Den där Devil

Jag har inte tagit mig tid till bloggen på sistone. Så är det bara.

Så till Devil. I det stora hela tycker jag att det går bra med henne. Hon är riktigt trevlig ibland och sådana gånger kan man klappa henne utan hot och attacker. 

Det tråkiga bakslaget kom för en vecka sen när hon bet Jumme i handen så pass att det gick hål på skinnet. Hon är alltså inte pålitlig än.

De senaste dagarna har hon varit oroväckande grinig. Mycket morrande och hot. Jag blev riktigt missmodig men idag fick jag veta varför hon är så grinig just nu. 

Hela morgonen och förmiddagen har hon byggt bo i sitt lilla trähus. Hon har proppat munnen med halm och flitigt dragit in det i huset. Hon har också slitit enorma mängder päls från sig själv för att göra det riktigt trivsamt i boet.

Hon är alltså svårt skendräktig. Jag har haft henne precis en månad vilket är dräktighetsperioden för en kanin så det är inte troligt att det kommer några ungar. Helt säker kan jag dock inte vara. Hon kan ju vara parad dagarna innan jag hämtade henne så vi får väl se vad som händer.


Här ligger hon och väntar på ungar som förmodligen inte finns. Stackarn...

Kaninhoppning?

Jag har kommit på att jag vill börja med kaninhoppning. Devil som hatar att hanteras kanske skulle gilla att hoppa hinder då man slipper ta i henne så mycket med händerna vid hoppning. 

Jag kollade upp en del vad kaninhoppning egentligen handlar om. Trots att jag nu är inne på min femte kanin har det där med hoppning aldrig blivit av tidigare för min del. Här i Göteborgstrakten finns dock en del tävlingar och klubbar så nu vill jag faktiskt prova på. Det kostar bara 200 spänn om året att vara med i en klubb/förening och att tävla är inte heller dyrt. 

Jag har övat lite hoppning med Devil i selen över skurmoppsskaftet. Hon fattar att hon ska över den så jag tror att det här med hoppning kan vara hennes grej!


Om inte annat kan hon bli en äkta soffkanin. På soffan trivs hon, bara man inte klappar henne för då blir hon putt.

Vi donar på

Kaninen som alltså fått sitt slutgiltiga namn Devil (kallas även Rorschach av Jumme) får stå ut med våra familjeaktiviteter trots sitt otrevliga beteende. 

Idag klädde jag på henne en sele vilket gick helt galant och tog med henne ut på taket i solskenet. Hon skuttade snällt i kopplet och verkade trivas i friska luften. På vägen in ville hon inte sitta i famnen och högg mig strax under mitt vänstra nyckelben. Det blev ett märke men inge blod så det gick bra. 

Det är min taktik, tvinga med djuren på alla möjliga upptåg och låt dem finna sig i det. Devil grymtar och hotar en hel del men det känns faktiskt som att hon lugnat sig lite. Hon hugger inte efter en varje gång man matar henne vilket är klart positivt. 

Nu när hon bevisligen kan gå i koppel får hon kanske följa med till stallet nästa helg. 


Wångis kom förbi på frukost i morse också.


Män och husdjur kan vara det sexigaste som finns. Det är allt jag har att säga. 

Nu heter hon Devil

Jon-Henrik är aldrig nöjd men nu heter kaninen i alla fall Devil. Döpt av JH efter Fantomens varg med motiveringen att de båda skall tämjas utan rädsla. 

Nu får han vara nöjd för nu får det vara färdigdöpt. Devil är det senaste förslaget så Devil it is.




Det kommer att ta tid

Kaninen som från början kallades Fluffis kallar jag nu för Maja-piraya. Hon har vågat sig ur buren några snabba svängar men det är tydligt att det kommer att ta lång tid för henne att släppa sargen. Hon är väldigt otrygg vid beröring och det är ett spel på liv och död att ta ut och in matskålen. Så fort man kommer för nära börjar hon grymta och backar man inte direkt gör hon ett utfall. Det gör ont att se henne så otrygg och frustrerad.

