7 svåra år
Efter mitt inlägg i torsdags gick jag och la mig. Somnade tidigt och sover som en stock när jag i en dröm långt borta hör hur någon bankar på dörren. Inser att det inte är en dröm när Lotta går och öppnar, jag kollar på klockan och den är 23.30. Bakom dörren står två gymnasie-ettor som frågar i lite halvt panik om någon utav oss äger en ljus islandshäst. Lotta svarar ja och får reda att hästen är lös. Vi klär på oss i dvala, och jag tror fortfarande jag drömmer. När vi kommer ut möter vi folk och får reda på att hästen är lös ute på en åker ovanför skolan. Just när vi är påväg dit möter vi en flock människor varav en har min häst i släptåg. Får reda på att det har varit 30 personer som försökt fånga honom, att han varit inne i Alsen (byn) och att det varit fullt pådrag. Stallchefen är väckt och flera lärare är inblandade, den som fångat honom är hovslagarn som slagit armarna om halsen på honom och hängt som en vante.
Jag och Lotta förstod genast att det är den som kvällsfodrat som inte kollat att boxdörren är stängd, den behöver en extra liiiten knuff för att den ska gå igen helt.
Jag har panik, är så arg och rädd att jag tro att jag ska explodera. Kollar igenom honom och kyler benen med kylgele. Som tur var så fick han inte en skråma!
Står och pratar med tjejerna som gått ner med honom och det visar sig att det var gymnasie-elever som märkt att det var en lös häst, det första några gjort i ren panik var att springa emot honom, och det är ju inte det smartaste man kan göra. För sen brakade det lös, han hade tydligen enligt en tjej attackerat en utav hennes klasskompisar genom att springa emot henne med öronen bakåt. Helt förståeligt.
Håller på att spricka av ilska och går och stormar in hos en utav tjejerna som hade jouren. Tände alla lampor och väckte henne.
Hon ligger och sover trots att hon vet att hästen är lös och att hon fått ett telefonsamtal att hon ska gå och väcka mig.
Jag frågar om hon vet vem som gett Úlfur sitt kvällshö och hon svarar "jag tror det var jag".
Jag är väääldigt upprörd och säger att hon inte stängt dörren ordentligt och att han varit lös och hela fadderullan. Frågar om hon vet vad som kunnat hända, och säger att det var jäääääävligt tur för dig att han inte är skadad. Har världens utläggning men människan förstår ingenting! Hon säger bara okej och nickar och när jag säger att man ska dra igen dörren ordentligt och kolla två gånger att den är stängd får jag bara till svar "ja, men tänk om jag kollade den två gånger!" i världens kaxigaste ton. Jag håller på att explodera och skriker ännu mer och får bara ännu mer spydigheter tillbaka. Det slutar med att jag ger upp och skriker att hon kan dra nått gammalt över sig innan jag drar igen dörren.
Idag är det lördag och jag har ännu inte fått ett förlåt. Jag HATAR henne. Hon är helt jävla tom i planeten.
Så oengagerad och tom person har jag aldrig mött, utan ansvarskänslor eller medlidande. Hon kan aldrig haft hand om ett djur. Att hon inte ens hjälpt till att få fast honom och bara lugnt gått och lagt sig igen är för mig ett mysterium!
Jävla idiot!
Igår var detta hela skolans samtalsämne, den lösa hästen. Får veta att redan 21.30 har våran ridlärare Sara fått samtal om en lös häst, och 22.15 knackade folk på hos en klasskompis och frågade vart jag bodde. Hon pekade och stugan ligger inte mer än 30 meter bort men dom kommer och väcker oss först 23.30. Han har alltså varit lös i 2 timmar medans jag ligger och sover! Uppenbarligen jättestressad och rädd.
Jag är så besviken, arg och ledsen. Ringde till mamma efter att jag skällt ut personen i fråga, och hon har aldrig hört mig så arg i hela sitt liv. Jag skrek och grinade om vartannat.
Mina klasskompisar och alla jag mött känner precis samma sak, och en utav dom grinade av ilska. Man beter sig inte så mot folk, man ber om ursäkt. Om hon gjort det hade saken varit ur världen.
Vad hade hon gjort om han hade skadat sig riktigt ordentligt? Jag står som ett frågetecken och kommer begära ett samtal med henne och våran mentor. Hon ska veta vad konsekvenserna hade kunnat bli och att ett förlåt skulle sitta bra.
Úlfur mår efter omständigheterna okej. Inte en skråma.
Igår blev han skodd och det gick bra. Jag var och gav honom lunch när han stod i en box i skostallet, han var stressad och hoppade i taket för en hund som skällde.
På söndag åker han hem.
Jag kan inte ha honom i en hästhållning som är såhär, han mår inte bra av det. Han står i ett travstall med 6 travhästar och en islandshäst. Delar hage med islandshästen, som är en 5e del så stor som hans hage hemma. Han får mat lunch, middag i hagen. Hästen han delar hage med bantar, så jag kan inte ge honom så mycket mat jag vill och hästen i fråga är mycket mer ranghög än honom så han äter upp maten. Dom leker heller aldrig i hagen och hon som har den andra hästen tar och lämnar hästen inne efter att hon ridit på eftermiddagarna så antingen blir han ensam i hagen länge eller så får jag ta in honom tidigt jag med.
På morgonen tempas dom av olika personer beroende vem som har jouren och hanteras också olika.
Endel personer låter hästen bestämma vart den ska och tvärtom. Úlfur far illa, han blir stressad av att inte få äta, vara ute, inte ha någon kompis och att inte ha en fast och säker hand.
Det fungerar inte, och nu efter det som hänt känner jag att jag inte kan lita på alla som hanterar min häst. När alla inte känner samma ansvar är det bara jobbigt.
Jag går runt och oroar mig för att han ska ha det bra och må bra hela tiden.
Så på söndag åker han hem igen, han ska få sova ute hela vintern och äta hur mycket han vill och leka med sina 20 olika kompisar. Då slipper jag oroa mig så mycket att han inte trivs. Jag kommer inte heller oroa mig över hans hosta om han sover ute och är ute i friska luften så gott det går.
Jag kommer såklart oroa mig till döds förmodligen, men jag har skrivit en manual hur han ska skötas till punkt och pricka!
Det kommer bli jättetungt och tråkigt men jag vill det bästa för honom. Om han behöver lugn och ro ska han få det. Jag vill inte ha en stressad häst. Han ska bara få vara häst!
Jag har aldrig varit utan honom mer än max en vecka, så det kommer kännas vääääääldigt tomt.
Han är ju min bejbis!
Som jag sa till mamma, dom kan ta o bränna mina kläder och mobba mig och göra vadsomhelst men när dom håller på o slarvar med min häst då blir jag vaaaaaaaaaaaaaaaaaaaansinnig!
Kommentarer
Trackback
