lovat Anna-Sara att jag inte ska kolla på nå mer jdrama innan jag åker. Jag har till och med lovat att inte kolla destomer anime den här helgen. Dock tänker jag lyssna på så mycket jpop jag behagar.
Det finns faktiskt mycket intresant musik från landet Japan. Musik som musik, man ska inte vara så petig så länge det låter trevligt i öronen.
Det mesta hittar jag från diverse animeserier men det finns mycket annat som är ganska knepigt att hitta. Jag gör mina små fynd ibland, till mina närmaste människors stora förtret.
Naruto Shippuuden op 6 är en riktigt svängig dänga. Det kan jag öppet stå för då faktiskt många andra håller med mig. Eller?
Här är den, FLOW - Sign
Som ett kalas fast annorlunda
Eftersom att jag inte är hemma på min födelsedag och eftersom att min mamma åker bort över helgen så kan man säga att vi firade min födelsedag idag.
Det blev bowling, thaimat och sällskapsspel + en köpeskaka till födelsedagsfika. Det var faktiskt en himla rolig eftermiddag må jag säga.
För första gången fick jag glänsa på bowlingbanan då mamma och Willy är värdelösa på den sporten. Dock förlorade jag och Anton när vi spelade Vem ser bäst? så min enorma glans var kortvarig.
Willy sickar klotet raka vägen i rännan
Men lika glad är han för det
Min begåvade moder
Jag finner inga ord...
Hjälten
Jag regerade
Jag och mamma
Willy kan inte äta med pinnar och får en personlig assistent
Han kämpade tappert
Han fick även hjälp med att torka munnen
Det är inte så lätt alla gånger..
Jag måste ha en plan
Vad den ska gå ut på vet jag inte riktigt men jag känner på mig att dethär kommer bli 5 långa veckor.
Hjälp.
Jag ska nog gräva ner mig i True Blood. Har en säsong kvar att kolla.
När jag sett alla avsnitt lär jag få problem dock.
Nä hojja jag måste skaffa mig en hobby. Jag kanske börjar rida dagsturer med Ulfur, tar med tält och rider i flera veckor i sträck. Jag kanske rider till USA?
Ja det vore nått.
En efterlängtad uppenbarelse?
Nej, det spelar ingen roll hur mycket jag än tänker på det, jag har inte resfeber hur jag än vrider på det.
Vad konstigt. Är det här ett stort bevis på att jag också förändars? Läskigt...
Jag har alltid varit en sån som oroar mig för allt, verkligen allt. Nu ska jag åka hela vägen till USA men jag är inte ens nästan nervös eller orolig. Om jag känner efter så känner jag ingenting. Jag har inte ens några speciella förväntningar. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig och om jag ska vara helt ärlig så bryr jag mig inte heller.
Jag är nånstans bara så glad över att åka bort och bryta min egen vardag. Jag tror att jag känner mig fri. När man går i skolan sitter man fast mer eller minder och jag längatade så oerhört mycket efter frihet när jag gick i skolan. Kunna göra vad jag vill när jag vill. Nu åker jag äntligen i väg och det finns ingenting som håller mig tillbaka. När jag kommer hem igen så kommer det inte finnas ett berg av diverse obligatoriska uppgifter som väntar på mig. Det finns ingen oro för det finns ju inget att oroa sig för. Jösses vad glad jag blev nu.
Det är så här det ska kännas, det ska inte kännas nånting alls.
Jag förtjänar medalj
Trots min innerliga avsky mot städning hade jag ju lovat mamma att jag skulle städa mitt rum innan jag åker till USA så idag tog jag mig i kragen och städade faktiskt riktigt ordentligt. Dock tycker jag att mysfaktorn sjunker avsevärt mycket när det inte längre ligger kläder och prylar överallt. Jag trivs bland stök och bråte. Att bara ha en liten stig av synbart golv från dörren till sängen får mig att känna mig som hemma. Så har jag varit hela mitt liv, omringad av prylar (eller skräp som alla andra skulle kalla det).
Jag förtjänar medalj.
Nu börjar dock den svåra uppgiften, att hålla denna ordning en hel vecka innan jag åker.
Idag var jag och pussade och kramade om Ófeigur riktigt ordentligt. Jag kommer sakna honom och han kommer nog att sakna mig också även om han aldrig kommer erkänna det. Han stod för ovanlighetes skull alldeles stilla när jag slängde mig runt halsen på honom i hagen. Han brukar i vanliga fall jävlas med mig genom att rusa runt i full rulle och inte låta sig fångas i första taget.
