Matilda Forsén

Jag var trött. Jag hade knuffat den gröna skottkärran en bra bit. I skottkärran låg en dunk fylld med vatten. Den skulle tömmas inne hos vilddjuren.
Jag öppnade grinden och slank snabbt in. Jag trodde att jag klarat det men han var redan där. Långa spetsiga horn redo att gå till attack. Jag höll emot med mina bara händer men visste att det var lönlöst. Med staketet i ryggen fanns ingen väg ut. Plötsligt slutar han och jag tömmer dunken så fort det bara går. Jag skyndar mot grinden, friheten. Med dunken som sköld hinner jag precis undan hornen som jagar bakom mig.
Jag trodde jag skulle dö.