Matilda Forsén

Idag är det ett år sedan min älskade Ågren dog. Jag minns honom med glädje och kärlek men jag saknar honom i sorg. 
Till Ågrens minne har jag köpt en krukväxt med svartlila blad kallad "calla". Jag hade tänkt köpa en orkidé i hans minne men snubblade tidigare i veckan över denna skönhet med sina mystiska, mörka och något dystra blommor. Den talade till mig så där som bara växter kan så det fick bli den.

Katt har snart tuggat ihjäl min paprikabuske helt och hållet.Fin va?
Tur att jag köpte mig ett par höga stövlar. Offe verkar det dock inte gå någon nöd på trots att han måste gå över världens taskigaste lera för att komma in och ur hagen. Hagen är som tur är inte helt upptrampad men illa nog.
Jäkla omysigt...

Anlände just till stallet. Det tokspöregnar. Jag vill inte kliva ur bilen. Det är dessutom inte bara regn utan snöblandat sådant. Hur är det meningen att jag ska kunna tänka positivt i sånt här väder? Vad fan är fördelen? Jag kan verligen inte komma på en enda bra sak med så här tråkigt väder. Tur jag har regnkläder fast är det verkligen så positivt att få använda dem? Det bästa hade ju varit att slippa kan jag tycka.

Jag älskar Katt mest i hela världen. Särskilt på mornarna för då är hon så väldigt gosig.

Idag red jag på min häst för första gången på typ två veckor. Jag hostar lite fortfarande men jag överlever inte om jag inte får göra roliga saker som att rida. 
Min bästa häst gör mig glad fast jag har fortfarande hemlängtan. Det vore skönt att slippa leran.

När min häst dricker tar han oftast några klunkar för att sedan ha vatten i munnen och liksom suga en stund på det. Jag har påpekat det för Jumme och han har själv fått vittna till det. I övrigt är det inget jg tänkt desto mer på. Det har uppenbarligen Jumme gjort för tidigare i dag fick jag ett sms där han skrev:
Kanske är Jumme en sanndrömmare, kanske suger Offe på vattnet för att värma det och slippa ilningar. Jag har ingen aning. Kan hästar få ilningar i tänderna? Om någon vet är jag tacksam för svar!

Igår lämnade jag in tentan så då passade jag på att unna mig en krukväxt för 50 kronor på coop. Katt gillar att tugga på mina växter, än mer gillar hon att gräva ut jorden ur krukorna. Den här krukväxten är placerad på vardagsrumsbordet. Vi får se vad hon gör med den...

Jag har haft en hård vecka. För ungefär två veckor sen började jag småhosta. Det hela har bara blivit värre och värre och efter att ha hostat så jag spytt fyra dagar och dessutom fått ont i hela kroppen på kuppen gick jag till doktorn för att ta reda på om något var galet. Jag har inte haft feber eller andra åkommor vilket ändå är bra för hos doktorn fick jag veta att jag inte har någon farlig infektion och då kunde han skriva ut stark medicin åt mig.
Den stora favoriten bland alla hostare i landet; cocillian. Vilken grej. Samma som jag fick utskrivet när jag hade luftvägskatarr. 
Jag började behandla fråga två som handlar om etiska perspektiv inom arkeologi men kom inte längre än att slå upp etik och moral i ordboken innan mina ögon ville sova. Så nu är det precis vad jag ska göra. För hemlängtan har jag också, nå så djävulskt.

Efter att ständigt ha behövt göra sig besvär och åka långa sträckor för att skriva ut papper som har med skolan att göra bestämde jag mig för att köpa en egen skrivare. 
Helst ville jag ha en svart med den fanns bara i vit där jag köpte den. Den är dock mycket fin i alla fall. Mitt lilla hemmakontor är en ren fröjd. Numera lever jag ett studentliv i lyx.

Göteborg bjöd på minusgrader ca två veckor innan värmen kom tillbaka. Lite snö hann vi få men nu är det bara slask kvar vilket betyder att leran tar över vilken dag som helst.
Jag valde att lösarbeta honom idag. Underlaget på ridbanan är en mix av slask is och sand så det är lika bra att han får springa lös och bara behöva tänka på sin egen balans.
En nöjd häst som ruskar av sig efter dagens lilla motionsrunda. Det är tur att jag har honom. Det är så lätt att le i Offes sällskap.

Idag hämtade jag min rättade norden-tenta. Jisses, det var på håret att jag inte fixade ett VG. Tre VG- och ett G+ på de enskilda frågorna men det räckte för att få VG i slutbetyg. Att döma av kommentaren jag fick av ena läraren för tentans andra hälft (tentan var i två delar som vardera lämnades in till två olika lärare) tror jag bestämt att hon gillar mig.
"Du resonerar bra i båda uppgifterna och ditt kritiska förhållningssätt gentemot tolkningsbilden är påtaglig (och det är bara bra - man SKA vara kritisk och fundersam). Kul att se att du använt så mycket olika kursböcker - jag gissar att du lärt dig mycket på kuppen."
Nu återgår jag till min pågående delkurs och hemtenta. Det är slitsamt att ligga på topp och den tenta jag har nu vill jag verkligen få upp betyget på. Vore verkligen tråkigt att halka ner på G! 

Nu sitter jag här igen med hemtenta nummer tre sen jag började plugga i höstas. Det är samma visa varje gång: oro och ångest blandat med viljan att lära sig ämnet och främst att förstå allt också.

Det är just det man bevisar i sin tenta, att man förstår och att man har lärt sig det man ska kunna. Rädslan för missförstånd är dock ständigt där. Tänk om jag helt har missuppfattat frågan? Tänk om jag blir underkänd? Även om man får göra om tentor tusen gånger måste det vara så otroligt omotiverande att få ett sånt bakslag som en omtenta. Det är min stora skolskräck.

Hittills har jag legat på topp med högsta möjliga betyg förra terminen som jag dessutom har 100% närvaro på. Där ger jag mig själv en hjärtlig klapp på axeln.

Idag köpte jag biljetter till fredagen under Göteborg Horse Show. Jag är aspepp! Det ska bli så himla kul! Efter alla år av tvtittande ska jag få uppleva lite tuff ridsport med mina egna ögon. Det bästa av allt är att Jumme VILL följa med. Jag har inte ens tjatat. Åh så kär jag är i honom. 
Världens bästa Offe efter lite löshoppning i slasken. Jag hoppas på att få en stor dos inspiration under horse show-helgen. Det kanske blir ett hoppekipage av oss ändå.

Nu tar jag mig lite tid till bloggen. Det här med att blogga ligger uppenbarligen inte tvärhögt på min priolista men så är det bara. Jag gör ett försök att åter igen få lite bättre flyt med inlägg men jag lovar ingenting! Kom ihåg det mamma!
Nu har jag äntligen fått träffa mammas minihund som når en halvvägs till knät om hon står på bakbenen. Katt har aldrig sett så biffig ut som brevid den där lilla odågan.
Men som de små liven kom att tycka om varandra! 
På julaftonsmorgonen blev det landy för allt vad lugorna pallade.
Så mycket finare utsikt än i Göteborg. Snö är det grannaste jag vet.
Givetvis blev det ett besök på kära gamla Luossa. 
Nyårsafton började med ett besök i Arjeplogs hemmabacke. Snön föll troget hela dagen och det var bästa puderåkningen jag haft på länge.