Låt mig bara få vara död, just bara lite
Jag har jobbat min sista dag på Icehotel. Jag var trött redan i morse och nu är jag så sliten att jag verkligen på riktigt vill lägga mig ner och avlida. Bara för en dag eller fem. Sen vill jag glatt leva igen.
Kirunagalan... Vad är det för ett påhitt? Varför sa jag att jag ville jobba på den? Nu vet jag att jag verkligen inte ville jobba. Att man alltid ska vara så efterklok när man mår bäst av att vara förklok. Sånt besvär.
Detta har dock lett mig till en ny vikling vad gäller kärleken till min häst. Under de senaste timmarna har det blivit tydligt för mig att jag verkligen älskar Ófeigur för att han bär mig. Han kan till och med springa jättefort och bära mig samtidigt. Jättelångt kan han bära mig. Ja, han bär mig vart jag ber honom att bära mig och jag behöver aldrig bli trött i fötterna eller önska förkorta mitt eget liv. Han den där Ófeigur, han är en riktig hjälte.
♥
Kommentarer
Trackback
