Matilda Forsén

Här har alltså hundar begravts efter samma mönster och villkor som människor. Samma tecken för både det rituella som för gravgodsen. Hundar har fått människovapen som stenyxor med sig i sina gravar. De har precis som människor strötts över med rödockra. Människor och hundar har i vissa fall blivit begravda tillsammans.

Vad säger det här då? Personligen ser jag detta som ett starkt bevis på att människor en gång i tiden respekterat djur på ett sätt som är obegripligt för människor idag. Jag tror inte ens att den vildaste djurättsaktivist känner en sådan respekt och tacksamhet till djur som forntidens människor gjorde. 

Förr var människor helt beroende av de resurser som djuren tillförde. Exempel på livsnödvändiga resurser från djur är mat, päls till kläder, horn och ben till redskap och vapen osv. 

Idag ser vi inte på djur på samma sätt. Husdjur är något vi har för vår egen underhållning och inte för konkret överlevnad. Vi älskar våra djur och sörjer dem när de dör men inte många väljer att begrava sina djur med sina vackraste och mest värdefulla prylar. Vissa begraver inte sina djur över huvudtaget. Å andra sidan begraver vi inte längre människor med gravgåvor heller så det är inte jättekonstigt.

När och varför tappde svenskarna respekten för djuren? När började människor se sig som mer värda än allt annat levande på hela jorden? Kommer det någonsin att ändras? Jag har många frågor som jag vill ha svar på. Dock tror jag aldrig att människor kommer uppskatta djuren så hjärtligt någonsin igen av den enkla anledningen att man inte behöver. Idag kan vi köpa mat och kläder och gör det ofta utan att ens tänka på vad det är vi egentligen köper. Det vi inte ser och gör det finns inte.

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag är för trött för mina egna tankar.