Matilda Forsén

Idag träffade jag min pappa för första gången sen han kapade av halva pekfingret. En olycka som ledde till att hans pekfinger blev odugligt och rent i vägen lämnade honom två val, steloperera eller ta bort. Valet blev då att ta bort halva fingret.

Sitter här ensam och glor på min kära dator. Det är ju bara fredagkväll och möjligheterna är oändliga men varför anstränga sig när man kan göra ingenting?


Note to self: skaffa kompisar...

Läste om maskiner.
Tog mig ca 10 sidor innan den enda känsla som kom över mig var dödslängtan.
Det fick bli allt för dagen.
Imorn gör jag ett nytt försök.

Nu har jag hämtat böckerna eller snarare häftena för traktorkortet.
Att köra traktor är löjligt roligt men när jag tog en titt på dessa häften och bläddrade lite snabbt igenom dom så var min enda tanke:
Gud vad tråkigt!
Bara att bita ihop och lära sig för snart är det upp till bevis.

Nu när jag sitter och lirar mina gamla spel till mina gamla konsoller brukar jag fundera på var alla gömda grejer i spelen är.
Som i Super Mario 64, hur jag än letar så hittar jag inte alla gömda stjärnor i slottet och blir till slut så förbannad att jag kastar mig på youtube för att kolla hur jag ska bära mig åt.
Sen tänker jag som så, hur lyckades man hitta allt förut? Hur smart var man när man var typ 7? Man kunde inte ens engelska men lyckades ändå. Nu spelar det ju ingen roll hur många svampar man pratar med, man hittar ändå inte det man letar efter och all denna ilska leder till att man vänder sig till youtube och rent fuskar.
Hade man verkligen bättre tålamod förut? Ja, så är det nog för jag vill minnas att jag dog hela tiden förut men ändå lyckades jag alltid till slut.
Men hur?
Då fanns inte youtube.
Berätta för mig, hur gick det till?
Får man i vuxen ålder fuska i TV-spel?

Inom loppet av 5 dagar har jag hunnit snutta på hela 8 valpar.
Jag är som totalt såld.
Inte ens jobbiga snorungar vill klappa valpar lika mycket som jag.
Varför?

Igår hade jag och Ófeigur 3 månaders jubileum.

Min bedårande kille ♥

Gårdagens stora höjdpunkt, 4 totalbedårande valpisar på snart 5 veckor. Varför smälter man så fort man får snutta på en valp? Det går inte att motstå, helt omöjligt. Valpar är det bästa jag vet.

Lilla Terje och jag ♥

Det finns så många prylar, lekar och diverse liknande som är anpassat för barn men som stora barn/vuxna uppskattar mer. Då och då kommar man till insikt med att man uppskattar och roas mer av saker nu än när man var liten.
Att åka madrass är en sån sak.
Nu när det kommit så mycket snö kastade vi oss ner för backarna, A-S och jag, och skrattade så mytcket att det nästan kom lite kiss.
Givetvis har vi passat på att travat ut i skogen med våra trogna springare också.









Man ska synas när man rider. Reflexer är coolt.
Okej, jag lever i förnekelse...

Nu kom vintern.
Vilket pepp! Jag kan inte med ord beskriva lyckan jag känner.
Idag blire att åka kälke.

Så vill jag beskriva den gångna helgen.
Tvådagars fylleslag av medelsorten.
Det blev en billig helg. Utgifter på under hundralappen/dag.
Iförd rosa mustasch gled jag fram som en halvkass imitation av Eugene Hutz.
På söndagen var jag så ruskigt bakis att jag var helt säker på att min hjärna skulle lossna och trilla ut om jag reste mig upp. Så lovade jag mig själv det klassiska "Aldrig mer!"

Lätt värt.

Igår kom det äntligen lite snö igen. Det är så himla dystert och mörkt innan snön kommer och den stannar faktiskt ganska bra på marken nu så nu är det nära. Sen var det ju det förbaskade stormandet. Om snön inte smälter bort så lär den med största sannolikhet blåsa bort...

Det är verkligen så, alla heter Simon. Jag har sisådär en 7 vänner på facebook som heter just Simon och utöver det vet jag minst 7 Simon till bara i Kiruna.
Jag vet inte om nån annan tänkt på det men Simon är med på tv varenda dag. Allvarligt, kolla tv några timmar en dag och jag lovar att man stöter på 3-4 Simon. Både karaktärer och riktiga människor heter Simon. Simon kan man heta överallt i hela världen utan att det är en raritet.
Varför döper så många föräldrar sina barn till Simon? Det är inget fel med det namnet, jag bara undrar.
Om jag nånsin köper en guldfisk lovar jag att jag döper den till Simon.
Alla heter Simon.

Kolla snorungen i  jättehjälmen och overall på den tjocka lilla ponnyn!

Nej det var ju Anna-Sara och Úlfur ♥

Mystiska varelser som nattetid smyger Kirunas gator fram. Skygga och ganska svåra att upptäcka. Klappar gärna katter men det finns inga dokumenterade fall på att någon katt någonsin kommit till skada. Klassas som fredliga samt ofarliga. Dessa figurer är mer rädd för dig än vad du är för dem.

Det är med stor sorg jag har insett att du svävar mellan liv och död. Du har troget funnits vid min sida i över 4 år. Det har varit 4 fantastiska år. Du är mer lojal än någon annan. Du har aldrig svikit mig, inte en enda gång.
Lämna mig inte, jag lovar att pensionera dig om du överlever men jag är inte redo för nån ny. Jag kommer aldrig att hitta någon som är lika bra som du.
Så snälla håll ut min älskade Nokia 5140i, håll ut.

Jag var bara tvungen att rita lite så här mitt i natten. Det blev min häst. Han är trots allt väldigt snygg ♥