Hästar alltså
Idag var vi och red. Jag lånade ut Ófeigur till Fredrik, jag lånade Indiana och Isolde red Gassi. Det hade kommit så pass mycket snö i Landvetter att vi broddade hästarna.
Turen började bra man ganska snart kom Isolde att fastna i ett träd och ramla av. Gassi gick iväg med henne löpandes efter. Indiana ville med Gassi men eftersom att jag aldrig ridit henne innan stannade jag hanne och vände henne mot Ófeigur som var sist i ledet.
Vi var åter på gården lagom till solnedgången.
Turen började bra man ganska snart kom Isolde att fastna i ett träd och ramla av. Gassi gick iväg med henne löpandes efter. Indiana ville med Gassi men eftersom att jag aldrig ridit henne innan stannade jag hanne och vände henne mot Ófeigur som var sist i ledet.
Jag finner det otäckt när andra ramlar av så jag vart så skakig att jag satt av. Jag tänkte att det var säkrast i fall Gassi får för sig att komma tillbaka i full färd och trigga igång hela gruppen till rally race.
Vi började gå efter Isolde men hon var ingenstans att finna. Fredrik red iväg efter henne vilket jag tänkte var klokt.
Missade en liten detalj.. Indiana kan inte lämnas ensam. Så fort Óffe var utom synhåll blev hon galet nervös och stegrade och skrek ut förtvivlade skrin som var så hjärteskärande att jag ville gråta. Strax därpå kom Óffe springandes tillbaka. Enligt Fredrik vart han alldeles orolig när Indiana skrek. Vilken hjältehäst jag har!
Till slut ringde Isolde som då fått tag på sin häst och vi möttes vid vägen där vi satt upp igen och red hem. Indiana var helt slut och drack ur varje pöl vi passerade.
Vi var åter på gården lagom till solnedgången.
Det är alltid kul att prova nya hästar. Jag hoppas få göra om den här turen men helst utan att någon ramlar av.
Kommentarer
Trackback
