Matilda Forsén

Hej bloggen. Ja jag lever, nej jag har inte dumpat dig jag har bara haft annat onödigt görande för mig senaste veckorna. Det där med bilen tänkte jag berätta lite om nu.

Här för ett tag sen for jag med min trogna vapendragare Johanna till gränka över en sketen söndag. Strålande sol och awesome åkning gjorde så att livet för ett ögonblick var alldeles utmärkt. Givetvis när saker och ting är som mest trivselsamt ska förjävligheten också smyga in i bilden.
Jag hade lånat Lenas bil och på vägen hem beter den sig plötsligt jättekonstigt och dör. Vi hinner precis in på en P-ficka i Abisko innan den stannar helt och hållet. I samma ögonblick börjar det bolma ut från huven och det första jag tänker är att bilen kan explodera så jag skriker "UT UR BILEN NU!" och slänger mig ut för att stoppa valfri trafikant. Sagt och gjort. En KBK-buss stannar och ut kommer en snubbe med brandsläckare i högsta hugg och tror precis som jag att bilen brinner. När vi väl vågar oss på att öppna huven under största spänning visar det sig att den inte brinner utan rent stormkokar. Ångan far som ett moln upp i luften och kylarvätskan bublar och fräser som en arg vulkan. Trots att det handlade om kaos under bara ca 30 sekunder skakade jag som risig gammal tvättmaskin.
Efter att vi fyllt på med totalt 3 liter vatten slutar den koka men är död. Johanna och Marika, som var med på hemvägen, springer fram och tillbaka till Abisko turiststation för att fylla petflaskor med vatten medans jag stannar och tittar till den stackars bilen.
Som tur är fick vi lift hem med Björnströms och senare fick jag ringa bärgningsbilen.

Dagen började bra med sol och gänghäng..

..för att sen sluta...

..ungefär så här.