Matilda Forsén

På måndag åker jag till USA....
Nej, det spelar ingen roll hur mycket jag än tänker på det, jag har inte resfeber hur jag än vrider på det.
Vad konstigt. Är det här ett stort bevis på att jag också förändars? Läskigt...
Jag har alltid varit en sån som oroar mig för allt, verkligen allt. Nu ska jag åka hela vägen till USA men jag är inte ens nästan nervös eller orolig. Om jag känner efter så känner jag ingenting. Jag har inte ens några speciella förväntningar. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig och om jag ska vara helt ärlig så bryr jag mig inte heller.
Jag är nånstans bara så glad över att åka bort och bryta min egen vardag. Jag tror att jag känner mig fri. När man går i skolan sitter man fast mer eller minder och jag längatade så oerhört mycket efter frihet när jag gick i skolan. Kunna göra vad jag vill när jag vill. Nu åker jag äntligen i väg och det finns ingenting som håller mig tillbaka. När jag kommer hem igen så kommer det inte finnas ett berg av diverse obligatoriska uppgifter som väntar på mig. Det finns ingen oro för det finns ju inget att oroa sig för. Jösses vad glad jag blev nu.
Det är så här det ska kännas, det ska inte kännas nånting alls.