Matilda Forsén

Eftersom att min hosta tar livet av mig tog jag ut min häst för att träna lite lydnad i rundpaddocken. Jag har alltid tränat honom utan godis men idag kände jag att nu ska vi få ordning på bråket så jag tog med lite godis. Jag hade honom helt lös och han blev som en liten slav för godiset. Jag ska alltid köra med mutor när jag lär honom nånting. Högst effektivt.
Dock hoppas jag att han kommer bli så pass trevlig att han går med på att göra de mesta utan godis i framtiden men det blir ett mål längre fram.
Today was all win!

Idag blir Ófeigur vaccinerad. Hoppas han är trevlig.
Jag måste besikta blåbussen idag och om saningen ska fram känns det inte alls bra. Den mår så dåligt den där bilen och jag kommer skämmas. Det finns inte ens nästan en jävla janne att den klarar besikningen. Jag vill inte veta hur mycket som är fel med den. Det här kallas ångest.
Sjuk har jag också blivit.
Allting blev plötsligt bara så väldigt jobbigt...

Det har varit en helt otroligt varm och solig dag. 20 grader i skuggan. Tog trikken bort mot majorstuen drog en svängom i Frognerparken och kollade in de omtalade statyerna. Alla dessa figurer föreställer dock bara nakna människor i olika åldrar och poser. Jag gillar vanligtvis all typ av konst men nakna människor gör verkligen inte tricket för mig. Jag tror inte att det är nakenheten i sig, människor i allmänhet är otäcka varelser och när det står så många statyer föreställande just bara männsikor blir jag lite illa till mods. Vad tänkte skaparen? Vad hade skaparen för tanke eller syfte bakom dessa verk? Jag har lite svårt att se tjusningen.








Konst tolkas som man vill. Jag finner dessa nakna människor mest bara ofredande.

Eftersom att det var så fint väder klädde jag av mig till bara linnet och bestämde mig för att gå hem i stället för att ta trikken. Det var helt sjukt varmt och halvägs valde jag att gå på skuggsidan för att komma undan solen.
En kille från Elixia dyker upp med reklamblad och frågar om jag prövat Elixia nån gång. Jag svarade att jag tränat på just Elixia men sagt upp mig då jag ska flytta hem till Kiruna. Han försökte då tala om för mig hur fint det är i Oslo på sommaren och att jag borde stanna. Jag svarade bara att jag kanske kommer tillbaka nån gång. Mitt i allt detta kommer jag på mig själv med att jag faktiskt småflörtar med denna inte ens särskilt snygga främling. Till råga på allt avslutar jag samtalet med "Om jag kommer tillbaka ses vi på Elixia!", på vilket han svarar "Det gör vi va? Lova det!" och sen gick jag. Shit vad löjlig jag är...

När jag är tillbaka inne i centrum stöter jag på min absoluta favoritgatumusikant. Mannen med fiolen. Han är helt grym på sin fiol. Jag gillare!

Jag har varit tvungen att styra om planerna för hemresan lite. Eftersom att jag är pank och inte får pengar förns på onsdag förhåller det sig som så att jag omöjligt kan resa på tisdag som jag tidigare hade hoppats på. Om jag kommer iväg onsdag eller torsdag beror helt på när under onsdagen jag får mina pengar.
Nu vill jag faktiskt bara hem till min häst...


Ritade en bild på Ófeigur precis när jag flyttade hit. Jag är en ganska dålig matte som
inte har några riktiga bilder på min häst att hänga upp.
Dock är det inte värre än att jag får rita honom själv ibland.

I Norge översätter man tamefan alla filmtitlar. Till exempel så är Scream 4 snart bioaktuell och guess what? Jajja men, i Norge heter den Skrik 4. Skrattretande och störande på samma gång. Jag kan inte annat än le när jag stöter på dessa filmposters.

Igår gnolade jag min sista dag på jobbet. Det var med ett tungt hjärta jag lämande Ullensaker islandshestsenter. Jag kommer sakna hästarna och folket och inte minst katten. Vi har haft kul ihop allesammans. Jag längtar till den dag då vi ses igen!

Ha de!


Stallet efter att jag mockat, städat och sopat.


Hundarna Tanja, Tequila och Diezel.


Mjölnir, Svartur, Skuggi, Jarpa, Hnakki och Hrókur.


Pene Malene


Pus


Jag och Malene


Perk plaskar i lerpölen


Bästa polare Pirat


Hrókur


Mjölnir


Då tackar jag för min tid som hårt arbetande stalledräng utanför Oslo. Jag tar med mig alla fina minnen hem till verkligheten.

Puss och klem!

Pirat är en av mina bättre vänner. Han håller mig sällskap i stallet och trånar efter kärlek och sällskap. Idag började han dock låta lite annorlunda. Han har liksom lite röst med i sitt oändliga spinnande.

Igår gick jag ut för att köpa mig en "sub of the day". När jag stod där med min macka tänkte jag att jag kunde gå en sväng i det trevliga vädret. Jag drev planlöst omkring tills jag kom till Akershus fästning. Historieintresserad som jag är gick jag in genom grindarna och tittade på slottet, kyrkan och allt annat som fanns att se. Jag var där på kvällen så jag kunde inte besöka museet då det var stängt för dagen så jag ska nog dra en runda till där innan jag åker hem.
Det var ett hemskt mysigt ställe. Kullerstensgator som ledde runt överallt, kanoner i varenda hörn, vapenbärande vakter i fancy uniformer och en rent romantisk stämning är ett sätt som jag skulle vilja beskriva det hela på.

It's like riding a space ship!

I lördags var det fest. Dricka, mat, lekar (eller snarare krig, ingen i min släkt är känd för att vara en bra vinnare eller god förlorare), live band, isbar och mycket mer. Jag orkar inte dra nån längre novell utan slänger upp lite bilder.

Det är fortfarande underligt att vara hemma. Oslo känns mer som mitt hem just nu fast ändå inte. Att flytta hem kommer leda till total förvirring och psykisk black out tror jag. Jobbigt att inte höra hemma nån stans. Det ordnar sig säkert.

Idag har jag köpt en ny adapter till min dator så nu funkar den prima. Skulle sätta in pengar på banken men svenska Nordea stödjer minsan inte norska Nordea och kan därför inte sätta in pengar på norska konton. Det sög. Så nu sitter jag kvar här med en bunt kontanter som jag trodde jag skulle få ordning på.

Spenderade en härlig sen eftermiddag med Ófeigur. Borstade honom från topp till tå med allt jag hade i ryktlådan. Red honom en lite försiktigt för att känna igenom honom och han var så glad och positiv att mitt hjärta smälte.

Diggar Rolandz i "the Rock", Ripans gamla dassiga Berlingo som Anton har köpt. Man kan säga att han gick med vinst. Ingen brydde sig om att städa ur bilen. Han fick den som den var med verktygslåda, skrot, slangdelar, ja hela kittet. Plötsligt händer det.