För evigt i mitt hjärta
Idag är det ett år sedan min älskade Ågren dog. Jag minns honom med glädje och kärlek men jag saknar honom i sorg.
Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och undrar hur han hade trivts i Göteborg. Vissa dagar önskar jag verkligen att han var här och kunde göra vardagen lite ljusare.
Jag har dock lärt mig att inte underskatta något levande. En bästa kompis kan komma i vilken form som helst, när som helst. Jag vill åtminstone tro att min kära lille kanin har gjort mig lite mer snäll och öppen.
Till Ågrens minne har jag köpt en krukväxt med svartlila blad kallad "calla". Jag hade tänkt köpa en orkidé i hans minne men snubblade tidigare i veckan över denna skönhet med sina mystiska, mörka och något dystra blommor. Den talade till mig så där som bara växter kan så det fick bli den.
Hoppas du tänker på oss ibland. Du är den råaste lilla krabat jag träffat och jag hoppas verkligen att du hittat en katt där i himlen att dela din kärlek med. Fast så burdus som du är har du kanske skrämt bort alla. Testa en tjej av din egen sort om katterna nekar. Hur som helst, vi ses när vi ses! Puss
Kattgos
Snart är han hemma igen, Jumme min hjärtevän! Jag har passat på att ha kvalitetstid med Katt nu när vi varit ensamma. Hoppas hon gillart lika mycket som jag.
Vi kollade en naturfilm på svt2 om bla flodhästar. Katt satt som förtrollad i säkert 10 minuter.
När jag passade på att plugga idag pressade hon sig mot mig i vår toklilla soffa och somnade så gott. Hon har sina stunder. Mest har hon dock rusat runt i lägenheten så att mattorna krullat sig och dammet yrt. Vad gör man inte för att dräpa en leksaksmus? Hon är fan bäst, min Katt!
Imorgon åker jag på klassresa till Köpenhamn. Ring mig inte i onödan mor och far! Åter i Göteborg på fredagkväll.
Snart händer det!
Idag var det snö på backen borta i stallet! Inte så mycket men ändå. Jag blev glad.
Innan vart jag ganska less. Igår hade vi redovisning av ett grupparbete och idag blev vi tilldelade ett nytt. Jag börjar bli sjukt less på grupparbeten.
Hur som helst fick snön mig på bättre humör!
Lite, lite snö!
Hästen gick för övrigt som en klocka. Jag är så nöjd över dagens longering! Han som i regel inte alls begriper syftet med att gå i en jämn cirkel runt en människa kunde idag galoppera runt mig, i snöre, i båda varven! Halleluja! Dessutom är jag nöjd med den avslappnade formen han höll hela tiden. Happy times!
Tänkte fota galoppen men min telefon dog...
Det är sånt här man behöver när skolan är tung och vardagen grå. Ófeigur är min viktigaste och mest generösa glädjekälla.
Sen har jag ju mina två andra favoriter också, Jumme och Katt. Jumme har köpt matchande mössor åt oss. Sambolivet är kul.
Så mycket kärlek!
Jag älskar Katt
Både jag och Jumme älskar Katt därför slänger jag ut ett gäng bilder i ren kärleksyra för vår lilla vardagshjältinna.
Katt hjälper till att plugga genom att halvt sitta på skolböckerna.
Katt spelar dataspel med Jumme.
Katt snoozar i sängen.
Jumme tvångsgosar katt.
Mer tvångsgos.
Jag har klätt ut Katt till apa vilket hon inte alls fann lika kul som jag.
En lite suddig Katt-apa.
Katt sover halvt liggandes, halvt sittandes.
Japp det var den Katt-tributen!
Bästa polarn
Det är så härligt nu när Katt inte längre har tratten. Vi leker och gosar som aldrig förr. Jag hoppas verkligen att kastreringen har gjort sitt. Jag fixar inte att hon löper stup i kvarten. Hennes lekfullhet har inte alls minskat och det är jag bara glad över.
Vila i frid min älskade vän
Det här är den mest tragiska dag jag genomlevt på länge. I sin egen kategori kanske rent någonsin.
Igårkväll upptäckte jag att Ågren var lite vissen och han hade inte ätit maten han fick på morgonen. Att en kanin matvägrar är aldrig bra så jag ringde jourveterinären i Gällivare. Hon ställde lite frågor och eftersom att jag inte hittade några anmärkningsvärda fel som utslag, blåsor, rinnande/svullna ögon, öron eller nos på honom så gav hon mig rådet att mata honom med Proviva då misstankarna låg på att något var galet i magen.
Jag fick i honom lite proviva och han drack några droppar vatten på egen hand så jag bestämde mig för att avvakta till morgonen då det började bli så sent och att åka ensam till Gällivare på natten kändes inte lockande.