Jag lyfte upp henne idag och satte henne på soffan. Där var hon inte lika argsint men grymtade och visade sitt obehag när jag klappade henne. Jag kommer dock fortsätta att lyfta henne med vantarna på. Klappa henne kan jag göra utan vantar när jag väl fått ut henne ur buren. 

I övrigt äter hon massor men dricker lite dåligt. Det är nog ingen fara med tanke på den mängd gurka hon glatt proppar i sig på en dag. Vätskebrist tycks hon inte ha än i alla fall.

Nu förstår jag tydligt att kaniner inte är lämpliga som husdjur i barnfamiljer. Åtminstone inte när barn får fri tillgång till djuret. Kaniner är känsliga och måste hanteras därefter. Hur Pirayan blev så aggresiv kan jag bara spekulera i men jag tror faktiskt inte att hon föddes elak. Hon har nog känt sig otrygg hela sitt liv och kommer kanske aldrig att bli bättre. Än tänker jag inte ge upp. Min förhoppning är att hon och Katt blir kompisar. Även om hon aldrig kommer gilla människor får hon stanna så länge hon trivs med Katt.


Väl i famnen är hon lugn. Det är synd att det är en sån kamp att få henne dit.


Se men inte röra. Glad i mat är hon så jag är inte orolig för hennes fysiska hälsa. Den psykiska däremot verkar allt annat än frisk.

Nytt projekt

Jag har sen i somras känt att jag vill ha ett till djur. Jag älskar ju djur mer än man borde och ett liv utan dessa är nog, helt allvarligt, inget för mig.  

Däremot så köper jag i vanlig ordning inga djur, jag hittar missuppfattade individer som andra människor vill bli av med. Katt har varit lite nere på sistone och jag är övertygad om att hon vill ha en kompis. Länge tänkte jag att en till katt vore kul men sen kändes en kanin rimligare då de är billigare i drift. 

Eftet ca 5 minuters slösurfande på blocket så dök hon upp. En aggresiv kaninhona på ca ett år som hugger så fort hon kommer åt. Jag ringde på annonsen och fick åka och titta på odjuret. Och visst högg hon, som en dåre. Så fort jag satte ner handen i buren gjorde hon utfall efter utfall. Familjen hade bara haft henne ca två veckor. De hade köpt henne av en familj som påstod att de sålde henne på grund av allergi. Jo tjena, en kanin blir inte aggresiv av att byta hem. Den har förmodligen alltid hatat människor då den antagligen blivit felaktigt hanterad från början.

Det är sorgligt att se djur under en sådan stress. Jag tyckte så synd om både kaninen och den lurade familjen att jag tog med henne hem. 

Väl hemma tog jag på mig mina tjockaste vantar och lyfte upp henne. Det gör ont att bli biten men det är inte bara därför jag har vantar när jag hanterar henne, jag vill inte skrämma henne ännu mer genom att tveka eller rycka till vid hennes utfall. Med vantar kan jag snabbt ta upp henne innan hon hinner hetsa upp sig för mycket. Väl i famnen är hon totalt snäll. Hon får inte panik och hon försöker inte bitas. Det verkar vara buren och vaktar till fördärvet.

Det är dock illa. Hon hugger efter en när man tar ut matskålen men också när man sätter tillbaka den full med mat. Det är egentligen det enda problemet. Katt har hon inget emot, inte ens när Katt petar på henne genom gallret. 

Vi får se hur det går. Blir hon aldrig glad tar jag bort henne. Hon ska inte behöva byta hem fler gånger.


Katt klappar kaninen.


Solen kom fram och stannade ett tag

Det har varit strålande sol två dagar i rad nu. Det kanske är sant det som sägs, att Göteborg är fint på sommaren. Regnet är då helt klart det som hittills fått denna stad att framstå som outhärdligt trist och tråkig. Nu känner jag hopp.


En glass i eftermiddagssolen på taket är aldrig fel. Särskilt inte när de säljer mjukglass för 9kr på kiosken nere på hörnet.

