Min kära lilla ponny
Efter gårdagens uppenbarelse tuffade jag till mig och satte mig med stolthet på min trogna springare. Jag är nu helt säker på att vi kan börja tuffa till oss, och det utan att snåla. Som bekräftelse gick han jättebra idag och jag känner den där sagolika känslan av våran otroliga samhörighet. Jag vet, det är jättelöjligt men det är sant. Hur som haver har det lugnat mina nerver och det finns hopp för helgens kommande prövningar.
Kommentarer
Trackback