Matilda Forsén

Lördag, jag är ledig. Helt okej må jag säga.
Malene berättade tidigare för mig att det spökar i stallet och i går fick jag själv uppleva lite spökerier.
Jag höll på att ta ut hästarna på morgonen när det lät som att ytterdörren flyttade sig. Det är en stor tung dörr som inte flyttar sig själv så jag kollade om det kom någon men det gjorde det inte och dörren hade inte flyttat sig heller. Tänkte inte så mycket mer på det. När jag skulle leda ut Pus en annars snäll Achal-teké så spurtade hon förbi dörren. Egentligen var inte det heller så konstigt. Hästar är levande och gör inte alltid som dom brukar. Det var när jag kom in och stängde dörrarna som det blev lite obehagligt. När jag stängde den inre stalldörren (är som en liten hall man går igenom) upptäckte jag att en dörr, som jag inte visste fanns hade öppnat sig bakom stalldörren. Dennna läskiga dörr, som är kamouflerad i väggen är dörren upp till vinden. Jag såg en brant, smal trappa av mörkt, gammalt trä. Det var bara så ruskigt obehagligt. Vindsörren är inte speciellt lätt den heller så jag vette fan hur den kunde öppna sig själv bara så där. Hur som helst kommer jag aldrig våga gå upp där själv... aldrig.