Matilda Forsén

Idag byggde jag en fin fyrkantig volt på banan som jag tränade lite markarbete på med min kära häst. Han travade på jättebra och fint när han plötsligt stannar i ena hörnet och går rakt genom tråden, travar ut på vägen med svansen högt som på en arabhingst, travar ca 20 meter, svänger in på gården igen, stannar utanför hagen innan han bestämmer sig för att gå in i den. Vilken jäkla tur att den stod öppen.
Det var bland det skummaste jag skådat. Han såg inte alls ut som sig själv, än mindre en islandshäst. Hade han travat så där på tävlingen hade jag förmodligen gråtit av lycka.
När jag hämtade honom från hagen så var det som att inget hade hänt. Lugnt och avslappnat gick han bakom mig. Nu måste jag laga ridbanan och göra om proceduren men jag ska nog ha honom i snöre även om han vanligtvis förstår mig bättre när han är lös.