OUT TO SEA? THE PLASTIC GARBAGE PROJECT

I söndags var jag och Jon-Henrik på Sjöfartsmuseet och tittade på utställningen: 
 
OUT TO SEA? THE PLASTIC GARBAGE PROJECT
 
Verkligen en riktigt bra utställning som handlar om allt skräp som hamnar i havet där plast spelar en central roll. Plast har lång livslängd men tillverkas ofta som engångsmaterial vilket skapar stora problem när dessa plastprodukter hamnar i naturen då plast inte bryts ner lika fort som till exempel papper. Fiskar fastnar i skräpet som hanmar i havet och fåglar äter plast eller fisk med plast i magen vilket för dem leder till en plågsam död. I förhållande till sin storlek har dessa fåglar ofta enorma mängder plast i magen.
 
Att tänka på vad vi handlar, i vilken mängd vi gör det och att sedan sortera våra sopor är något vi alla känner till att vi bör göra. Trots att vi hemma hos oss tänker på allt det här var utställningen verkligen ett uppvaknande. Jag blev riktigt berörd och mådde dåligt när jag gick därifrån. Jag vill aldrig mer köpa en plastpåse.
 
 
Jag hoppas verkligen att fler rökare inser hur sakdligt det är för djur och natur att slänga fimparna på marken. 75% av allt skräp som hamnar i havet kommer från inlandet så det går inte att skylla nedskräpningen på kuststäderna. Vind och vatten för med lätthet plasten ut i haven oavsett hur långt bort från havet man bor.
 
 
Det kanske är lite svårt att se men på tavlan står det hur många år det tar för olika produkter att brytas ner. Till exempel ligger en tappad fiskelina kvar i vattnet i 600 år.
 
 
En fågel som satt i sig på tok för mycket skräp. Fotot på bilden är taget av Chris Jordan.
 
 
En hög uppfiskat skräp som bara utgör en bråkdel av allt skräp som ligger ute i världens hav. Det är svårt att inte bli tagen av allt detta. Vad gör vi egentligen med vår planet?
 
Här kommer ett urdrag från Sjöfatsmuseets hemsida, läs hela texten om utställningen här.
 

"OUT TO SEA? är en utställning om ett av vår tids största miljöproblem – marin nedskräpning. Varje år hamnar mer än 6 miljoner ton sopor i havet.  Bara längs Bohuskustens stränder sköljs det upp ca 8000 m3. Det innebär en kubik sopor per timme, dygnet runt, året runt.

I världen tillverkas idag 8000 kg plast varje sekund. Bara under åren 2000 - 2011 var plastproduktionen lika stor som under hela 1900-talet.  Plastprodukter finns idag överallt och utgör en naturlig del av vår vardag. Plast är billig, enkel att bearbeta och kan ges nästan vilka egenskaper som helst. Det är ett fantastiskt material men också med en stor nackdel: de flesta plaster är inte nedbrytbara.

Plastskräp skadligt för djurlivet
Många fåglar och marina djur dör varje år på grund av att de snärjt in sig i plastföremål eller ätit plastskräp. Till exempel har man funnit att 95 procent av stormfåglarna i Nordsjön hade plast i sina magar. Plast kan börja sin skadliga resa vid en Bohusläns kust för att sedan förflytta sig långa sträckor via havsströmmar. Den marina nedskräpningen är därför ett globalt problem och det är svårt att se konsekvenserna bara genom att undersöka sitt närområde.

Sönderdelas till mikropartiklar
Om plast hamnar i naturen försvinner den aldrig helt. Den bryts inte ner kemiskt eller biologiskt utan sönderdelas bara till mindre partiklar. Dessa mikroskopiska partiklar och fibrer av plast är spridda omkring i haven och mängderna mikropartiklar kommer fortsätta öka under lång tid framåt. Plastkornen tar sig in i näringskedjorna och till slut når plasterna oss genom maten vi äter."

 

Var är motivationen?

Jag har väldigt svårt att hitta motivation att plugga. Allt känns svårt och därför jobbigt vilket gör att jag inte vill göra någonting alls. Mest är det uppsatsen som grämer mig...

Katt är ljuset i mitt mörker!

Min misär

Katt har snart tuggat ihjäl min paprikabuske helt och hållet.


Fin va?

I övrigt är det total misär i form av lera i stallet.


