Känslan av att förlora något oersättligt
Stilla försvinner hon, min kära farmor
Vad är det för ord egentligen? Jag hör, jag förstår. Jag kan bara inte ta det till mig.
Min kära lilla farmor som alltid varit en mästare i köket. Min lilla farmor som väver prydligare och mer mönsterenligt än en maskin. Min farmor som ofta säger fel namn men som ändå har full koll på släkten. Min farmor som pratar så länge i telefonen att man ibland glömmer bort att lyssna. Min farmor som reser utomlands utan större bäsvär trots 70+. Min farmor som så många älskar. Min farmor som aldrig varit sjuk, inte haft minsta krämpa. Min farmor är som vilken farmor som helst men som betyder mer för mig just för att min farmor är min farmor.
Det är även min farmor som i somras plötsligt blev dålig, började lida av plågsamma smärtor, fick diagnosen cancer, fick mer och mer ont och som nu stilla slocknar bort från oss. Det har gått så fort. I våras dansade hon som en ungdom på pappas 50-årsskiva. Idag ligger hon på sjukhuset och är så svag att hon knappt orkar hålla i sin tandborste. Inte mycket finns kvar. Hon väger inte ens 40kg.
Det gör så ont i mig. Så fruktansvärt ont. Jag kan inte föklara hur eller var det gör ont, det känns i varje liten cell. Jag klarar inte av att se henne lida. Vadå cancer? Jag har aldrig upplevt cancer. Inte så här nära, så här plågsamt.
Farmor har bara ett stopp kvar, slutstoppet på en 77 år lång resa. Det mål vi alla ska nå. Det som går under namnet döden. Död... Borta. Kommer aldrig mer tillbaka. Vi vet inte hur länge hon har kvar. En timme, en dag, en vecka. Känslan just nu säger högst några dagar. Hoppet finns men är litet. Kanske är inatt hennes sista.
Vi har sagt våra adjö, trots att farmor fortfarande är mer klar än mossig. Farfar vakar ständigt vid hennes sida. En över 50 år lång kärlek. Att han blir lämnad utan henne fullkomligt krossar mitt hjärta.
Den lilla lyckoamuletten med farmors namn bär jag runt min hals. Den får mig att må lite bättre.
Trots att livet har sitt slut är och förblir Kerstin Forsén min kära lilla farmor.
Jag lär mig att dansa sexigt
Katti tycker att jag dansar fulast i hela världen. Det gör mig ledsen. Därför håller jag på att lära mig en ny dans så att vi kan dansa loss på krogen utan att hon behöver skämmas över mig.
Katten kanske vill döda mig trots allt
Fast vad gör väl det. Hon är ju så söt.
Det kanske blir vinter, kanske inte.
Oron över vintern är fortfarande stor. Idag kom det dock lite, lite hopp när ett mycket tunt lager snö la sig på marken.
Tidigare idag när jag var ute med Dimva såg det ut så här:
Så där ryssigt, grått och tråkigt. Tanken på en sån här jul får ju en på riktigt att må dåligt.
Men sen kom det ju som tur var lite snö. I Jukkas lite mer än i stan.
Då blev vi glada, jag och Ófeigur ♥
Nattliv..
Det gick bra så nu kan jag bocka av ferrumgarderoben på min att-göra-innan-jag-dör-lista. Skönt, då är det ur världen. Det där med graderobsvärd är inget jag skulle vilja vara på heltid.
Peace!
Ófeigur skaffar ny kompis
Idag fick min kompis Therese testa min ståtliga springare. Hon var lite rädd så jag drog åt sadelgjorden lite extra hårt.
Trots oron gick det faktiskt jättebra och Therese var jätteduktig. Så nu är jag så där hemskt stolt som hästägare att jag innerst inne vill skriva att jag älskar honom mest i hela världen och att jag aldrig kommer älska någon lika mycket som honom + skiva Ófegur överallt dekorera det hela med tusen hjärtan. Men det är löjligt så det blir inget.
Bra miljöträning var det dock för samtliga deltagare. Tummen upp.
F is for friends who do stuff together
Imorse fick jag ett mms av min mamma. Det är en bild på mig och min lillebror Willy när vi leker på flygplatsen. Det vore roligt om grabben vill flytta hem igen. Vi brukar som ha ganska roligt åt det lilla.
Mjau
Nyan cat är en sån där figur som "alla" känner till men ingen vet riktigt varför. Har denna lilla kaka/katt något syfte? Teorierna är många.
Hur som helst, vem väljer att beatboxa Nyan cat och dessutom klä ut sig till denne? HIKAKIN är ju bara för trött.
Jag gjorde som dom andra...
Eller nää, oddsen för att jag ska orka det finns inte ens.
Nån gång kanske jag däremot ritar lite finare i paint. Man vet aldrig. Ha inga som helst förväntningar.
My Little Pony Love
Idag fick jag hem min ponnytröja. Den är så fin! Tack Femi Pleasure-Jenny för att du fixade fram den till mig. Den passar ypperligt till mitt bedårande hårspänne.
I ♥ Pony
Jag gillar män som liknar pojkar
Igår när jag inte kunde sova satt jag och lyssnade på NICO Touches the Walls som är ett japanskt band med kända låtar i bla Naruto.
