Matilda Forsén

I torsdags åkte jag och tant Åsa ner till Wången för att hämta hem A-S. Det var en intressant resa må jag säga. Åsa vågade knappt låta mig köra bilen och frågade ett antal gånger om jag kunde köra en liten bil och om jag hade kört hennes bil förut. Jag svarade ja på samtliga frågor och varför hon var så nervös när jag körde vet jag inte riktigt. Själv sa hon då och då att hon inte kunde se nånting och hon kunde inte se en rondell förän vi var mitt i den. Dåligt mörkerseende har hon tydligen också. Undra vem som borde vara nervös? Lyckligtvis tog vi oss fram levande.
Väl på Wången hände det inte så mycket. Folk var på väg därifrån nu i juletider.
Jag fick sova på soffan och frös hela första natten. Att det skulle vara kallare än -30 ute nere i södern hade jag inte räknat med.
När det var dags att åka hem proppades bilen till bristningsgränsen med ett helt berg av väskor och prylar. Givetvis fick jag klämma in mig i ett redan proppfullt baksäte medans dom andra satt något bekvämare fram i bilen (dock var det ingen av oss som satt särskilt komfortabelt). Åsa borde verkligen skaffa en större bil.
Roligt hade vi ändå. Eller ja, jag och A-S iallafall. Vi spenderade mycket av tiden till att mobba Åsa.
Hem kom vi till slut men samtliga hade ont i hela kroppen.
Inatt sov jag över i Puoltsa och nu saknar jag min säng mer än nånting annat.