Matilda Forsén

Jag delar rum med Amanda och just i detta nu har vi fritid till klockan sju. Slappa som vi är tar vi en lång stödvila på hotellet. Köpenhamn är inte så spännande att någon av oss orkar ränna runt på upptäcksfärd. 

Jag delar med mig av några bilder från dagen.

Over and out.

Imorgon åker jag på klassresa till Köpenhamn. Ring mig inte i onödan mor och far! Åter i Göteborg på fredagkväll.

Jag har skaffat lite andra nya reflexer till Offe också. Det kommer vara omöjligt för mig att alltid lyckas rida i dagsljus så reflexer är av högsta prioritet. Pannlampan fick nya batterier igår så nu ser jag vad jag gör. 

Jumme har dragit på kostymen och farit iväg på konferens i Upplandsväsby. Förmodligen kommer han vara full varje dag och inte minnas ett enda ord om kärnkraft som han ska få lära sig så mycket om genom föreläsningar.

Jag saknat honom så!

Själv sitter jag hemma och läser på om döingar. Tur att Katt är hemma så att jag har någon att våldkrama om jag blir för rädd!

Igår var vi och hämtade hö sen vart det att lira lite boll. Fortfarande utomhus i inga kläder. Södern alltså. Sjukt varmt!

Idag var det stallmöte och efter det brände jag mer än jag har råd med på reflexer och ridtäckbyxor på hööks. Allt för min älskade häst!

Innan vart jag ganska less. Igår hade vi redovisning av ett grupparbete och idag blev vi tilldelade ett nytt. Jag börjar bli sjukt less på grupparbeten.

Hur som helst fick snön mig på bättre humör!

Hästen gick för övrigt som en klocka. Jag är så nöjd över dagens longering! Han som i regel inte alls begriper syftet med att gå i en jämn cirkel runt en människa kunde idag galoppera runt mig, i snöre, i båda varven! Halleluja! Dessutom är jag nöjd med den avslappnade formen han höll hela tiden. Happy times!

Det är sånt här man behöver när skolan är tung och vardagen grå. Ófeigur är min viktigaste och mest generösa glädjekälla. 

Sen har jag ju mina två andra favoriter också, Jumme och Katt. Jumme har köpt matchande mössor åt oss. Sambolivet är kul.

GöteborgsOperan

Det var uppehåll när jag kom till stallet. Precis när jag lägger på sadeln kommer regnet. När jag kommer tillbaka till stallet kommer solen. Göteborg alltså...

Plasttunna... Det ser allt bra sunkit ut.

Förra veckan löshoppade jag honom två gånger. Jag försöker hitta på massa bra övningar för att han ska bygga muskler i ryggen. Nu när han är helt på banan igen måste jag träna lite hårdare. Turligt nog finns en mycket bra backe precis vid gården där man kan klättra så förhoppningsvis blir han riktigt biffig framöver.

Här har alltså hundar begravts efter samma mönster och villkor som människor. Samma tecken för både det rituella som för gravgodsen. Hundar har fått människovapen som stenyxor med sig i sina gravar. De har precis som människor strötts över med rödockra. Människor och hundar har i vissa fall blivit begravda tillsammans.

Vad säger det här då? Personligen ser jag detta som ett starkt bevis på att människor en gång i tiden respekterat djur på ett sätt som är obegripligt för människor idag. Jag tror inte ens att den vildaste djurättsaktivist känner en sådan respekt och tacksamhet till djur som forntidens människor gjorde. 

Förr var människor helt beroende av de resurser som djuren tillförde. Exempel på livsnödvändiga resurser från djur är mat, päls till kläder, horn och ben till redskap och vapen osv. 

Idag ser vi inte på djur på samma sätt. Husdjur är något vi har för vår egen underhållning och inte för konkret överlevnad. Vi älskar våra djur och sörjer dem när de dör men inte många väljer att begrava sina djur med sina vackraste och mest värdefulla prylar. Vissa begraver inte sina djur över huvudtaget. Å andra sidan begraver vi inte längre människor med gravgåvor heller så det är inte jättekonstigt.