Samtliga bandmedlemmar är födda år 1985 men utseendemässigt skulle dom lika gärna kunna vara 10 år yngre om du frågar mig. Då slog det mig att det kanske inte hade varit så dumt med en sån där liten japan som ser ganska liten och mesig ut.
Ta sångaren Tatsuya Mitsumura till exempel. Jag tycker att han ser ganska liten ut, både till ålder och längd osv. Skulle jag vara gift med honom skulle jag vara bossen. Jag skulle aldrig behöva oroa mig för att bli slagen och misshandlad i hemmet. Skulle han ens försöka skulle jag bara behöva sätta mig på honom eller ta honom i kragen och hålla honom på en armlängds avståd så skulle det problemet vara ur världen. Tänk sen när han är typ 50 och ser fortfarande bara ut att vara 35. Då lär jag ju ha en riktigt snygg man för min ålder.
Den här killen ser ju rätt så liten och söt ut till vardags men när han sjunger ser han helt galen ut. Vem vet han kanske är jättekul att hänga med, eller jättejobbig. Skulle han vilja bjuda mig på en dejt skulle jag förmodligen säga ja.
Jag och Sabina har ju faktiskt diskuterat det här med pojkar och män. Hon gillar män, rakt av. Jag gillar också män men helst män som ser ut som pojkar. Inte som barn då men jag föredrar killar som inte ser ut att vara så gamla och mogna. Därför lär ju en japan vara perfekt för mig.
Lite natthumor
Under Halloween hade vi riktigt roligt åt Antons senaste partytrick. Det härligaste i klippet är dock det goa skrattet från Katti. Det är även hon som är tejen i "Tjej åker madrass".
Här kommer Den överrörliga spökhanden.
Mycket nöje..
Veckans singel: Hanna!
Tjoho!
Titta vad jag har grävt fram. Till alla som känner sig ensamma erbjuder jag nu min lilla kompis Hanna B!
Hon är 17 år och sportar helst fotboll och snowboard. När vädret är dåligt spelar hon spel på sin Iphone men inte för att hon är speciellt bra utan hon "gillar bara att få vara med" som hon själv uttrycker det.
På den estetiska fronten är hon lite blyg men jag lovar att hon är en jävel på att baka. Kanske inte snygga verk alla gånger men lätt värda i smaken.
Hanna är en hundmänniska som avskyr katter. Alla andra djur går bra men absolut inte katter.
Tror du att Hanna kan vara kvinnan för dig? Tveka inte att höra av dig!
Jag var nära att spy
Imorse vaknade jag av att katten spydde. Det kändes ju lite jobbigt så där men det var inte förrän jag skulle torka upp det hela som jag insåg hur vidrigt det verkligen var.
Katter är kända för att hosta upp hårbollar men Milly hulkade fan fram en hel jävla limpa. Den var stenhård och såg ut som en gråaktig bajskorv doppad i slem. Jag ville svimma. Slippa plocka upp denna vidriga överaskning. Kväljandes lyckades jag få upp det hela och spola bort det i toastolen. Jag fick verkligen anstränga mig för att tänka glada tankar så att jag inte skulle spy.
Katter är vidriga djur men jag älskar dem ändå.
Brillex
I lördags var jag på bio med min mamma, min lillebror och hans kompis Vide. Tintin i 3D. Det här med 3D-brillor är lika roligt varje gång. Det tycker i alla fall min mamma som fotar sitt sällskap varenda biobesök.
Good Morning Lappland
Nu finns senaste filmen skapad av min gode vän Viktor ute för allmän beskådan på internet.
Personligen tycker jag att det är den absolut bästa han gjort hittills. Mysigt filmad med bra åkning till bra musik. Ett stort pepp inför vintern.
Det här är en film som kan ses och uppskattas av alla. Du behöver inte åka snowboard för att känna magin.
Good Morning Lappland from Viktor Björnström on Vimeo.
Det här är första dagen på resten av ditt liv Ófeigur
Nu kanske min mamma och pappa osv undrar varför jag rakat min ponny lite. Jo det är för att när man rider är det som att nån slår på en kran, en kran som det forssar svett ur. Det rent rinner efter halsen. Att raka honom ska minska flödet men framför allt kommer han att torka fortare när han svettats till oigenkännelighet. Nu får vi se hur stora förbättringar detta kommer leda till.
Kanske årets fulaste och sämsta bild men ändock en bild.
Önskelistan (uppdatering)
Jag vill lägga till lite grejer på min önskelista till jul/födelsedag.
PS3 konsoll
Köksmatta
Piano
Ny bräda
En svensk ordbok
Egentligen vill jag ju bara åka till Japan men jag gör mitt allra bästa för att komma på billiga saker jag kan behöva. Julklappar är ju kul och måste inte vara så märkvärdiga för att uppskattas. Jag blir jätteglad om jag får ordboken. På riktigt.
Jag glädjer mig även om jag får begangnade grejer.
Chillax
Jag önskar att jag också fick plats att sova på fönsterbrädan.
För hopp om snö
Jag vill ut och pröva vingarna. Det känns verkligen som att det är evigheter sen sist...
I believe I can fly... La la lalala..
