Matilda Forsén

Igår jobbade jag första guideningen för vintern. 85 engelsmän. Det var sjukt jävla lamt, satans kallt och psykiskt tärande. 16 timmar ute i ingenstans och det enda man kunde gå in i var ett gäng lappkåtor. Fick köra lillskotran utan ruta, alltså inget vindskydd och det känndes. Hade en vit skorpa på hela mig när alla turer var klara. Men vad gör man inte för laget? Jag tar en smäll för dom utsatta helt enkelt.
Idag var bättre då jag fick köra en liten lastbil och packa ihop en massa kläder. Och viktigast av allt: det var inomhus! Jag klagar inte på kyla egentligen. Jag älskar snö och minusgrader men bara när jag får göra vad jag vill med det.

Har snöat en massa idag. Måste dra till backen i morron alltså. Red Ófeigur i dag så måste verkligen glida bräda i morron. Har varit så grymt slö på det i veckan, vädret har inte varit med mig. Stenhårt och storm. Inte coolt.. Jag ska tuffa till mig.
Fan, vi har kollat en massa gamla bilder från tidigare år och satan. Ska man skratta eller gråta? Får ångest av att tänka på hur kul vi har haft, det kommer ju aldrig igen. Husvagnslivet i Gränka... Det var helt annat. Och sen Erkheikki, Tärnaby, roadtrippen till Göteborg, festivaler, Åre, Tandådalen, Narvik, Barcelona, Laukkukuspa mm mm. + alla dagar vi  åkt snöbräda, badat, tränat, härjat, jobbat, festat, skejtat, kollat film, hängt gäng, åkt skidor, åkt skrillor, hoppat matta, bråkat, kramats osv osv. Tiden går så fort. Vi har hunnit med hur mycket som helst de senaste 5 åren.  Sjukt..