Matilda Forsén

Jag känner att jag är redo att klargöra att jag kan köra bil.
Anna-Saras mamma ringde idag och gapskrattde och halvt skrek i telefonen och bad mig komma ut och hjälpa till. Jag fattade inte ett smack av vad det hela handlade om så jag störtade ner för trapporna och ut på gården.
Pang bom så slänger hon mig i deras nyinköpta bil på en åktur. Varken jag eller A-S begriper varför tanten är så tokig men tar ett varv runt kvarteret.
Av nån anledning har tanten problem att få i ettan. När jag provkörde bilen begrep jag på fullaste alvar inte hur hon inte lyckas få i ettan. Det är en gubbkörd volvo i sina bästa dagar, som ny fast bättre.
Sen kom det fram att hon var så rädd att råka lägga i backen och därför inte lyckades få i ettan.
Föräldrar tror alltid att dom kan allt bättre bara för att dom har gjort allt fler gånger. Jag kan dock härmed konstatera att jag kan köra bil. Olika bilar dessutom för jag har ingen egen som jag är så van vid att jag inte förstår mig på andra modeller.
Dagens lärdom: fastna aldrig i rutmönster som inte är till din eller någon annans fördel, det kan bli jobbigt när man blir äldre.