Matilda Forsén

Sen jag uppdaterade bloggen sist har jag fyllt 22 år, känt att jag nog ska trivas på mitt nya jobb, tagit mig in i blåbussen med en ståltrådsgalge, tagit hem två hyfsat antika byråer, fått med ett spöke hem via ena byrån, åkt till Göteborg, blivit tilltalad av främlingar på gatan, blivit spöad i diverse TV-spel osv.

Första dagen på mitt nya jobb. Har mest bara introducerats till vad som gäller och vad som komma skall. Jag tror att det blir bra och blir det inte det så löser det sig. Blir fint att köra traktor även om den är liten och inte riktigt har fungerande värme i hytten. Man får inte vara så petig. Man kan ju klä sig fast dra mig baklänges vad jag frös idag. I Jukkas vare så kallt att hästarna inte fick komma ut i morse. 

Nu håller jag på att bränna mig en CD-skiva sen tänkte jag tackla Jukkaskylan. Bara golfstackaren startar vilket jag faktiskt betvivlar.

Jag har gjort en riktigt bra deal. Katti köper mina gamla bindningar för 700 spänn + Zelda: Ocarina of Time till n64! Hur bra deal som helst. Jag är så lycklig! Nu slipper jag låna spelet på obestämd tid för nu är det mitt. Det är nästa så att jag vill sjunga.

Det är alltid trevligt med filmkväll.

Idag dokumenterade jag när jag glatt försökte trixa och leka med min häst. Jag vet inte vad ni andra tycker men han känns just inte så entusiastisk...

Jag har jobbat min sista dag på Icehotel. Jag var trött redan i morse och nu är jag så sliten att jag verkligen på riktigt vill lägga mig ner och avlida. Bara för en dag eller fem. Sen vill jag glatt leva igen.

Bara för att jag verkligen borde sova nu.

Hur kan denna streckgubbe till människa dansa som han gör? Varför ser han ut som Napoleon Dynamite?

Det börjar närma sig min födelsedag och jag tänkte påminna alla där ute hur snäll jag varit och vad fina presenter jag förtjänar. 

Tomten var snäll i år men missade en del från min tidigare önskelista. Dessa önskemål står kvar så jag börjar med att repetera.

Jag vill fira mina 22 år i livet med följande önskemål:

Det bästa med att gå i skolan är att man har skolgympa. Då är det ruskigt tråkigt om man som jag, inte går i skolan. Det finns dock en fin lösning: hyr en skolgympasal och kör egen skolgympa.

12 tappra krigare samlades i Hjampis b-hall för att mäta sina krafter i volleyboll. Till mitt lags stora förtret var jag överlägset sämst och satte bara en serv på hela kriget. Mina armar är lila, svullna och täckta av bulor. Jag ger mig själv en liten guldstjärna för att jag tappert försökte. Slutdomen för mig blev: "Matilda, imorn går du på gymmet". 

Just nu är jag lite smågrinig. Idag hade jag verkligen velat tvätta alla mina kläder bara för att idag hade varit en bra dag där jag kunnat ta mig tid och tvätta mina berg med smutsiga kläder. Men hej, nej den gubben gick inte. Det är den där Åberg som kör heldag i tvättstugan igen. Vilken skräll! NOT. Näst intill årets samtliga söndagar är bokade av Åberg men just så klart i dag, fredagen den 13:de skulle mönstret brytas. Jävla oflyt.
Åberg tvättar överlägset mest i hela huset. Om jag hade tvättat så ofta som Åberg hade jag köpt en egen tvättstuga. I alla fall helt säkert en egen tvättmaskin.

Nu äre dags att släppa dysterheten i min stackars blogg och återgå fullt till det normala.

Just nu jobbar jag på Icehotel bygg. Det är ganska slitsamt så på rasterna passar vi på att fila på fingerfärdigheten i form av plockepinn. Det är en kamp mot rädsla, förödmjukelse och sannslöst skakiga händer. Det är ingen lek, "vi har ju Parkinsons hela högen" som Jenny uttrycker det.

Dock är jag riktigt vass på just plockepinn. Mina fingrar är inte mycket tjockare än pinnarna vilket gör att jag kan skaka fan så mycket mer på handen utan att jag råkar ta i alla andra pinnar på kuppen i jämförelse med min kollegor. Förra veckan vann jag med 88 p av typ 155 möjliga (fattas några pinnar av okänd valör) mot hela tre andra spelare.

Kanske är det plockepinn jag är menad att vara världsmästare i.

Min snärtiga mamma fyller 47 bast idag. Grattis Rutan!

Det har varit en lång dag. Jag bestämde mig för att köra halvdag på jobbet för min inre frids skull. Efter det väntade begravningen. Idag tog vi ett sista farväl av min älskade farmor.

Model lab har varit i stan och donat hela helgen. Hela halva stan var inbjuden plus jag. Mitt enorma minus intresse för smink och liknande gjorde att jag ställde upp på spektaklet. Lite variation skadar inte. Eller?

Igår sålde min bror mig för en kolt. "Är det allt jag är värd?" undrade jag då. Folk runt om kring deltog i debatten och det konstaterades då att koltar är dyra och kräver massor av jobb för att trixas ihop så egentligen var det han som böt bort kolten som gjorde en förlustaffär. Det är härligt att veta att mitt värde ligger just under en kolt så slipper jag fundera om jag skulle bli till salu nån gång längre fram.