Matilda Forsén

Nu är det ju så att Anna-Sara sålt Úlfur och för att minnas våra goda stunder har jag klippt ihop en liten bildspelsfilm.

Att hoppa i sängen är ju kul, särskilt om man får hoppa till lite skön musik.
Ett tips till alla som känner sig lite nere.

Min bror och hans sambo har skaffat en liten valp. En mycket liten men totalt bedårande chihuahua. Jag är tokkär i den lille krabaten. Han lär med största sannolikhet hata mig när han blir större för jag kan inte låta bli att plocka upp honom ungefär hela tiden.

Hahahaha jag blir bara mer och mer övertygad, det här måste vara mina drömmars japan!

.. blå Zelda-ocarina!
Shit vad awesome det hade varit! Jag hade spelat på den hela tiden. Min panflöjt är fin men det finns uppenbarligen mycket finare blåsinstrument.

Idag fick jag min häst att helt och ållet buga för mig. Inte helt frivilligt men det var första gången han la ner ena frambenet på marken och verkligen bugade.

Jag började för några veckor sedan att försöka trickträna Ófeigur. Att buga är det första jag försöker mig på. Det har varit kul men ganska klurigt. Han är inte den typen som går att muta så lätt. Vill han verkligen inte göra som jag ber honom så kan inte ens godis få honom att ändra sig.

Som så många andra har jag lyft ett framben och samtidigt med hjälp av godis lockat in huvudet mellan benen i hopp om att han ska buga. Oftast har han bara satt in mulen mot benen och vägrat gå djupare med huvudet. Idag chockade han mig ganska kraftigt. Jag hann bara lyfta benet så la han det på marken och verkligen satte huvudet under sig. Det var inte heller någon stress utan lugnt och fint tog han upp sitt ben igen och bara stod där medans jag blev eld och lågor över hans hemliga förmåga.

Det här har verkligen peppat upp min lust att trickträna på riktigt. Han är ju så lättlärd min älskling.

Jag är så stolt!

Mitt bästa armband har fallit i bitar. Jag är inte helt säker men jag tror att det har suttit på i ca 2 år, kanske längre. Det var Anna-Sara som gjorde det åt mig. Hoppas hon vill göra en ny..

När Sabina inte är hemma får Dimva tjuvmysa i soffan. Det är bara för att jag känner mig så ensam och vill ha lite närhet.

Tant Sikku(50+) har gjort en egen skräckfilm. Hon är ju bara för trött.

Just nu är det full karriär hemma hos mig med 3 människor och 2 hundar. Jag och min inneboende Sabina med sin hund Dimva bor här permanent och nu är Sabinas syster Becka med sin hund Lucy här några dagar på besök.
Jag måste säga att det är jättekul att ha hundar hemma. Dimva är jättego och fin och jag bara älskar denna fulsnygga gatukorsning Lucy. För min del hade hon gärna fått stanna för alltid.

Maskulina Lucy

Dimva

..men han har varit fetare.

Februari 2009


Juni 2009


Augusti 2010


November 2010


September 2011
Nu når i alla fall mina fötter längre ner än magen ;)

Just det, nu har ju äntligen The legend of Zelda: Skyward sword fått ett releasedatum! 18 november släpps alltså det senaste spelet i Zeldaserien. Det är just för detta jag älskar mitt Wii. Förväntningarna är enorma och jag tror verkligen på det här.
Som jag har väntat. Det kommer bli legendariskt.

Sista tävlingen för säsongen är avklarad. Helgen i Boden var på många sätt varierande.

Efter något som kändes som en evighet kom vi till slut fram till PEAB-travet i Boden. Offe var pigg ocg glad trots flera timmar i transporten. Testade travbanan och ovalen och han tickade på som en klocka.

På lördagen var det tävlingsdags och jag red så jävla dåligt. 100% olycklig och besviken på min ryttarinsats men 200% stolt och nöjd över det faktum att min häst beter sig hur snällt och fogligt som helst. Blandade känslor studsade runt i mitt trötta huvud men till slut tog jag mig samman.

På söndagen var det finaler. Jag låg sist och kom även sist i båda finalerna. Dock var vi bara 3 respektive 4 i vardera gren. Vad gäller tölten är jag dock sjukt stolt över slutpoängen 4,11 då vi har det kämpigt med samtliga moment i den klassen. I fyrgången failade vi galoppen igen men tog oss upp i en slutpoäng på 4,17. Målet för tävlingen höll alltså då jag hade lagt ribban på att komma över 4 i slutpoäng.

Mycket kan göras bättre vilket var väldigt tydlig denna tävling. Jag som ryttare måste verkligen bli väldigt mycket bättre och det ska jag fan se till att bli under vintern. Nästa år är det upp till bevis.

Min pappa var min personliga fotograf. Måste tyvärr säga att han inte är den bästa på det. Något annat som blev uppenbart denna helg är att jag måste skaffa en bättre kamera. När jag blivit lite rikare ska jag köpa en systemkamera. Med en bra kamera kan man få dugliga bilder med en dålig fotograf.

Nå väl, en respektabel bild fanns det i alla fall. I skritt.

Mitt senaste mästerverk kallar jag kort och gott för "Ófeigur".

Imorn drar jag och Ófeigur på tävling i Boden. Det kommer bli väldigt spännande. Jag litar som vanligt fullt och fast på min häst, det stora problemet är jag själv. Eller snarare mina sviktande nerver. Jag blir halvt paralyserad bara av det faktum att det är tävling. Det påverkar mig på så sätt att jag inte riktigt känner hur hästen går för att jag är så satans spänd. Att vara spänd gör också att jag inte riktigt kan rida. Jag bara sitter där. Min förhoppning är att nån gång bryta denna stela förskräckelse. Det här blir våran 7:de tävling tillsammans så nu får det banne mig vara nog med svammel och mer ridning.
Jag lovar och svär, jag ska göra mitt bästa!

Idag kändes det som att Offe litar på mig tillbaka. För första gången lät han mig gå fram till honom när han låg och vilade. Det har aldrig hänt förut. Jag satte mig ner och lutade ryggen mot ena bogen och där hade jag kunnat stanna för evigt. Det var som att hitta hem. Min häst är mitt livs bästa investering.