15 år senare

Nyss var jag på bio. Titanic i 3D. Min kära Jon-Henrik följde med och det kändes så sjukt ostigt när vi klev in på folkan. Kärleksfilm i kombination med en pojke och en flicka är äckligt klyschigt. Fast jag kan lova att det var värt det. Fortfarande så sjukt bra film ;)

"Never let go Rose!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0