Matilda Forsén

När saker går sönder så blir man inte så glad. När man hittar nåt som har varit borta blir man glad. Den här veckan har jag hunnit med båda dessa saker. Först hittade jag mina försvunna gogglor och det var så himla trevligt för nu kan jag lämna tillbaka Akkes och inte tänka mer på det. Men samma dag gick spännet på min hjälm sönder och den där gamla störtkrukan är inte ny så jag beslutade att skrota den och köpa en skinande ny hjälm. Var ju bara det där återkommande problemet pengar. Men så idag ringde min mamma mig när hon var på banken och skulle tjorva så jag drog dit och vem har hon med sig på banken? Jo mommo! Och vad kan man fiska ur sin gammla mommo? Jo förskottsjulklappar! Så in och ut på intersport med en ny hjälm. Shit vad härligt att det löste sig så fort. Jag är så klantig så jag ställer mig inte på brädan utan hjälm.

Idag i skolan hade vi en mycket intressant disskusion om benmärg. Det finns folk som gärna suger i sig benmärg från benbitar. Det är ju ganska äckligt faktiskt. Och det låter så sjukt äckligt när nån suger på benen. Fattar inte, ge benen till hunden istället. Det ena ledde till det andra och så blev plöttsligt friterade grissvansar huvudämnet. Men där kan man ju vara lite rolig och ta ett gristryne och stoppa ner två friterade grissvansar i vardera näsborre på trynet och servera med en bit benmärg så har man ju lätt en riktigt grisig måltid. Ja jag var fyndig där, förlåt.

Sen har man ju ibland såna dagar då man börjar fundera på saker som gör en tokig. Typ idag tänkte jag på hur livet skulle vara för alla jag känner om jag inte fanns. Förmodligen skulle det inte vara nån skilland för om jag inte fanns skulle ju ingen veta att jag hade kunnat finnas och då tänkte jag att förmodligen finns det nån som inte finns men som hade kunnat finnas och som säkert skulle göra mitt liv roligare. Hojja vad det blev störande då. Det är lika jobbigt som att tänka på en färg som inte finns eller att försöka föreställa sig oändligheten. Det går inte, sjukt lame.