Matilda Forsén

Inatt drömde jag mardrömmar om tävlingen i Gällivare som inträffar om några veckor.
Jag är en tävlingsmänniska som helt saknar tävlingsnerver. Jag tycker att det är svinkul att tävla på alla sätt men jag dör en plågsam död varenda gång också.
Förra tävlingen i Gällivare var jag som ett kolli. Enligt Anna-Sara var jag grön i ansiktet och stundtals totalt okontaktbar. På tävling är jag är konstant nervöskissnödig och bortom all hjälp. Det spelar ingen roll om det handlar om hästar eller snowboard det är samma lika varje gång. Ibland klarar jag av att vara mänsklig men jag går alltid igenom detta personliga trauma.
För att förinta mina obefintliga nerver ännu mer har jag anmält mig och min häst i öppen klass. Ófeigur han är redo men det finns ju inte en chans i världen att jag kommer klara av det. Det enda jag kan göra är att hoppas att hästen sköter allt. Jag vet att jag kan lita på honom så länge han är till freds med situationen men det finns aldrig några garantier. Aldrig..
Jag kommer dö O.o