Matilda Forsén

Idag har jag jobbat av min sista dag på Skivservice. Det var med sorg i hjärtat jag lämnade mina gubbar och alla maskiner.
Aldrig trodde jag att jag skulle kunna ha så roligt på jobbet som jag haft den här sommaren. Vilka störtsköna gamla rävar det gömmer sig under jord. Tusen och åter tusen tack ska ni ha! Jag har haft så roligt att jag nästan skämms.
Jag kommer sakna mitt skiftlag som tagit så väl hand om mig och skapat en Lill-Göte att vara stolta över, jag har trots allt fått lära mig av dom bästa :)

Det var en bra sista dag med mycket jobb. Hängde på hyveln med traktorn och nå känns det fint när stereon kickar igång theme låten till Snuten i Hollywood när man glider snebanan fram. Känslan är rent kunglig. För något bättre förståelse klicka igång klippet nedan och tänk er att ni sitter där i en svinstor traktor och ba skopar järnet.
 Det är manligt.

Det finns inga garantier på att jag ska komma ihåg vad som sagts om man ringer mig när jag sover.
Glöm inte att jag är en skicklig röstskådis när jag är trött så det är inte alltid så lätt att avgöra om jag sover eller är vaken.
Lite jobbigt är det när chefen ringer just såna gånger...



Efter det här har chefen börjat fråga om jag är så pass vaken att jag faktiskt hör vad han säger när han ringer. Inte direkt några pluspoäng antar jag...

När jag kom till stallet idag såg jag att en massa byggen var i full gång. Ovalbanan börjar ta form på riktigt och diverse staket var ombyggda. Vilka är det då som byggt detta? Jo det önskar jag att nån annan visste. Okända människor med okänd bakgrund och ruskigt dålig engelska. En man kliver in i stallet och ber oss flytta på bilarna. Jag trodde han ville parka traktorn så jag flyttade på två bilar men nej inte var det därför. Han ville att jag skulle flytta på ett släp åt honom. Jag försökte förklara att han måste vänta på Gubben Berg men budskapet gick inte ens nästan fram så jag flyttade släpet åt honom med min bil och hoppades att jag inte gjort något jag inte borde.

Skönt att min häst var trevlig och snäll så jag slapp ytterligare förvirring...

En trevlig kväll med massa TV-spel. Jag och A-S gick en sväng med Dingo som blev stentrött och slocknade som en klubbad säl i soffan.

Trots att det är gammalt är det bland det roligaste jag vet. Just det, jag pratar om Super Nintendo. Nackdelen med denna konsoll är dock att man i många spel inte kan spela samtidigt när man lirar 2 players.
Det finns en ganska enkel lösning på detta problem.

Man tar helt enkelt följande:

2 TV-apparater
2 Super Nintendo-konsoller
2 likadana spel
2 stolar
1 kompis

Fördelarna blir då att man kan spela samma spel tillsammans utan att behöva räcka över dosan (om man inte har en kompis som räcker över sin för att hon kör fast dvs). Man behöver inte heller bli förbannad på sin medspelare om denne dör bort till game over hela tiden.







Jag spelar på den lilla lilla TV'n och sitter i den lilla lilla stolen bara för att det ska bli lite lite roligare.

Här kommer en klassisk scen som äger rum när A-S inte riktigt tål en enda liten negativ hint. Inte ens från sin älskade häst...

Kort och gott, man kan inte alltid skratta och vara glad.

Jag och min jobbarkompis Higgins blev inlåsta i ett litet rum i kuren på jobbet idag.
Efter ett tag ville jag komma ut igen och ropar till gubbarna att dom ska släppa ut mig samtidigt som jag rycker i dörren. Det var helt svart så jag såg inte annat än ljuset i dörrspringorna.
Ingen släppte ut mig så jag blev irriterad.
Sen insåg jag att jag var på insidan och kunde låsa upp dörren utan nyckel...
Jag har nog aldrig kännt mig så efterbliven i hela mitt liv.

Japp, även jag är en sån där tjej som är toksåld på vampyrer.
Men vad är grejen med att killen oftast är vampyr och att tjejen oftast är människa? Det spelar dock ingen roll för alla dessa gulliga kärlekshistorier involverande vampyrer kan man bara inte få nog av.
Vampire Knight är min absoluta favorit vampyrmanga som jag följer slaviskt.

Ännu en riktigt usel film som ej bör ses.
Det var massor av reklam om denna film när jag var i USA i vintras så jag kände att jag var tvungen att ge den en chans.
Värdelös story om 3 ungdomar som blir kvar i en skidlift efter stängning. Givetvis har anläggningen bara helgöppet så ingen kommer begripa var dom är förrän helgen efter.
Det blir då en kamp om överlevnad där kyla och vargar står för dödshoten.

Jag gick och röstade idag. Nu när jag kan och får rösta var jag ju som tvungen men det innbär också några extra små otäcka vuxenpoäng.
Forever young.. pfft.
Jag blir nog inte mycket äldre än 12 i skallen iallafall så jag borde sluta oroa mig.

Nybadad och goluktande

Lycka kan köpas för pengar men  olycklig kan man bli ändå.
Jag köpte min lycka och välfärd i form av min togna springare Ófeigur som gör min vardag lika ljus som om man skulle tittan in i en strålkastare på heltid. Dock kan skit hända och ibland ställer sig folk i vägen och kastar onda skuggor över min annars så ljuvliga tillvaro. Då kan jag bli riktigt förbannad eller drabbas av ångest och högst smärtsam besvikelse.
Sånna gånger är det tur att man kan smyggrina i manen på hästen tills folket har fattat att inte ställa sig ivägen.
Därför medför mitt hästköp alltså only a winning situation.

Ja, jag är ganska nöjd.

Trampade snett så in i djävulen och vrickade foten. Det gjorde så ont så att jag höll på att svimma. Finns det nå värre skador? Så här ont ska det inte göra om man inte gör sig illa på riktigt. Det är som att sopa tån i bordsbenet, gör så förbannat ont just i smällen att man får dödsångest men sen går det över lika snabbt.
Jävla töntskada, FAR ÅT HELVETE!

Svullen och öm... så himla onödigt T_T