Bifrost 5-års jubileum
I fredags åkte jag, Anna-Sara, Matti och Kerstin iväg på tävling i Gällivare.
Ófeigur hade gått ganska dåligt den senaste tiden och jag var så himla nervös. Vi provade banan på fredagkväll och det kändes lite bättre trots att Óffe bockade lite i galoppen. Jag tror att det bara var små glädjeskutt.
På natten kunde jag inte sova. Jag oroade mig för att glömma bort nånting och att jag då skulle bli diskad. Trots min sömnlösa natt var jag ganska pigg på lördag morron. Jag startade i lätt fyrgång (V5) redan kl. 9.30. Jag var så sjukt nervös.
På framridningen mådde jag nästan dåligt av nervositet trots att Óffe var hur lugn och fin som helst.
Vi kallades till kollektingring och så var det dags. Stel som en pinne och kritvit i ansiktet red jag ut på banan. Óffe gick bra i tölten trots att jag bara satt och spände mig. Efter ett halvt varv lyckades jag lugna mig och slappna av. Traven gick också bra och vi var fortfarande kvar på banan. Det blev skritt och sen galopp. Óffe var så lung och fin hela tiden. Han tog rätt galopp på en gång och bockade inte en enda gång.
Nöjd och stolt över min bästa vän red jag ut.
Jag hade klarat det utan att bli diskad och det visade sig att jag tog ledningen men en totalpoäng på 4.97. Det var många startande kvar. Vi var bara ekipage 4 av 11 deltagande. Jag trodde inte att jag skulle få behålla ledningen men det gjorde jag och jag var i A-final till söndagen. Det gick inte att förstå. Jag och Óffe låg på första plats och det var andra gången han någonsin tävlade.
En likblek Matilda på en underbar Ófeigur i tölt (foto: Jessica)
Nästa moment för dagen var lätt tölt (T8). Tölten har aldrig varit våran starka sida och jag var så nöjd med fyrgång så det spelade ingen roll hur det skulle gå. Även nu skötte sig Óffe väldigt bra och vi placerade oss på fjärde plats och var även här kvalade till A-final på söndagen. Jösses vad stolt jag var. Allt gick över förväntan och Óffe strulade inte en endaste liten gång. Det måste bero på min enorma kärlek till honom. Kärlek är nämligen allt jag har för honom oavsett hur han beter sig.
Natten till söndag var mer sömnfylld än natten innan. A-finalen i fyrgången började redan kl 9.00 och jag var lugn ända tills vi kallades till kollektingring. Då blev jag så där otroligt nervös igen.
Vi red ut på banan och den här gången var jag grön i ansiktet men lyckades slappna av och jobba igenom tölten. Totalpoängen för tölt blev 4.67.
Traven blev det samma poäng på, 4.67 även där.
Skritten var riktigt avslappnad och vi fick 6.0 av två av fem domare. Totalpoängen för skritt blev 5.67.
Och så var det galopp. Den mest spännande delen då vi var alla fem A-finalister var på banan samtidigt. Óffe tog rätt galopp och det kändes bra tills Malin och Gnýr kom upp bakom och red om. Óffe tände till och började jaga. Amanda och Órion kom upp på inner sida om Malin och Óffe la sig ytter om henne och vi låg alla tre brevid varandra i en jäkla fart. Efter nästan ett helt varv fick jag ner Óffe en aning och la mig bakom och sen var finalen över. Totalpoängen för galopp blev 5.50 och nu visste jag att det stod mellan mig och Amanda. Jag trodde hon skulle ta första platsen då hon fick riktigt bra poäng i skritt. Men så blev det inte. Jag och Óffe vann med en totalpoäng på 5.13! Helt otroligt. Bara 0.09 poäng före Amanda och Órion. Jag var så glad och så stolt över Óffe så att det finns inte.
En lugn och trevlig Ófeigur i skritt (foto: Anna-Sara)
Ófeigur i galopp (foto: Anna-Sara)
Stolta segrare i lätt fyrgång (foto: Anna-Sara)
Töltfinalen gick inte fullt lika bra men inte så dåligt heller. Vi kom på en delad tredje plats och jag kunde åka hem nöjd och glad över helgens prestationer. Anna-Sara och Úlfur fick också åka hem nöjda med två rosetter för även dom hade klarat sig utan problem och Úlfur höll sig på banan hela vägen han också.
Matti och Kerstin tog varsin första plats och varsin andra plats.
Oj vad jag längtar till hösten och fler tävlingar. Det är verkligen sjukt roligt att komma iväg och tävla.
