Matilda Forsén

För några veckor sedan hittade jag en död pälsänger i ett av mina köksskåp. Jag fick panik och genomgick en fullkomlig inre kris. Anmälde mitt ärende till bostadsföreningen och inväntade anticimex.

Efter några dagar ringde en tjej från anticimex upp mig. Hon berättade att pälsängrar inte är farliga och inte vanligtvis gör någon skada på nånting. Dom lever som namnet avslöjar helst på päls, som i hårstrån från djur. Dom bor oftast bakom lister och lever i alla hus. Hos alla. I smyg. Hon sa också att lättaste sättet att bli av med dessa om än så fridsamma men äckliga kryp är helt enkelt att dammsuga upp dom. Man ska ha väldigt väldigt många innan skadedjursbekämpning i kemikalisk form är aktuellt.

Först idag tog jag tag i det här på riktigt. För idag kunde min mamma hjälpa mig. Så nu har vi dragit fram varenda möbel, dammsugit och skurat varenda list och inte hittat ett enda spår av ohyra. Det är en sån lättnad. Mitt hem är inte en boning för ovälkomna snyltgäster. Och nu har vi förhoppningsvis städat bort alla krypägg om det ens fanns några.

Dessutom känns mitt hem ovanligt rent. Kanske är det bara för att jag torkat av min tjocktv och plötsligt ser tvprogram i en helt annan skärpa.

Jag har nu oroat mig i några veckor gällande min hästs töltförmåga. Han har från ingenstans blivit fruktansvärt travtaktig i tölten. Detta har gjort mig väldigt fundersam och jag har varit livrädd att han rent ska tappa tölten.

Idag red jag för Lasse och la fram mitt problem. Jag har känt mig så maktlös och frustrerad då jag verkligen inte förstått var mitt problem kommer ifrån och då heller inte kunnat göra något åt det.

Efter en massa töltande, travande och galopperande och visande från alla vinklar kunde Lasse konstatera att felet inte sitter i tölten. Inte så förvånande då sällan felet sitter i det uppenbara problemet. För så är det ju jämt med djur, inte gör dom det lätt för en, nåt annat trodde jag inte heller.

Lasse misstänker någon låsning någonstans i bakdelen, ej liksidig muskulatur eller en sträckning. Det sitter dock troligen i bakdelen och han sa att ett sånt problem känner man inte från ryggen. Eller jag har ju märkt av att något är tokigt men exakt var i hästen har jag verkligen inte haft en susning om. Lasse kände lite på musklerna i bakdelen och lite på ryggen. Musklerna var mjuka och "bubbliga" och inte alls hårda vilket han sa var jättebra.

Rekommendationen blev att få honom kollad och masserad av någon som kan. Lasse menar att det är en liten grej och inget akut eller direkt farligt men som den hönsmamma jag är gällande mina djur så känner jag mig inte alls lugn utan väldigt orolig. Tänk om det visst är farligt? Tänk om han aldrig blir bättre? Tusen sådana frågor ställer jag i mitt huvud.

Min kära lilla häst som aldrig haft några sjukligheter eller skavanker. Nå väl det är ju som tur är långt ifrån livshotande.

Jag och Katt blir bara bättre och bättre kompisar. Hon sover näst intill varje natt i min säng och ligger hon inte bredvid mig när jag vaknar kommer hon inrusande som ett skållat troll så fort hon hör att jag rör på mig.

Hon är fruktansvärt gosig men aldrig klängig eller "för mycket". Och det bästa är hur lyckligt hon möter mig när jag kommer hem.

Jag älskar djur!

Kom över nån jurassic park-fotoappgrej på internet där man kan klippa in dinosaurier på sina egna bilder.

Ingen vidare klass eller trovärdighet men jag är ju så frälst i dinosaurier så jag gjorde mig en ful dinosauriebild ändå.

Jag vet inte hur länge jag har velat ha en bra kamera men det är något jag fortfarande anser att jag behöver. Man kan säga att hela mitt liv är snabbare än vad en telefonkamera klarar av. Min häst är faktiskt på tok för snabb för att fångas av min spruckna iphone. Det samma gäller mina två vilddjur som härjar i min lägenhet.

Egentligen vill jag bara kunna fota saker i rörelse. Vilket man kan med nästan alla kameror nu för tiden. Min lilla digitalkamera har slutat att fungera. Eller kameran funkar men den har touch screen och det är just det som har slutat att fungera. Jag kan inte ändra en enda inställning då den inte känner att jag petar febrilt på skärmen.

