Matilda Forsén

Igår var det alltså bröllop för hela slanten. Nu har min kusin Frida (som så många andra) klättrat upp en bit på statusstegen.
Roligt vare. Småfull och haltande tog jag mig igenom kvällen utan att förvärra min fossing. Dock blev min sko för liten av min svullna fot men till och med det lyckades jag glömma bort.
Riktigt inponerande tal hölls och jag funderad desperat på om det fanns nånting jag skulle kunna tillföra. Ett tal var givetvis helt uteslutet. Kvällen gick allt närmare mot slutet och jag tänkte "Nej, nu eller aldrig!", tog gitarren som trubaduren lämnat efter sig, testade micen och så spelade jag och sjöng en dänga alldeles själv på den lilla scenen.
Jag hade gjort mitt, lämnat mitt märke på festen, chockat mina medmänniskor, och faktiskt gett nånting personligt som hyllning till brudparet.
Efter att uppdraget slutförts gick hemåt.


Nygifta i Laukku, ganska awesome plats må jag säga.

När jag kom hem och linadade upp min fot märkte jag att svullnaden gått ner men att foten nu skiftar i olika nyanser av lila. Lila i all ära, jag föredrar dock en frisk fot.