Min älskade häst
Offe har de senaste veckorna inte rört sig normalt. Han har inte töltat eller travat rent och visat orörlighet i både framdelen och bakdelen. Igår kom det en equiterapeut och kollade igenom honom.
Offe och Ember i solnedgång.
Det finns verkligen inget värre än när min allra viktigaste vän inte är som han ska. Det spelar ingen roll hur litet felet är. Jag har gått omkring med en klump i magen i väntan på equiterapeutens dom. Har han ont? Är han sned? Är det nåt annat? Hur ska jag göra, rida eller vila?
Igår släppte den där frätande klumpen. Offe är sned både fram och bak men han har inte ont och felen är relativt lätta att fixa. Det var inga ben i kroppen som var skeva utan det verkar som att allt är muskulärt. Visserligen kan det dröja några veckor innan han visar resultat och han kommer undersökas om en månad igen men just nu är lättnaden stor. Equiterapeuten var nästan helt säker på att Offe inte känner någon form av smärta, annars är han en sann mästare på att dölja det så som han stod och gäspade under hela undersökningen.
Så då kanske jag kan få koncentrera mig på skolan och rikta min oro mot den istället för att oroa mig för min bästa vän och trygghet i livet!
Som det kan vara ibland
Igår var jag för första gången och såg en allsvensk fotbollsmatch. Göteborg mot Gävle. Det var trevligt, kanske mest för att Jumme med kompisar fick fribiljetter för att de sa att de höll på Gävle. Dock fölorade dom med 4-0 så det blev inget firande efteråt.
Slutligen kan jag tillägga att jag snabbt skrotade idéen om att ta ut Devil minst en gång om dagen. Hon var så arg på mig efter förra utflykten att jag ska låta henne vara några dagar och sakta och metodiskt öka hanteringen av henne. Hon diggar verkligen inte att bäras i famnen. Hon tjurade så hårt att hon vägrade hoppa ur buren resten av dagen. Jäkla betongkanin! Jag som vill att hon ska vilja vara ute och skutta.
I övrigt spenderar jag helgen med att växelvis slappa och plugga. Skolan ger mig mer stress än vad jag önskar. Detta visar sig i att jag återigen har bakhuvudet fullt av mjällexem.. Så förbannat störande. Hur som helst går det framåt med skolan. Jag önskar att jag var mer effektiv och inte funderade så mycket men det är svårt att släppa på kraven. Jag vill alltid vara bättre än jag kan och det är mer en last än en bra egenskap.
Slutligen kan jag tillägga att jag snabbt skrotade idéen om att ta ut Devil minst en gång om dagen. Hon var så arg på mig efter förra utflykten att jag ska låta henne vara några dagar och sakta och metodiskt öka hanteringen av henne. Hon diggar verkligen inte att bäras i famnen. Hon tjurade så hårt att hon vägrade hoppa ur buren resten av dagen. Jäkla betongkanin! Jag som vill att hon ska vilja vara ute och skutta.
Nya planer för Devil
Idag har jag bestämt mig för att ta ut och rasta Devil minst en gång om dagen. Detta för att hon inte har någon tillgång till utevistelse på annat sätt.
En fundersam Devil på dagens utflykt i parken.
Egentligen vet jag inget om hennes bakgrund. Den förra familjen sa att hon varit inne mest. Jag tror faktiskt på det för de gånger jag tagit ut henne har hon aldrig försökt äta gräs. Det är som att hon inte förstår vitsen med färskt gräs eller så kan hon inte slappna av i sele, jag vet faktiskt inte.
Nu ska vi alltså träna på det där med utevistelse i sele. Förhoppningsvis kommer hon att tycka om det. Om inte annat får hon sträcka på benen och springa på fortare än hon kan i lägenheten.
Studiebesöker
Idag ska vi på studiebesök på stadsmuseets magasin. Vi har varit där en gång i a-kursen också men nu är vi c-kursare och får därför lite mer ingående information den här gången.
Äntligen har jag fått börja skriva i min skrivbok som jag fick i födelsedagspresent! Tack mamma! Den fungerar utmärkt, just vad man kan förvänta sig av en skrivbok!
Skolan har gått bra hittills men det här med att skriva c-uppsats känns svårt. Jag vill skriva om Malmbanan men det kanske inte kommer att gå då det riskerar att bli mer historia än arkeologi. Jäkla trist ibland.
Försöker komma tillbaka
Hejsan hoppsan bloggen!
Här med ska jag åter försöka att skriva om mitt liv och leverne. Det är bara det att jag har alldeles för kul och för mycket att göra för att ta mig tid att föreviga allt på internet. Det mest effektiva sättet att följa mig är på instagram, fast det gör nog de flesta som tar sig tid att läsa denna blogg redan.
Jaha ja, det har hänt mycket sen sist. Efter första grävningen i falköpning har jag hunnit gräva på samma plats en gång till. Det var faktiskt roligare den andra gången. Kul med helt nya människor och skönt att ha lite mer koll.
Sommaren var riktigt bra. Vädret var för varmt och sömnen dålig men utöver det var det förträffligt.
Nåväl, här följer lite bilder sen senast!
Jag har förförsta gången i mitt liv spelat tennis.
Ridit massor på min häst.
Tränat med Devil.
Vunnit en tävling med Offe och dessutom fått pris för harmonisk ridning.
Sett en ankfamilj.
Blivit kär i en tjur.
Börjat fota med fisheye-lins.
Firat midsommar med världens sötaste Jon-Henrik.
Offe har haft sin första hälta. Jag trodde det var sprickan, han vara bara felskodd och problemet löste sig efter en omskoning.
Jag har fått en kyss av samma tjur som jag tidigare blev kär i.
Haft besök av pappa och Helge.
Träffat Helene och Lilja.
Flyttat Offe med gamla kompisar till nya kompisar på Hisingen.
Åkt båt.
Gosat med Katt.
Varit på fottiträning med Jon-Henrik.
Kollat Neil Young i Stockholm.
Varit på Way out West.
Ridit både Gassi och Indiana
Ridit barbacka.
Det var en snabb uppdatering i bilder!
I helgen var jag med farfar och kusiner i Polen men det skriver jag om senare.
Puss å de...
