Mitt kära Arlanda

Då sitter jag här igen. Arlanda och jag, det får bli titeln på min självbiografi.

Varje gång jag hamnar här i väntan på diverse avgångar så saknar jag mina djur orimligt mycket. Fy fan vilken separationsångest jag drabbades av i stallet igår. Det är ju löjligt. Och just nu i denna stund tänker jag på vad mysigt det vore om Ågren var här.

Sen när jag väl är framme hos Jumme, då ägnar jag knappt mina lurviga älsklingar en tanke. Man är ju en skam för sig själv.

Om ca 2,5 timmar flyger jag till Göteborg. Det är bara att härda ut...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0