Tur att jag köpte mig ett par höga stövlar. Offe verkar det dock inte gå någon nöd på trots att han måste gå över världens taskigaste lera för att komma in och ur hagen. Hagen är som tur är inte helt upptrampad men illa nog.


Jäkla omysigt...

Kul Göteborg, jättekul...

Anlände just till stallet. Det tokspöregnar. Jag vill inte kliva ur bilen. Det är dessutom inte bara regn utan snöblandat sådant. Hur är det meningen att jag ska kunna tänka positivt i sånt här väder? Vad fan är fördelen? Jag kan verligen inte komma på en enda bra sak med så här tråkigt väder. Tur jag har regnkläder fast är det verkligen så positivt att få använda dem? Det bästa hade ju varit att slippa kan jag tycka.




Bästa Katt

Jag älskar Katt mest i hela världen. Särskilt på mornarna för då är hon så väldigt gosig.



Så är hon ju så väldigt söt när hon sover också. 

Jon-Henriks drömvärld

När min häst dricker tar han oftast några klunkar för att sedan ha vatten i munnen och liksom suga en stund på det. Jag har påpekat det för Jumme och han har själv fått vittna till det. I övrigt är det inget jg tänkt desto mer på. Det har uppenbarligen Jumme gjort för tidigare i dag fick jag ett sms där han skrev:


Kanske är Jumme en sanndrömmare, kanske suger Offe på vattnet för att värma det och slippa ilningar. Jag har ingen aning. Kan hästar få ilningar i tänderna? Om någon vet är jag tacksam för svar!

Unnar mig en krukväxt

Igår lämnade jag in tentan så då passade jag på att unna mig en krukväxt för 50 kronor på coop. Katt gillar att tugga på mina växter, än mer gillar hon att gräva ut jorden ur krukorna. Den här krukväxten är placerad på vardagsrumsbordet. Vi får se vad hon gör med den...




Fy bubblan

Jag har haft en hård vecka. För ungefär två veckor sen började jag småhosta. Det hela har bara blivit värre och värre och efter att ha hostat så jag spytt fyra dagar och dessutom fått ont i hela kroppen på kuppen gick jag till doktorn för att ta reda på om något var galet. Jag har inte haft feber eller andra åkommor vilket ändå är bra för hos doktorn fick jag veta att jag inte har någon farlig infektion och då kunde han skriva ut stark medicin åt mig.


Den stora favoriten bland alla hostare i landet; cocillian. Vilken grej. Samma som jag fick utskrivet när jag hade luftvägskatarr. 

Cocilliana är inget att rekommendera om man ska köra bil eller liknande. Därför har jag varit försiktig med den så jag kunnat ta bilen till stallet. För till stallet får jag gå enligt doktorn. Hur som helst så varnade han för trötthet och boom vilken klubbad sälunge jag känt mig som. Jag sover halva dygnet och andra halvan känner jag mig dåsig och sliten. Fy fan.

Hemtentan har sannerligen fått lida. Jag blev dock nyss färdig med fråga ett och har nu dryga 46 timmar på mig att färdigställa de sista två. Det ska nog gå. Om jag bara kunde få känna mig lite pigg och fokuserad. 


Jag började behandla fråga två som handlar om etiska perspektiv inom arkeologi men kom inte längre än att slå upp etik och moral i ordboken innan mina ögon ville sova. Så nu är det precis vad jag ska göra. För hemlängtan har jag också, nå så djävulskt.

Levlar upp min studentstatus

Efter att ständigt ha behövt göra sig besvär och åka långa sträckor för att skriva ut papper som har med skolan att göra bestämde jag mig för att köpa en egen skrivare. 

Jäklarns så nöjd jag är! 650 riksdaler för en multiskrivare från Canon. Den är trådlös och går på wifi. Jag kan skriva ut både från dator och telefon. Den har kopiator och scanner. Den är dessutom snabb och skriver gladerligen ut dubbelsidiga ark. Årets köp!


Helst ville jag ha en svart med den fanns bara i vit där jag köpte den. Den är dock mycket fin i alla fall. Mitt lilla hemmakontor är en ren fröjd. Numera lever jag ett studentliv i lyx.