Anna-Sara hävdar att hon kommer dö utan mig. Det tvivlar jag starkt på. Jag ska faktiskt bara vara borta 5 veckor. Vi har överlevt betydligt längre perioder utan varandra så jag känner mig ganska lugn. Jag har lovat att blogga ofta från min resa och jag hoppas verkligen att jag orkar hålla det löftet. Annars tror väl folk att jag har dött där borta. Man ska inte oroa sig så mycket.
Det är inte lätt när det är svårt
Jag kan inte annat än tacka Anna-Sara för föregående inlägg.
Vad ska jag säga? Jag lever helt enkelt efter citatet "Vad är det för mening med att leva om man inte är vacker?"
Det är inte lätt när det är svårt.
Och så kan jag ju slå till med att tillägga att när det kommer till kärlek är det jag som står när dom andra faller ;)
prestationsångest
igår pärlplattade jag och matilda. jag börjar tycka det är ganska jobbigt och pärlplatta med henne eftersom hon äger mig så jäkla hårt. vi hade havstema igår. jag kämpade flera timmar med en guldfisk. matilda gjorde en jättefin späckhuggare.
hon var tvungen och hjälpa mig.
och det ser ändå ut som att guldfisken är gjord av en 8-åring på dagis.
jag ska nog ge upp min karriär som pärlplattare...
matilda är förutom att pärlplatta, ganska bra på att säga dumma saker.
jag har skrattat åt henne hela helgen.
"hör du att jag skriker i min bil!?!?" skrek hon igår när vi körde till statoil. jag fattar inte.
idag sa hon "fräsch jävla barn-tårta" när vi skulle äta av willys födelsedagstårta.
jag trodde jag skulle dö.
senaste halvtimmen har jag skrattat åt hennes oerhört intelligenta utseende.
hon ser så smart ut.
nä förlåt.
men jag måste ju få skratta litegrann. hon är ju bättre än mig på pärlplattor...
Barn är mjuka, backen är hård
Ibland får man lite spänning på jobbet.
Idag när jag just hyrt ut diverse grejer kom min lillebror Willy ner till kuren och sa att hans polare Joel hade kraschat och skadat armen.
Som en riddare hoppade jag på skotern och åkte för att undersöka saken.
Mycket riktigt finner jag Joel liggandes på mage i en röra av skidor och stavar. Blodet rinner ur näsa och mun och pojkstackarn har så ont i armen att han inte vet ur han ska ta sig upp.
Jag funderar på hur jag ska kunna hjälpa honom men vågar inte slita i honom för mycket. Jag ber honom att försöka kravla sig upp i sittande position åt minstone. Han gör ett tappert försök och kommer nästan upp. När jag börjar se en gnutta ljus i situationen utropar pojken " Ah! Jag kan inte röra armen och det känns som att den ligger här!" och pekar mellan sina båda armar. Det var då jag började misstänka att armen verkligen var bruten.
Jag höll Joels arm så försiktigt jag bara kunde och sakta men säkert lyckades jag få med mig honom på skotern och ta ner honom till fiket. Jag torkade bort blodet ur ansiktet på honom men när han öppnade munnen kom det ännu mer blod. Joels pappa kom och hämtade honom för att åka vidare på sjukan.
Det visade sig att hans arm var bruten.
Ska man klota så ska man göra det ordentligt, ingen kommer ihåg en fegis.
Jag tror att Joel kan vara på den säkra sidan. Näsblod, fläskläpp och en bruten arm.
Det är inte så lätt alla gånger.
Vind
Idag ringde hon och frågade hur man får bort rattlåset. Det bästa är att hon har ringt och haft precis samma problem förut. Att hon inte lär sig.
Det finns en grej jag verkligen inte begriper. Varför är det så varmt ute? Det är ju tragiskt. Det blåser som fan också. Det finns verkligen inget värre väder än vind. När det blåser kan man inte göra mycket. Det går inte att rida så bra och backen har stängt när det blåser så jag kan inte jobba heller.
Sen finns det ju inget bra skydd mot blåst. Mot regn kan man skydda sig och mot kyla finns det varma kläder osv men hur undviker man att blåsa bort?
Tål att tänkas på.
Jag är iallafall positiv
Efter ett smyghemligt letande efter åtminstone en snygg japan har jag äntligen hittat en. I Japan finns det ju faktiskt ruskigt många människor så till slut hittade en snygg japansk kändis.
