Nu börjar det kännas
Efter fyra dagars grävande följt av två heldagar på bräda följt av ytterligare grävning utan någon egentlig vila där emellan, har jag sannerligen börjat känna mig sliten. Det värker i princip i alla mina muskler och leder. Två dagar grävning kvar sen blir det fasiken en sovmorgon.
Det som kan se ut som framtanden på exempelvis en kanin är faktiskt kindtänderna på denna forna varelse. Så jäkla liten är denna käke. Det är det sista vi hittade i stick 5. Rutan jag och Kenneth grävt i sedan förra veckan är nu svslutad och vi har börjat gräva ut en ny. Förvisso utan fynd än så länge. Första sticket innehåller sällan särskilt mycket fynd baserat på övriga rutor.
Idag kom regnet först när det var dags att ta kväll men från lunch hotade riktigt svarta moln runt omkring.
Vi hade dock turen att få gräva just på ett ställe där solen sken och kunde därför trotsa mörka moln och hotande oväder.
Samtidigt känns det tråkigt att det snart är över. Det har varit som att gå till jobbet och jag som älskar att jobba kommer att sakna det här, känslan av att göra någon form av nytta.
Dagens fältarbete bjöd egentligen inte på någonting. Jag hittade bitar av gnagartänder och en pytteliten käke från en sannerligen liten gnagare. Tänder är fortfarande mitt favoritfynd och från någon gnagare hade jag hittills inte hittat någon tand så jag är helt klart nöjd med dagen.
Imorgon ska jag gräva som aldrig förr. Jag vill hinna komma ner en bit i den nya rutan innan det är dags att lämna utgrävningen på fredag.
Kommentarer
Trackback