Jag ställde larm mitt i natten för att kolla till honom då jag var så rädd att han skulle dö. Levde gjorde han men han hade inte rört sig en millimeter sen tidigare under kvällen. Att han levde fick mig dock att sova vidare till klockan sex. När jag klev upp och upptäckte att han fortfarande bara satt och såg ledsen ut blev jag riktigt orolig. Så orolig att jag kände att jag inte borde köra ensam till Gällivare. Jag fick med mig mamma som körde så jag fick sitta med min älskade kanin i famnen hela vägen.
I bilen verkade Ågren piggna till. Han tittade nyfiket omkring sig och ögonen så klara och vakna ut. Jag hoppades så innerligt att han bara skulle ha en hårboll i magen som orsakat förstoppning och som skulle gå att få bort utan större svårigheter.
När vi väl kom fram fick vi komma in i ett litet rum med ett undersökningsbord. Det luktade starkt av desinfektionsmedel och fukten på bordet avslöjade att det just torkats av. Jag höll min kanin i famnen medans vi väntade på veterinären.
När veterinären kom började hon undersöka honom lite försiktigt. Han tyckte inte om att hon klämde och kände på honom och gjorde motstånd. Veterinären sa att han verkade ha ont högt upp i magsäcken. Hon undersökte hans mun och tyckte han hade bleka slemhinnor. Att han orkade göra så pass mycket motstånd som han faktiskt gjorde fick mig att tro att han hade ganska mycket kraft kvar ändå och att han faktiskt kanske skulle klara det här.
Sen kollade honom honom i nosen och där fanns det mycket obehagligt. Han hade stora sockerkristaller och var i nosen. När veterinären försökte få upp lite av det på en bomullspinne försökte Ågren hoppa av bordet. Jag fick hålla honom hårt mot mig för att han inte skulle råka skada sig och när hon petade honom i näsan försökte han i panik att hålla undan huvudet. Hon fick ut en bit och sa att vi måste ta honom till röntgen.
Just när vi lämnade det lilla undersökningsrummet fick Ågren mycket svårt att andas. Jag kände hur han kämpade för att få luft och slängde huvudet upp och ner i desperata försök att få syre. Jag sa till veterinaren som höll på att preppa inför röntegen "Han får ingen luft, han får ingen luft!". I samma sekund tappade han medvetandet. Hon tog min lealösa kanin och kallade på hjälp. In rusar två assistenter som sätter på honom en syrgasmask men det är redan för sent. Han dog där och då i mina armar och det fanns inget jag kunde göra. Allt gick så fort.
Just i det ögonblicket han fick svårt att andas var det som att jag också upplevde hans symptom. Jag kunde inte heller andas och jag drabbades av en fruktansvärd och obeskrivlig panik. Jag kunde så tydligt känna honom och hans sinnesstäming. Det var som att vi båda två förstod att det var kört.
Jag föll ihop i förtvivlan. Han bara låg där, död. Veterinären satte mig på en pall och bad mig klappa honom men min första reation var just att jag inte ville röra honom. Han var ju död. Det fanns inte längre någon mening. Jag gjorde dock som hon sa. Hon sa att hon skulle ta några prover och röntga honom ändå så att jag skulle få veta vad som egentligen hände så att jag skulle få en större chans att bearbeta sorgen. Just då kändes allting så väldigt menlöst. Vad spelar det för roll hur han dog? Han är borta och jag kommer aldrig få honom tillbaka. Men jag orkade knappt säga ett ord i mina hysteriska snyftningar så jag lät henne ta reda på dödsorsaken.
Det visade sig att han hade en fruktansvärd lunginflammation och luftvägsinflammation. Hela systemet var drabbat och han hade nästan inte haft någon lungkapacitet kvar över huvudtaget. Hans sista krafter gav han när han stretade emot på undersökningsbordet och sen orkade inte hans lilla kropp längre.
Det är imponerande hur väl han dolt sin sjukdom för oss. Han måste ha haft svårt att andas hela tiden men visade inga som helst tecken på det förrän allt redan var för sent. För så gör kaniner. Att visa sig svag är lika med döden för dom. Hur han från början fick inflammationen kan man inte helt säkert veta. Ett sätt är mögelsporer som finns naturligt i hö som kan få en kanin att insjukna i lunginflammation om denne just då har ett svagt ögonblick i sitt emunförsvar. Lunginflammation hos kaniner är dock svårt att få bukt med även om man upptäcker det i tid.
Efter att veterinären tagit proverna på honom kom hon in med honom till oss. Vi var nu placerade i ett annat rum där man tänt ett litet ljus. Han var inlindad i sin rosa lilla filt och ögonen var stängda. Nu såg han ut som vanligt. Det såg ut som att han bara sov och han såg faktiskt rätt nöjd ut. Jag fick honom i famnen och pussade och kramade hans lilla kropp som blivit alldeles stel.