Jag lever en aning i förnekelse men jag erkänner att jag tycker att han är snygg. Japanen i fråga är ingen mindre än den fagre Nishikido Ryo ♥. Snygg, skådis och musiker. Det låter väl awesome? Då är det ju bara den där grejen jag har lite svårt för.. Han sjunger i ett boyband. Jag pallar ju inte riktigt med den kategorin. Men det är att av japans mest kända band så jag får helt enkelt leva i förnekelse och inte bry mig om det.
Han är snygg, end of story.
Hur som helst måste jag nästan visa vad det är för ett band, till mitt stora förtret.
Det här är den enda dängan jag nästan kan acceptera.
Jag skäms över mitt japanberoende... men det kommer jag aldrig att erkänna!
Heja Japan!
15.15
det är anna-sara här. matilda tyckte jag skulle skriva en rad eller två, så okej då tänkte jag.
jag är trött. ska sova.
min häst går sjukt dåligt nuförtiden och det är inte roligt.
INGENTING ÄR SPECIELLT KUL kan man säga...
Som ett barn på dagis
Det här med pärlplattor är ju roligt.
Jag och Anna-Sara byggde spontana plattor nyss bara för att det är trevligt.
Dock liknar A-S morot mer nånting som ett barn skapar på dagis.
Jag vet inte vad jag ska säga... 
Körsbär av Matilda 19 år samt morot av Anna-Sara 20 år.
Ibland poppar inga vidare goda ideer upp, det bara är så.
För att pärlplattor är awesome!
Jag finner inga ord...
One Piece!
Ett inlägg som inte handlar om Japan
Jag har aldrig ringt polisen förut och det var ju en sjukt lam telefonsvarare man fick prata med.
"Ringer du från Kiruna kommun? Svara ja". Jag svarade och kände mig som världens fåntratt och den dumma telefonsvararen svarade " Jag uppfattde inte ditt svar". Det slutade iallafall med att jag blev kopplad nån helt annan stans (för i Kiruna var det givetvis teckninska problem) och fick prata med en skånska men det spelar ju dock ingen roll och mitt pass var maskinläsbart så allt var grönt.
Nu börjar jag ju känna mig lugn inför resan.
Jag har lovat att skriva ett inlägg som inte handlar om japan så jag får väl skriva om jobbet. John på jobbet vill så hemskt gärna att jag skriver om honom så visst, för all del.
Idag klättrade John och hängde i liftvajern för att fixa en lift som snurrat upp runt vajern.
Han kände sig som James Bond men jag tycker mest att han liknade en apa på zoo.
Här i veckan lyckades John hiva ner en sprayflaska i ryggen på mig när han apade uppe i poma-liften. Jag fick en bula i ryggen. Den där John betyder bara problem...
Annars är det inte mycket action på jobbet.
Idag kom Hegga förbi i liftkuren. Jag plockade upp honom i famnen och bar i väg honom mot fiket. Då sa han "Jag älskar dig storasyster". Det kom nästan som en chock.
1 liter tårar
1リットルの涙, Ichi rittoru no namida, eller 1 Litre of Tears som den heter på engelska.
Det är en japansk verklighetsbaserad dramaserie som handlar om 15 åriga Aya som braddas av en obotlig sjukdom (Spinocerebellar atrophy). Det innebär att hon tids nog inte längre kommer ha någon kontroll över sin egen kropp och kommer inte kunna röra sig eller prata.
Aya som är full av liv, spelar basket och har egentligen precis börjat leva på riktigt blir plöttsligt medveten om sitt minst sagt tragiska öde.
Det finns även en film med samma namn baserad på samma berättelse men personligen tycker jag att serien är bättre.
Stor gråtvarning men verkligen sevärd!
Projekt: Dansa Disco
Nu är det Japan som inspirerar så jag hittade en riktigt bra dans i en japansk musikvideo till en riktigt sväning japansk dänga.
Jag funderar...
Här om dagen spelade vi Absolut överens. Av nån anledning slutar det alltid med att alla skriver kuk. Undra om alla som spelar det där spelet känner av samma fenomen?
Jag har försökt att hitta en snygg japansk kille men om jag ska vara helt ärlig så går det inte särskilt bra. Jag kan inte påstå att jag hittar nån känd snygging så hur ska jag hitta mina drömmars japan? Hallå, hallå vart är du min japan? Koko?
Jag måste åka till japan och leta...