När och varför tappde svenskarna respekten för djuren? När började människor se sig som mer värda än allt annat levande på hela jorden? Kommer det någonsin att ändras? Jag har många frågor som jag vill ha svar på. Dock tror jag aldrig att människor kommer uppskatta djuren så hjärtligt någonsin igen av den enkla anledningen att man inte behöver. Idag kan vi köpa mat och kläder och gör det ofta utan att ens tänka på vad det är vi egentligen köper. Det vi inte ser och gör det finns inte.

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag är för trött för mina egna tankar.

Katt spelar dataspel med Jumme.

Japp det var den Katt-tributen!

Vi fick pyssla med keramik, forntida trådknytartekniker och det bästa av allt, vi fick knacka flinta! Jag lyckades knacka ut ett tunnt flintspån som jag började arbeta till en pilspets. Den hann dock inte bli riktigt klar men det är ett estetiskt fint litet stycke flinta! 

En mycket lärorik dag som verligen gjort arkeologiämnet mycket mer intressant!

Idag har trots min dåliga gårdag varit ganska bra. Jag var i stallet tidigt och sen var jag och lirade lite fotti med en massa människor jag inte känner. Det är första gången jag utövar sport sen jag flyttade till Göteborg om man bortser från ridningen. Det finns en överhängande risk att jag inte kommer kuna gå särskilt bra på några dagar. Jag är redan helt stel från midjan och neråt. Det var kul fast jag var sämst.

 

Resten av tiden skulle gå till stabilt pluggande men jag kan inte påstå att det gått så bra som jag hade tänkt. Nå väl det går ju framåt även fast det går sjukt långsamt. Jag vill verkligen få grepp om allt jag läser och det är mycket jag har att läsa så det blir mest läsa och sen lite skriva då läsandet tar så stor plats i mitt pluggande. Så om jag läser tre sidor får jag ihop typ 10 rader i text. helt sjukt att det inte blir mer men så ser det ut för min del. Litteraturen är på engelska så då måste jag först översätta texten så jag får en klar bild av innehållet och sedan skriva om det i egna ord så bara det gör ju att allting tar längre tid än om jag bara skulle läsa en enkel text på svenska. Jag kommer vara grym på fackengelska efter den här kursen.

 

En sak som man alltid kan göra när lite känns lite tradigt är att kolla på gulliga youtubeklipp! Här delar jag med mig av ett stycke kattungar. Jag vill så väldigt gärna ha en kattunge. Det är min största önskan i jul.

 

 

Igår hade jag min sämsta dag sen jag flyttade till Göteborg. Jag tänkte att jag skulle uppdatera min telefon så pluggade in den i datorn för att säkerhetskopiera och dona. Då kraschar itunes och allt går åt pipan och jag tjorvar och trixar i inte mindre än fem timmar. Det hela slutar med att jag måste återställa min telefon då itunes plötsligt inte längre känner igen den efter 3 kraschar och när jag sen ska återställa min säkerhetssparade information får jag bara med kontakter och appar. Alltså är alla mina bilder på min avlidne kanin borta. Som ännu en highlight på min redan askassa dag drar Jumme till Tyskland och lämnar mig ensam i min misär. Hemtentan är en riktig dräpare så jag bangade halloweenfesten på skolan igår för att plugga. Jag var dock för uppgiven för att få särskilt mycket gjort.

Som avslutning vill jag säga att jag tar tillbaka allting om att hösten är fin här. Visst är löven gula och röda men det är så grått och tråkigt väder att man vill grina varje dag ändå. Idag tittade solen fram en lite sväng. Det var nog första gången jag såg den på ca 2 veckor. Hoppas jordens undergång inträffar i natt för jag ställer inte upp på det här!