Matilda Forsén

Vad härligt det är att vara inpulsiv. I söndags var vi och tävlade i Storklinten. Skifix Big Air 2009. Vi var bara där över dan så det var uppstigning klockan 04.00 på söndagmorron. Ingen höjdare.
Blåbussen agerade som våran trogna springare och jag + 7 grabbar åkte i den. En annan bil åkte med 5 pers och 2 stycken åkte tåg.
Jag hade aldrig varit i Storklinten tidigare så det var intressant. Som alltid var jag tvungen att strula när vi skulle tävla. Nån hade placerat mig i herr seniorklassen men jag fick byta till tjej. Bussigt asså. Men jag fick aldrig nån nummerlapp så jag kände mig ganska naken. Det var faktiskt jobbigt att vara utan den där annars så besvärliga grejen.
Av nån anledning var det visdomsord tryckta på nummerlapparna. Dom löd ungefär så här:
"I luften bryter man inga ben"
"Var fot har sin pjäxa"
"Som man laddar får man flyga"
Det blev många visdomsord förra veckan.
Tävlingen var ganska liten. Var bara jag och Hanna i tjejklassen. Det fanns två hopp men jag gillade dom inte. Kul hade vi som alltid iallafall. Trots att jag åkte som ett utskitet äppelmos lyckades jag vinna och fick på ett "trendigt" bälte som prisutdelaren uttryckte det. Det är rosa med stjärnor på så jag drog genast av mitt bälte jag hade i täckisarna och har nu mitt trendiga bälte istället. Nu är jag tydligen också direkt kvalificerad till finalen i april. Nice.
På vägen hem gick allt asbra fram till Gällivare. Bussen var full med glada människor och det var enormt mycket killsnack som porr, vem är snyggaste tjejen på skolan osv. Jag kände mig ganska lost. Killar är väldigt skvallriga vill jag tillägga.
I Gällivare stannade vi för att tanka men när vi började rulla därifrån så började bussen tjorva och vi fattade ingenting. Den varnade för engine check och gick och ryckte som en dement gamling med rullator. Ringde pappa och han sa att det var bara att köra på. Vi lyckades ta oss hem men jag skulle hämta mamma från tåget men var typ en timme sen. Men allt löste sig och nu mår bussen bra igen.