Det kommer att ta tid
Kaninen som från början kallades Fluffis kallar jag nu för Maja-piraya. Hon har vågat sig ur buren några snabba svängar men det är tydligt att det kommer att ta lång tid för henne att släppa sargen. Hon är väldigt otrygg vid beröring och det är ett spel på liv och död att ta ut och in matskålen. Så fort man kommer för nära börjar hon grymta och backar man inte direkt gör hon ett utfall. Det gör ont att se henne så otrygg och frustrerad.
Väl i famnen är hon lugn. Det är synd att det är en sån kamp att få henne dit.
Se men inte röra. Glad i mat är hon så jag är inte orolig för hennes fysiska hälsa. Den psykiska däremot verkar allt annat än frisk.
Jag lyfte upp henne idag och satte henne på soffan. Där var hon inte lika argsint men grymtade och visade sitt obehag när jag klappade henne. Jag kommer dock fortsätta att lyfta henne med vantarna på. Klappa henne kan jag göra utan vantar när jag väl fått ut henne ur buren.
I övrigt äter hon massor men dricker lite dåligt. Det är nog ingen fara med tanke på den mängd gurka hon glatt proppar i sig på en dag. Vätskebrist tycks hon inte ha än i alla fall.
Nu förstår jag tydligt att kaniner inte är lämpliga som husdjur i barnfamiljer. Åtminstone inte när barn får fri tillgång till djuret. Kaniner är känsliga och måste hanteras därefter. Hur Pirayan blev så aggresiv kan jag bara spekulera i men jag tror faktiskt inte att hon föddes elak. Hon har nog känt sig otrygg hela sitt liv och kommer kanske aldrig att bli bättre. Än tänker jag inte ge upp. Min förhoppning är att hon och Katt blir kompisar. Även om hon aldrig kommer gilla människor får hon stanna så länge hon trivs med Katt.
Väl i famnen är hon lugn. Det är synd att det är en sån kamp att få henne dit.
Se men inte röra. Glad i mat är hon så jag är inte orolig för hennes fysiska hälsa. Den psykiska däremot verkar allt annat än frisk.
Kommentarer
Trackback