Även om jag kände mig obekväm med att ha honom död med i bilen bestämde vi oss för att ta med honom hem för att kunna begrava honom till sommaren. Nu ligger han i en liten kartong i min mormors frys. Jag fick ett sista farväl innan vi tejpade igen lådan för att aldrig mer få se honom.
Mamma följde med mig hem för att städa undan han bur. Det visade sig ändå vara omöjligt för mig så det var tur att hon hjälpte till. Hon städade undan hans bur medans jag satt i tårar och tittade på. Hopplösheten vet inga gränser. Det mesta av hans saker har jag sparat då jag inte är i skick att bestämma vad som är värt att spara och vad som borde slängas. Kanske får han begravas med sina favoritleksaker eller så sparar jag dessa för att minnas honom med glädje.
Just nu mår jag fruktansvärt dåligt och finner ingen tröst i någonting. jag vet inte hur jag ska gå vidare men samtidigt vet jag ju att jag kommer göra det.
Vila i frid min bästa älskling! Jag älskar dig nu och föralltid ♥
Åbbe och Katt
Hemma hos mig är leken i full gång. Katten och kaninen härjar alltid som värst på morgonen.
Nu verkar båda ha en sexuellt ganska lugn period. Ågren försöker inte desperat att sätta på katten och katten har nyligen gått ur sitt löp eller vad det heter för katter så båda verkar rätt nöjda med tillvaron.
1 vecka
Nu har hon bott hos mig en vecka. Å vad jag tycker om henne! Ågren också, fast på ett högt sexuellt sätt. Han försöker sätta på henne hela tiden så jag har bestämt mig för att få honom kastrerad. Måste bara kolla upp allt först och försäkra honom osv.
So far so good
Katten och kaninen bondar och blir kompisar.
Snällare katt får man leta efter! Hon har inte ens försökt spöa kaninen som kan vara lite väl nyfiken och klängig.
Förhoppningsvis fortsätter det så här bra!
Tillökning
Idag hämtade jag hem en alldeles galet bedårande liten kattjej. Ågren har fått en lillasyster.
Jag fick henne gratis pga allergi hos sin tidigare familj. Hon är så snäll och go. Ågren är dock i nuläget inte alls nöjd. Han vaktar sin bur och stampar hotfullt men är samtidigt väldigt nyfiken så han kommer nog runt snart.
Jag är helt kär i henne! Nu måste jag bara komma på ett fint namn åt henne. Hon heter Misse sen innan men jag vill ha något mer personligt. Lämna gärna förslag.
Jag ska försöka fota lite vettigare bilder på henne senare.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/828086/images/2012/pic_50aa8fdae087c36e55cc8f09.jpg" class="image">
Spegel, spegel...
Spegel, spegel på väggen där, jag vill lova att Ågren fagrast i landet är!
En ensam tjej och en självmordsbenägen kanin
Idag åkte Louise hem efter att hälsat på och bott hos mig en vecka. Det är som lite trevligt när någon annan är hemma och hjälper till att fylla ut lägenhetens 96 kvadrat.
Igår hoppade Ågren från min axel rakt ner på golvet. Jag hann inte fånga honom i språnget som jag brukar. Jag trodde han skulle dö men han hoppade så glatt vidare. Han kan inte vara frisk. Har han ingen rädsla i kroppen? Eller är han bara sjukt dålig på bedömning av avstånd samt risker? Jag har ingen aning men som han hoppar upp och ner på allt från soffan till sin egen bur känns det som att det bara är en tidsfråga innan han skadar sig riktigt allvarligt.
Nu vill jag lova att det är slut på free rides i luvan! Kaninen får ju skärpa sig. Han får nöja sig med jordnära lekar med sin boll. Så det så!
Nä jag måste ta mig i kragen och börja hoppträna honom. Han visar tydligt ett uppenbart intresse..
It's a rabbits life for me!
Igår köpte jag lite nya prylar till Ågren. Jag vill ju så gärna att han ska ha roligt så jag köper lite fräcka leksaker åt honom lite nu och då.
Hans nyaste pryl är en 130 cm lång tunnel. Han är än så länge inte tokförtjust i den men han har gått hela vägen igenom den några gånger. Dock får han lätt panik i den när han bara hunnit halvvägs så det är också som en lurig fälla. Han snor sig då så våldsamt att han snurrar in sig i den. Som ett nät. Han är tokig!
Favoriten bland leksakerna är dock den gula bollen man kan fylla med karameller. Han rullar omkring med den som en dåre! Fram och tillbaka över köksgolvet. Hade jag vetat det tidigare hade jag döpt om honom till Zlatan men nu känns han för mycket som en Ågren att annat namn är uteslutet.
När jag ändå var i farten köpte jag en snitsig lila bajslåda åt honom. Lite potträning är väl alltid bra. Han har hoppat i och ur lådan några gånger men jag vet inte om han faktiskt uträttat något eller om han bara har kollat läget.
Kärlek till all världens kaniner!
