Sånt som händer...
Idag bestämde jag mig för att sparka liv i min dator som fått vila en vecka. Jag har helt enkelt inte haft varken tid eller lust att spendera min tid med min dator. Mycket har dock hänt sen jag uppdaterade bloggen sist.
Förra lördagen hade vi fest hos mig. Det var kul tills det sög. Min glasdörr till vardagsrummet fick sig en smäll då två flickor kastade en bomerang för allt vad dom var värd utan att tänka på att dom omslöts av väggar och dörrar. Glaset är sprucket men som tur är rellativt intakt. En kille voltade ner i min soffa och sparkade på kuppen till bordet så att hela tre glas gick i bitar. Soffan blev under natten/morgonen dessutom besudlad då två personer valde att ha samlag i den. Det var öl hela köksgolvet och jag konstaterar: Aldrig mer fest hos mig! Ni som var där kan glädjas åt att ni fick uppleva något som i folkmun brukar kallas för once in a lifetime.
Jag är åter igen arbetslös men det hoppas jag kunna ändrå på till veckan.
Ófeigur har varit så duktig och snäll den här veckan. Jag blir nästan rörd. Utan honom vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Han är så lätt att älska och dessutom skulle han aldrig trasha min lägenhet.
Jag är bjuden på 30-årsfest och har fått i uppgift att ansvara för musiken. Skyll er själva.
I går flyttade en katt in hos mig. Mina ensamma dagar är över.
