Matilda Forsén

Igår fick vi vår första hemtenta utdelad. Vi har till 7 november på oss att göra klart den men jag är lite nervös. Dessutom har vi grupparbetet som ska vara klart nästa vecka på torsdag.

Det är mycket att läsa nu. Till den här delkursen har vi tre böcker, alla fulla med information och alla på engelska. Tur man inte har det språkliga emot sig i alla fall! The rise of bronze age society och Dawn of Europe är svintråkiga för i båda dessa har författarna snålat med bilder och andra knep för att hålla det hela intressant. The human past är bra dock tycker jag. Den boken använder vi mest så det är ju trevligt att den är kul att bläddra i.

Att värna om miljön.. Det måste vara nutidens slogan. Hemma hos oss gör vi så gott vi kan för att vara energisnåla. Vi sopsorterar, duschar sällan och köper i största möjliga mån ekologiska, kravmärkta produkter.

Det finns dock punkter vi helt falerar på. Jumme tänder exakt varenda lampa i hela hushållet, oavsett tid på dygnet med argumentet att han inte ser nånting annars. Jag älskar det faktum att vi har golvvärme i badrummet och vill helst ha på värmen där dygnet runt. Jag är inte den enda som gillar golvvärme. Fråga Katt, hon älskar nog golvvärme mest av alla!

Att vandra i dessa jättelöv känns inte som att gå på björklöven hemma. Jag förstår varför folk i södern är så förtjusta i hösten. Det är lite mäktigare med olika träd och dessutom är hösten lång här och inte över på ett ögonblick som hemma.

Då är han äntligen färdig med sprutorna min käre häst. Sista veterinärbesöket tills det är dags för vaccinering får jag hoppas.

Nu är han uttråkad min grabb. Idag ville han absolut inte stå still när jag stannade och småpratade med Inge som satt på sin fyrhjuling. Inge är herren på gården. Offe steppade och steppade och när han till slut stod still var det för att gnaga lite på fyrhjulingen. Han som i vanliga fall är känd för att vara snäll och väluppfostrad. Han är tokleds på att stå ensam. Imorgon får han äntligen gå tillbaka till sina kompisar.

...i mitt hjärta vill jag ha en katt till. Jag älskar Katt men tänk vad glad hon skulle bli om hon fick en kattkompis. Helst vill jag ha en massa djur hemma men det skulle aldrig Jumme gå med på.
Nå väl. Hittar jag en övergiven katt tar jag hem den. Så är det bara. I ett räddande syfte tror jag inte att han hade haft hjärta att neka en katt till. Oddsen är dock inte särskilt stora för att jag ska hitta en katt bara så där. Än kan han vara lugn.

Ha! Trodde jag ja!

Här blir ingen filmkväll. Inte om man inte kollar film ensam det vill säga.

Jumme föreslår film, laddar ner en och somnar. Två sekunder senare joinar Katt honom. Jag som faktiskt gärna hade sett en skräckfilm som fått mina tankar från fästingar och elände ett tag.

Vad gör jag nu?

Fan...

Idag är vädret inte alls med oss. Grått och regn. Offe verkar det dock inte gå nån nöd på. Han äter glatt sitt hö. Febern håller sig nere, 37,8 grader idag vilket är normalt för honom. Han har bajsat duktigt också, fasta fina bollar. Om en timma kommer veterinären för dagens injektion.

Lite senare tänkte jag ta ut honom på en liten promenad. Även om han ser ut att trivas i sin lilla ruta känns det taskigt att ha honom instängd på ett så litet område. Hoppas det slutar regna snart.

Ófeigur har fästingsjuka eller anaplasma tror jag egentligen att det heter. Han kommer att få besök av veterinär för en spruta penicillin varje dag till och med måndag. Efter det ska han försiktigt sättas igång och efter en vecka kan han sättas igång lite hårdare. Sen är han rehabad och klar.

Idag har jag hängt 5 timmar i stallet. Jag försökte vara sällskap åt min ensamstående häst så gott jag kan. Jag mockar hagen, borstar honom, vattnar honom, matar honom och när jag inte gör nåt annat sätter jag mig i hagen och läser en bok. Det är dock hjärtekrossande när han följer med till grinden varje gång jag springer in och ut. Jag fick veterinärens tillåtelse att gå med honom och beta lite gräs. Annars är det sträng vila som gäller.

Jag väntar tålmodigt på att veterinären ska ringa angående provresultaten. Det vore fint om Offe får gå med sina kompisar snart igen. Han trivs mycket bättre om han slipper vara ensam.

Idag var jag och köpte ett nytt regntäcke till Offe. Givetvis ett lila sådant. Så länge vädret tillåter tänker jag ha honom ute men eftersom att han är sjuk och det kan komma spridda skurar när som helst får han gå med regntäcket på dygnet runt. Åtminstone tills han får gå med sina kompisar igen och kan beta hela tiden. Nu när han står i sjukhagen måste han stödmatas då gräset inte räckte längre än första dagen.

Min käre lille gosse!

Och så började helvetet. Ångesten som uppstår när bästa polarn blir sjuk.

Jag ångrar inte att jag tog hit Ófeigur men nå är det typiskt att han efter bara två veckor får skyhög feber. Termometern sa 41,1 som högst igår och när det inte kommit ner på mindre än 40,7 imorse fick jag ringa ut veterinären för ett blodprov. Provsvaren kommer imorn men veterinären var nästan helt säker på att han har åkt på ett släng "fästingsjuka".

Alla som känner mig begriper att jag grinat i två dagar. Det känns lite bättre nu när han fått febernedsättande och antibiotika. Febern har gått ner så drogerna funkar tack och lov.

Dagens kalas slutade på 2400 spänn. Det blir tufft men det är det värt. Jag ska se hur mycket försäkringsbolaget är beredd att kicka in.

Nu ska jag försöka att lugna ner mig. Det hade vart skönt om Offe själv kunde ringa och berätta om han börjar må sämre, så man vet när det är illa.