Käre gode gud, giv mig en kamera som jag kan ta fina bilder av mina nära och kära med...

Jag tycker inte så värst bra om semlor med mandelmassa i så min mamma gör pyttesemlor med sylt som fyllning istället.

Min kompis Katti är hemma i stan några dagar. Hon och alla hennes systrar fick rida på min fagra springare. För nåt år sen ramlade hon av min häst och blev lite skraj men idag gick det jättebra och jag är extra stolt över att min häst var så snäll.

Vi kunde alla enas om att hästridning kan sammanfattas i en sanningsenlig fras: bad to the bone!

Katti instagramade sin ridutstyrsel med en pose bredvid snyggÓfeigur.

Hittade en bild som kan beskriva min relation till djur. Främst mina egna.

Nu har jag torkat tomatkärnorna. Det blev ca 50 stycken totalt från en körsbärstomat.

Efter rekommendation från min mormor köpte jag såjord som jag fyllde en mindre kruka med, satte ca 5-7 frön i mitten av krukan, petade ner dom ungefär en centimeter, täckte med lite jord och till sist vattnade. Tar ca 2 minuter att genomföra hela akten.

Nu står krukan i fönstret och jag hoppas att små plantor vill visa sig om några dagar!

De senaste dagarna har varit ruskigt kyliga. Offe har fått vila både igår och idag för att jag tycker att det är för kallt för att rida. Jag vet att jag är vek...

Under veckan har han gått riktigt bra faktiskt. Taktren och snäll i tölten. Jag börjar bli riktigt peppad inför tävlingssäsongen! Hoppas såklart på lite bättre poäng än förra året.

Hemma hos mig är leken i full gång. Katten och kaninen härjar alltid som värst på morgonen.

Nu verkar båda ha en sexuellt ganska lugn period. Ågren försöker inte desperat att sätta på katten och katten har nyligen gått ur sitt löp eller vad det heter för katter så båda verkar rätt nöjda med tillvaron.

Idag var jag förbi på palt hos min mormor. Hon har en liten liten kruka där hon börjat odla körsbärstomater.

Att odla ätliga saker hemma tycker jag är fascinerande och kände med ens att det är något jag också vill göra. Mormor visade mig hur man ska göra och tillsammans så bestämde vi att skapa vår egen tomatodling.

Så hur gör man då? Jo, men börjar med att plocka en befintlig tomat som man plockar fröna ur. Dessa måste torkas nåt dygn innan plantering. Om man planterar blöta frön kommer dom bara att mögla och dö. Denna regel gäller generellt för det mesta man planterar. När fröna torkat planterar man ett gäng i en kruka med vanlig blomjord och hoppas på det bästa.

Hittills har jag bara börjat torka mina frön men jag lovar att informera vidare hur det går.

Solen skiner och fåglarna kvittrar! En perfekt dag att göra det mesta på men just idag blev det längdskidåkning. Det är första gången på 5 år som jag åker längd.

Anna-Sara hade Tekla med sig men hon drar inte så bra så vi kunde hålla samma låga tempo hela vägen. Skönt! Ett steg närmare mitt aktiva hälsosamma liv som jag tänker mig att jag borde leva.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/828086/images/2013/pic_5116487ae087c317de26d1a9.jpg" class="image">

Idag har jag åkt bandvagn med min far. Trampat spår flera herrans mil över stock ock sten, viltstängsel och enorma mängder snö. Just stenar var han duktig på att pricka, min far. Jag trodde jag skulle dö men se det gjorde jag inte.

Nå väl nu ska trampas några vändor till så kan alla glada pimplare skotra sig fram med säkerhet för att deltaga under rautaspremiären när så är dags.

Idag packade jag Kånken full med friluftsfika till jobbet. Mackor, blåbärsoppa, bananer, minimorötter, drickyogurt, tepåsar och varmvatten i termos. Jag kände mig som ett dagisbarn. Särskilt då min termos är grön, turmuggen är rosa och kånken är lila. Färgglatt är dock roligare än färglöst så jag skulle inte vilja ändra på något i min packning.

Anledningen till att jag hade med mig fika var för att jag inte hade möjlighet till varm lunch då jag befann mig mitt ute i vildmarken och inte kunde åka in till stan för att äta.

Blå himmel och strålande sol i kombination med fruktansvärd kyla. Tur att det är varmt och gosigt i bandvagnshytten.