Matilda Forsén

Detta år har verkligen inte börjat särskilt kul vad gäller mina djur. Det går inte en dag utan att jag saknar min älskade lille Ågren.

I vintras tappade min häst tölten och efter en massa misslyckade försök att rida till problemet tog jag honom till equiterapeuten där jag fick veta att hans höft blivit sned. Det är inte farligt eller så och nu är vi på god väg att räta ut hela hästen så det känns bra. Däremot har jag annat att oroa mig vad gäller min fina springare.

För ca 1,5-2 månader sedan när Offe började fälla vinterpälsen upptäckte jag att han hade blivit lite tunn. I takt med att pälsen försvann blev det mer och mer tydlig att han blivit alldeles för tunn. Så pass att jag blev jätterädd. Inte bara fett har försvunnit utan även musklerna har börjat försvinna och höfterna sticker ut. Min häst som alltid varit mer av en knubbis är nu en riktig tunnis som man tydligt känner varenda revben på.

När veterinären vaccinerade honom tog hon samtidigt ett blodprov. Blodvärdena var normala och nu väntar jag på vad parasitprovet säger. Förhoppningsvis är han helt frisk och avmagringen beror troligast på att han inte fått i sig nog med mat i hagen. Hans hagkompis han stod med i vintras var något av en hetsätare så det är inte omöjligt att hon ätit merparten av maten.

Nu får Offe fortsatt ökning på mat tills han gått upp i vikt. Sen är det bete så då ska han inte behöva svälta. Stackars häst.