Matilda Forsén

Jag kan inte påstå att jag känner mycket för påsken. Förra påsken låg jag i en förjävlig magsjuka och året innan det låg jag på sjukan med ett brutet bäcken. Väntar med spänning på vad som väntar idag.
Dagen har inte direkt varit svinkul hitills. Elliot har gett mig en kärleksförklaring. Lamkött i all ära men pojkstackarn är 7 bast och det är fullkomligt omöjligt för mig att ta åt mig.  Jag blev mer rädd än glad.

Här om natten blev jag också rädd. Anna-Sara har blivit min roomie på heltid och vi sover skavfötters i min säng. Plötsligt börjar hon sparka på mig och säger "Håll i, håll i min tå". Jag fattade ingenting och försökte få henne att förklara varför men hon fortsatte bara så jag tog tag i hennes fot och hon utbrister "Å, nu kan jag sova". Jag släppte foten och hon började genast att sparka på mig igen och tjatar "Nå, håll i nu! Håll i min tå!". På morronen visar det sig att hon gjort detta upptåg helt i sömnen.

What do you do do you do?