Study hard

Idag hämtade jag min rättade norden-tenta. Jisses, det var på håret att jag inte fixade ett VG. Tre VG- och ett G+ på de enskilda frågorna men det räckte för att få VG i slutbetyg. Att döma av kommentaren jag fick av ena läraren för tentans andra hälft (tentan var i två delar som vardera lämnades in till två olika lärare) tror jag bestämt att hon gillar mig.


"Du resonerar bra i båda uppgifterna och ditt kritiska förhållningssätt gentemot tolkningsbilden är påtaglig (och det är bara bra - man SKA vara kritisk och fundersam). Kul att se att du använt så mycket olika kursböcker - jag gissar att du lärt dig mycket på kuppen."

Så mycket beröm för ett VG- kan jag inte annat än tacka Katarina för.


Nu återgår jag till min pågående delkurs och hemtenta. Det är slitsamt att ligga på topp och den tenta jag har nu vill jag verkligen få upp betyget på. Vore verkligen tråkigt att halka ner på G! 

Varför är det så tråkigt att skriva tenta?

Nu sitter jag här igen med hemtenta nummer tre sen jag började plugga i höstas. Det är samma visa varje gång: oro och ångest blandat med viljan att lära sig ämnet och främst att förstå allt också.

Det är just det man bevisar i sin tenta, att man förstår och att man har lärt sig det man ska kunna. Rädslan för missförstånd är dock ständigt där. Tänk om jag helt har missuppfattat frågan? Tänk om jag blir underkänd? Även om man får göra om tentor tusen gånger måste det vara så otroligt omotiverande att få ett sånt bakslag som en omtenta. Det är min stora skolskräck.

Hittills har jag legat på topp med högsta möjliga betyg förra terminen som jag dessutom har 100% närvaro på. Där ger jag mig själv en hjärtlig klapp på axeln.

Hejsan hoppsan hejsan

Nu tar jag mig lite tid till bloggen. Det här med att blogga ligger uppenbarligen inte tvärhögt på min priolista men så är det bara. Jag gör ett försök att åter igen få lite bättre flyt med inlägg men jag lovar ingenting! Kom ihåg det mamma!

Hemmavistelsen var till att börja med fantastiskt trevlig. Jag älskar snö och riktig vinter och jag kan faktiskt ärligt säga att jag älskar Kiruna. 


Nu har jag äntligen fått träffa mammas minihund som når en halvvägs till knät om hon står på bakbenen. Katt har aldrig sett så biffig ut som brevid den där lilla odågan.


Men som de små liven kom att tycka om varandra! 


På julaftonsmorgonen blev det landy för allt vad lugorna pallade.


Så mycket finare utsikt än i Göteborg. Snö är det grannaste jag vet.


Givetvis blev det ett besök på kära gamla Luossa. 


Nyårsafton började med ett besök i Arjeplogs hemmabacke. Snön föll troget hela dagen och det var bästa puderåkningen jag haft på länge. 

Jag saknar vintern nå så jävulskt, och mamma och pappa förstås. Hemlängtan delux fick jag idag när det började regna här igen. Det var vad jag hade att säga just idag. 

Puss och kram!

Imorgon åker vi hem

Idag har de sista klapparna inhandlats, väskorna packats och så klart kom ångesten över att jag inte gjort klart tentan innan hemfärd. Inte ens halva. Men hur fan skulle jag ha hunnit? Det är ju rent förjävligt vad mycket som ska hinnas med inför var eviga jul. 

Offe gick däremot som en dröm idag. Sicken liten dressyrhäst jag har! Han kan den killen, han kan. Det är honom jag kommer sakna mest med Göteborg. Känns jättekonstigt att åka hem och inte ha hästen där. 

Katt lullar på som vanligt här hemma. Lyckligt ovetande att hon ska flyga för första gången i sitt liv om bara ca 9 timmar. Idag fick hon sin julklapp som är en laserpekare och hon älskar den!

Jag och Jumme hade en liten julafton här hemma för att slippa ta med oss massa saker fram och tillbaka. Jag är meganöjd! Han är bara för bra min sambo. Blan annat gav han oss varsin likadan t-shirt. 

Nåväl nu är det bara att hiva in handuken och snärta upp kl 06.00. Det kommer inte vara kul...





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0